SJÖGREN, E. tärsfulla stämma mer och mer närmat sig Wagnerfacket, som han 1951 stud, i Wien, vid vars statsopera han uppträdde som Lohengrin 1952. Gästade K. teatern i Sthlm 1951 (Radames i Aida). Roller (u. n.): Walter i Mästersångarne i Nürnberg, Pedro i Låglandet, titelr. i Don Carlos och Peter Grimes, David i Saul och David o. a. Sch. Sjöberg, Gustaf Robert, opera- och konsertsångare, bas (1870-—1948), anställd vid K. teatern i Sthlm 1904—22. S. stud, för bl. a. Hallström och Elmblad och deb. 1903 på K. teatern. Bland hans roller må nämnas Sarastro i Trollflöjten, Lantgreven i Tannhäuser, Kung Henrik i Lohengrin, Marke i Tristan och Isolde, Mefistofeles i Faust. Sjöberg, Sixten Sigvard, musiker (f. 1909 27/i2), har efter stud, för H. Lindqvist i Västerås sedan 1943 verkat som organist och körledare i Smyrnaförsaml. (pingströrelsen) i Gbg. S. har skrivit kör- och solosånger. K.-E. S. Sjöberg, Svante Leonard, tonsättare (1873—1935), från 1902 organist i Karlskrona stadsförsaml. — Litt. et art. 1918. LMA 1930. S. stud, vid MK i Sthlm (org.-ex. 1895, kyrkosångar- och musiklärarex. 96), för Dente (kontrapunkt) och på statens tonsättarstip. för Bruch i Berlin 1900—02. År 1898 blev han musiklärare vid flicklärov. i Karlskrona, 1901 vid högre allm. lärov., var 1901—34 dirig. för stadens musikfören. och från 1913 vid Karlskrona ork.-fören.; ordf, i Lunds stifts org.-och kantorsfören. 1918 och i Sveriges allm. org.- och kantorsfören. 1926. Verk: Konsertuvertyr op. 3 (1899); Gustaf Vasa-uvertyr (1901); Davids 23. psalm för baryton, bl. kör och ork. o. a. körverk; vl.-sonat a (1898), sånger m. m. A. L-ll Sjöblom, Robert, dansör och balettmästare (1843—90), en av den svenska balettkonstens största begåvningar under 1800-t. — Litt. et art. 1889. Efter stud, och praktik hos A. Selinder vid Ladugårdslandsteatern i Sthlm kom S. 1866 till K. teatern och blev som premiärdansör där mycket populär tack vare sin smidighet och precision och sin uttrycksfulla mimik. Som lärare vid balettelevskolan från 1882 och som balettm. från 1887 utvecklade han en brinnande energi för att höja ensemblens nivå. Trots att han med sina danskompositioner till bl. a. Aida och Djamileh tydligt manifesterat sin koreogr. talang fick han aldrig iscensätta någon helt fristående balett. — Litt.: Kajsa Rootzén, Den svenska baletten (1945). K. R-n Sjöen, Alf Hansteen, norsk violinist (f. 1914 26/2), har stud, för bl. a. Fjeld-805 stad vid MK i Oslo, där han 1939 blev lärare, för Havemann o. a. vid MH i Berlin samt vid Juilliard School of Mu-sic i New York. S., som deb. i Oslo 1935, har konserterat, delvis tills, m. pianisten K. Siem, i Skandinavien, Praha, Paris, New York och Rio de Janeiro; 1949 turné i USA. Har även givit sonataftnar tills, m. H. Solum. H. K. Sjöflöite, norskt folkmusikinstrument, tillhörande blockflöjtfamiljen, även kallat tusse- el. treflöite. Sammansättningen med ordet sjö bet. i no. dialekter föremål, som äro komna från stad el. äro av utländskt ursprung. ö. G. Sjögren, Carl Erik, tonsättare (1799 —1877), eg. godsägare, skrev bl. a. den från 1820-t:s början mycket populära manskvartetten Stjernsången (Stjernorna blinka ned; Tegnér). SJÖGREN, EMIL. Tonsättaren Johan Gustaf Emil Sjögren, f. 1853 16/s i Sthlm, d. 1918 1/3 där, är en av den nordiska romantikens största lyriker, vars romanser och kammarmusik tillhöra det yppersta som i sitt slag frambragts i sv. tonkonst. Hans tonspråk har föga anknytning till den samtida nationalromantiken men desto mer till allmänna nord, stämningar, så som de utformats i dansk musik (Lange-Müller). Härtill komma drag av fr. tonkonst, främst förmedlade genom orgelmästare som Lemmens och C. Franck, vilka impulser stundom förlänats en rent impressionistisk karaktär, ehuru i en för Sjögren typisk omtolkning. Trots dessa inflytelser bevarar hans stil städse ett omisskännligt sv. kynne, som bär sin upphovsmans personliga prägel. — LMA 1892. Sjögren, som växte upp i täml. anspråkslösa förhållanden, började vid omkr. 15 års ålder sina musikstud. för L. Ohlson och hade från 1870 plats som biträde i I. Dannströms pianomagasin, där Ohlson var direktör. Genom principalernas förmedling bereddes honom möjlighet att 1870 inträda som elev vid MK, där han stud, piano för O. Bolander och Hilda Thegerström, orgel för G. Mankell och musikteori för H. Behrens d. ä. Sedan Sjögren 1874 avlagt stipulerade examina tillsköto Dann-ström och Ohlson medel för en studieresa till Berlin, där han avslutade sin utbildning för A. Haupt (orgel) och F. Kiel (komp.). Redan 1876—77 hade han publ. sina första sånger och 806