S f;N G Född i Zürich (han kallar sig ofta Schwei-zer), kom S. omkr. 1496 till kejsarhovet. Efter kejsarens död upplöstes hovkapellet, och S. erhöll 1520 avsked. Från 1523 var han »mu-sicus intonator», dvs. hovkompositör vid det kurfurstliga hovet i München. Under positiv inställning till såväl katolicismen som reformationen förhöll sig S. avvaktande till den senare. S. fullbordade Isaacs Choralis Constantinus, publ. först 1550—55, och Hofhai- mers Harmonia poeticae (1539), som innehåller oden även av utgivaren. S:s verk vunno en vidsträckt spridning i Tyskland och Skandinavien nära nog utan motstycke, särsk. de över 200 ty. visorna, som äro utarb. i konstrik sats och omfatta en vid uttrycksskala från uppsluppen glädje till allvar och innerlighet; några av ténorstämmorna har S. själv komponerat. Mässor och motetter gå helt i fulländad, imitativ kontrapunktisk stil. Tonsättarens öppenhet för samtidens humanistiska strävanden ger sig tillkänna i ode-kompositionerna efter antika versmått. Verk: Under S:s livstid tryckta: 5 Salutatio-nes D. n. Hiesu Christi (4-st. motetter, 1526), Varia carminum genera, quibus tum Horatius tum alii... (4-st., 1534), Magnificat octo to-norum (2—5-st., 1537), en stor mängd ty. vis-bearb. m. m. i samtida saml.-verk (se nedan). — Nytr.: Magnificat... (1537) och motetter m. m. med lat. text, utg. av T. Kroyer i DTB 3:2 (med verkfört, och biogr.); 11 stycken ur G. Rhau, Newe deudsche geistliche Gesenge ...(1544), utg. av J. Wolf i DDT 34; 8 stycken ur G. Forster, Frische teutsche Liedlein 1 (1539), utg. av K. Gudewill i EDM 1:20; 3 stycken ur G. Rhau, Sacrorum hymnorum li-ber primus (1542), utg. av R. Gerber i EDM 1:21. S:s saml. verk äro under utgivande; hittills ha publ.: 7 4—6-st. mässor, utg. av E. Löhrer och O. Ursprung i EDM 1:5 = bd 1 i saml.-utgåvan; Deutsche Lieder (ur hdskr. till omkr. 1533), utg. av A. Geering i EDM 1:10 = bd 2; 14 motetter och psalmer, utg. av W. Gerstenberg i EDM 1:13 — bd 3; Deutsche Lieder (ur H. Otts Liederbuch, 1534), utg. av A. Geering i EDM 1:15 = bd 4; Deutsche Lieder (ur saml. av Egenolf 1535, Finck 1536, Schöffer och Apiarius 1536, Forster 1539—40. Salblinger 1540 och Ott 1544), utg. av A. Geering och W. Altwegg ss. bd 5. Litt.: T. Kroyer, L. S. und sein Motetten-stil (habilitationsskr. 1902); dens. och A. Thür-lings i DTB 3:2 (1903); H. J. Moser, Instru-mentalismen bei L. S. (i J. Wolf-Festschrift, 1929); A. Koczirz, Die Auflösung der Hofmu-sikkapelle nach dem Tode Kaiser Maximilians I (i ZMW 1930/31); A. E. Cherbuliez, Zur Kontroverse über die Herkunft von L. S. (i AM 1933); H. J. Moser, Hans Ott’s erstes Liederbuch (i AM 1935); Bertha Antonia Wall-ner, L. S. (1938); E. Löhrer, Die Messen von L. S. (diss. 1938); W. Schuh, L. S. (1938); A. Geering, Textierung und Besetzung in L. S:s Liedern (i AFM 1939); H. Birtner, Sieben Messen von L. S. (i AFM 1942; till EDM 1:5); H. Zenck, L. S. (i Deutsche Musikkultur 1943/44); J. Sicking, Enige data betreffende het leven en de werken van L. S. (i TvM 1948). I. S. Séng(Cheng) [fen§], kinesisk munorgel, av stor betydelse för utvecklingen inom nutida eur. instrumentbyggeri så tillvida att den förmedlat fritungans princip, vilken förde till konstruktionen av harmo -nium, dragspel och munspel. S. består av flera smala bamburör av olika längd, som vid basen försetts med avstämda fritungor och kransartat förenats i en liten gemensam luftkammare. Liksom hos våra fri-tungeinstr. är klangfärgen hos s. mycket skiftande, beroende på tungans storlek, form, tyngd och elasticitet. Kinesisk tradition tillskriver uppfinningen av s. en av de mytiska kejsarna vid början av 2000-t. f. Kr. Trol. hörde dock instr. urspr. hemma i Bortre Indien. Det tidigaste litterära belägget för instr :s förekomst i Kina härrör från 1100-t. f. Kr. över Korea spreds det på 700-t. till Japan, där det alltjämt trakteras, både solistiskt och som ackomp.-instr. till sången i den kejs. hovmusiken. Först mot slutet av 1700-t. blev s. och dess fritunga kända i Europa över Ryssland—Skandinavien. Banbrytande blev härvid G. C. Rackwitz i Sthlm, som på abbé Voglers initiativ ffg. byggde in fris vävande tungor i orgel verk. E.E. Senn, Kurt Wolfgang, schweizisk orgelspelare (f. 1905 11/3), sedan 1937 domkyrkoorg. i Bern, dessutom lärare vid MK och lektor i kyrkomusik vid univ. S., som stud, i Basel och för bl. a. Straube vid MK i Leipzig, blev 1929 lärare vid MK i Zürich och 1931 org. i Thalwil vid Zürich. Han har konserterat runt om i Europa och flera ggr besökt Skandinavien, Sverige ffg. 1947. Utg. verk av bl. a. J. H. Roman. G. M. Senromantik, den mus. stilriktning vid 1800-t:s slut, inom vilken för ->romanti-ken typiska konstideal fortfarande äga giltighet. Till s. kunna räknas tonsättare som E. El-gar, R. Strauss, H. Pfitzner, J. Sibelius, W. Peterson-Berger, H. Alfvén, impressionismens företrädare m. fl. S. har gärna tagit form av ->-nationalroma*itik. S. W. Senstius, K a i, dansk tonsättare och organist (f. 1889 ls/i2), från 1924 verksam i Odense som org. i Vor Frue kirke, pedagog och dirigent. 739 740