SIN AT RA er 1874 och kgl. skådespelare 1885. Litt. et art. 1881. S. var son till altviolinisten i Det kgl. ka-pel Hans Sophus S. (1810—57) och operasångerskan, sopran, Catharine Elisabeth S., f. Rysslaender (1816—49), som 1830— 48 sjöng på Det kgl. teater, främst i den it. repertoaren. Kgl. kammersangerinde 1843. — Själv var S. en naturbegåvning som med till det geniala gränsande omedelbarhet gav sina scengestalter äkthet och liv. Han debuterade, efter täml. sporadiska stud., på Det kgl. teater 1868 i titelr. i Hans Heiling, som blev ett av hans främsta partier. S. behärskade framför allt de stora, gärna patetiska gestalterna: titelr. i Rigoletto, Falstaff och Wilhelm Tell, Amonasro i Aida, Jago i Otello, Hans Sachs i Mäster sångarna, titelr. i Den flygande holländaren, Marsk Stig i Drot og Marsk samt Saul i Saul och David, hans sista stora roll, 1902, o. a. — Som uppskattad konsertsångare framträdde han även utom landet. Sch. Simonsen, R u d o 1 p h Hermann, dansk pianist och tonsättare (1889—1947), lärare vid MK i Khmn från 1916 och dess dir. från 1931. Samtidigt med jur. studier genomgick S. MK i Khmn (Agnes Adler och O. Mailing), deb. 1911 och stud, vidare för Teresa Carreho och Rachlew. Som dir. vid MK gjorde han en betydelsefull insats genom att modernisera undervisningen. Uppskattad föredragshållare med ovanlig förmåga att levandegöra musiken. Som tonsättare framträdde S. med 4 symf., Zion (1920), Hellas (1921), Roma (1923), Danmark (1925), i antikiserande stil men även något Nielsenpåverkade, pianokons. (1915), körverk, 2 stråkkvart., pianokvart, och -kvint., klarinettkvint., sånger m. m. — Skrifter: Musikkultur (1927), Musikhistoriske Hovedström-ninger (1930), Sub specie aeternitatis (1942; sv. uppl. 1952) m. m. — Litt.: Om komponisten R. S. (minnesskrift, 1949). Sch. Simonsen, Sophus, ->Simonsen, N. J. Simplifikationssystem, av J. G. ->Vog-ler lanserad metod för förenkling av orgelapparaten. Simpson el. Sympson [sfmpsan], Christopher, engelsk gambaspelare (omkr. 1610—69), utgav berömda ped. verk, ss. The division violist (1659; 31712) och The principles of practicle musick (1665; flera uppl.). Trol. en släkting var Thomas S., violinspelare från 1618 i da. kungens tjänst. Han utgav 5-st. pavaner m. m. (1610, 11 och 17) samt Taffel Consort... von allerhand lustigen Sachen mit 4 Stimmen neben einem Generalbass (1621; även stycken av J. Dowland o. a.). N. Simrock G. m. b. H. [zi'm-], tyskt musikförlag i Berlin, gr. ca 1790 i Bonn Melvin Simonsen. Niels Juel Simonsen. av Nikolaus Simrock (1752—1833), förste valthornist i det kurfurstliga kapellet i Bonn. Förlaget utvecklades snabbt till ett av de mest betydande i Tyskland. N. Simrock efterträddes av sin son Peter Joseph (1792—1868). Dennes son och efterträdare Fritz (Friedrich August) (1838—1901) flyttade rörelsen till Berlin 1870. Vid Fritz’ död övergick förlaget till hans brorson Hans (d. 1910), som 1902 ombildade firman till ab. Från 1920 leddes rörelsen av Fritz Aucken-thaler (f. 1893), en släkting till fam. S. Denne sålde företaget 1929 till A. J. Benjamins förlag i Leipzig, vars innehavare Richard Schauer 1938 måste överlämna firman till Si-korskikoncernen. Efter 2. världskriget återlämnades företaget till Schauer, som fortsätter rörelsen i London under firmanamnet R i-chard Schauer (Anton J. Benjamin, D. Rahter, N. Simrock). — Simrocks förlag har bl. a. publ. verk av Brahms, Bruch, Dvoråk och Reger samt utg. N. Simrock-Jahrbuch 1—2 (1927/28—1928/29). Litt.: E. H. Müller, Zur Geschichte des Hau-ses S. (i N. Simrock-Jahrbuch 1928/29); W. Ottendorff, Das Haus S. (1942). C.J. Simson och Delila (fr. Samson et Da-Ula), opera i 3 akter. Musik av C. Saint-Saèns till text av F. Lemaire. Uppförd ffg.: Weimar 1877; Sthlm 1903; Khmn 1906; Hfors s. å.; Oslo 1918. — Huvudroller: Delila (mezzosopran), Simson (tenor), Dagons överstepräst (baryton). Sinä, Ibn ->Ibn Sinä. Sina'tra, Frank, amerikansk sångare, baryton, av italiensk härkomst (f. 1917 12/i2), ytterst populär genom radio, film och grammofon. Efter radiodebut 1938 var S. refrängsångare hos Harry James och Tommy Dorsey, varefter han framträtt med egna radioprogram. Bland hans i Sverige visade filmer må nämnas Säg det med musik (1944), Säg det med sång (1946), Kyssande banditen (1949) och Nio man och en flicka (1950). H. M-g 785 786