Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sinding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjtjérbatjöv
The life and background of a Soviet compöser
1943); G. Brodin, D. S. Sovjetunionens stolthet
och problembarn (i Musikvärlden 1945); I.
Martynov, S. (ry.; 1946; eng. uppl. 1947). M. S.
Sjtjerbatjozv, Vladimir
Vladimiro-vitj, rysk tonsättare (1889—1952), blev
1924 prof, i komp, vid MK i Leningrad,
där han utbildats för Ljadov och M.
Steinberg; från 1937 ordf, i Leningrads
tonsättarförening.
S:s första kompositioner tillkommo under
inflytande av den revolutionäre skalden A. Block
och uppvisa expressionistiska, symbolistiska
och groteska drag. I sina senare verk (4. och 5.
symf.) eftersträvade han en förenklad,
folklig-nationell uttrycksstil.
Verk: Operan Anna Kolosova (1938),
operetten »Tobakskaptenen», filmmusik; 5 symf., 3
symf. dikter, svit ur musiken till filmen
»Åskvädret», 2 pianosonater och sånger till
texter av A. Block m. m. M. S.
Sjuhäradsbygdens körförbund, en
sammanslutning av körer i s. v.
Västergötland med Borås som centrum, gr. 1924
i syfte att höja och utveckla såväl
kyrko-som hembygdssång, företrädesvis i
fyr-stämmig bl. kör.
Förbundets tillskyndare voro bl. a. V.
Lund-quist och H. Weman, av vilka den förre
alltjämt kvarstår som ledare och dirigent. Redan
första året omfattade S. 14 körer med omkr. 300
sångare; antalet har därefter mer än
tredubblats (46 körer med över 900 sångare 1951).
Dirigentsysslan har fördelats på musikdir. i
Borås båda huvudkyrkor. Förbundet, som årl.
samlas till 2 gemensamma konserter, är sedan
1925 anslutet till Sveriges körförb. och
Sveriges kyrkosångsförb. Litt.: S. 1924—1949 (1949).
»Sjungande allegro», stundom använd
term för karakteriserande av en
tematyp, som förekommer i symf. och
klaver-musik av bl. a. Pergolesi, J. C. Bach och,
med denne som förebild, Mozart.
Särsk. talar man om s., när den »normala»
sonatformens energiska huvudtema (ofta
bestående av skalfigurer el. brutna ackord) utbytts
mot kantabel melodik (gärna med
underliggande Alberti-basar). I. S.
Sjung-Sjung, eg. Sång- och
musikcirkeln S., blandad kör, gr. 1931
i Sthlm under namnet IOGT
sångcirkel med den ännu verksamme
dirigenten Gabriel Granér (f. 188 4 20/0)
som ledare.
År 1933 bildades en mindre ork. i anslutning
till kören, som vid den tiden antog sitt nuv.
namn; ork. är numera upplöst. Kören har
företagit sångarfärder såväl inom Sverige som till
Åland 1936 och Danmark 1948, medv. vid
Sthlms körförbunds konserter m. m. H. M-g
Sjvezov (Schwezoff), Igor, rysk
dansör och koreograf (f. 1904), internat.
verksam, sedan 1947 huvudsaki. i
Sydamerika.
Utbildad i Leningrad och först solodansör i
Ryssland (Ukraina) kom S. 1932 till
Västeuropa och turnerade med Bronislava Nizjinska
till 1933, då han gr. en balettskola i Holland.
Hans artistiska karriär (både som koreograf
och dansör) fortsatte därefter vid bl. a. Ryska
Monte Carlo-baletten (1936—37 och 1939—40),
New Opera Co. i New York (1941), operan i
Rio de Janeiro (1945) och City Center Opera
Co., New York (1946), varpå han 1947 bildade
eget sällskap i Rio de Janeiro. — Baletter:
Eternal struggle (1939), Drame bourgeois
(1945), The tales of the buffon (s. å.) m. fl. —
S. har utg. självbiogr. Borzoi (eng., 1935).
K.R-n
Självljudande instrument ->Idiofoner.
Sjöberg, Birger, författare (1885—
1929), känd främst genom de
»småstads-visor om kärleken, döden och
universum», som i urval utg. 1922 under titeln
Fridas bok med musik av honom själv.
S:s visor slogo igenom först sedan han
förmåtts att framföra dem offentligt till gitarr
under en turné 1923, varvid samtidigt hans
finstämda och kultiverade föredragskonst
väckte beundran. Hans mel. präglas av en
konstlös, många gånger genial visstil, liksom
hos Bellman stundom lånad från kända
förebilder men utformad i närmaste samband med
diktens innehåll. Postumt publ. 1929 Fridas
andra bok. — Litt.: G.-A. Nilsson, B. S. och
Frida (1943). G. P.
Sjöberg, Carl Leopold, tonsättare
(1861—1900), främst känd genom sången
Tonerna (till ord av Geijer).
S., som var stadsläkare i Hedemora och som
tonsättare huvudsaki. autodidakt, skrev bl. a.
en pianokvart, i d och sånger ss. Månuppgång,
Den långa dagen, Aftnen er stille, Alfernes
hvisken o. a.
Sjöberg, Erik, dansk operasångare,
tenor (f. 1909 31/io), anställd vid Det kgl.
teater i Khmn 1937. — Kgl.
kammer-sanger 1950.
S. utbildades till
baryton av V. Herold,
genomgick operaskolan
och deb. 1937 med
prologen och som Silvio i
Pajazzo; stud, vidare
för Byrding samt för
Hislop i Sthlm, som
lade om hans röst till
tenor. År 1944 deb. han
som Don José i Carmen
och har därefter med
sin vackra och kar ak -
803
804
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon May 4 21:07:31 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-4/0424.html