SKÅDEBANAN kompositioner av utpräglat mystisk-metafysisk läggning, där han, särsk. i senare verk, framstår som djärv nydanare bl. a. på harmoniskt område. S. syftade mot ett »allkonstverk» och tillgrep i sitt mest konsekventa arbete Prometheus även färgeffekter för att komplettera musiken. S. stud, vid MK i Moskva för Safonov (piano), S. Tanejev (kontrapunkt) och Aren-skij (komp.). I musikförläggare M. Beljajev fick han en mecenat, som utgav alla hans komp, och dessutom 1896 arr. hans första ut-landsturné till Tyskland, Frankrike, Belgien och Holland, där S. med stor framgång spelade egna pianoverk. Åren 1898—1903 verkade S. som pianolärare vid MK i Moskva, varefter han helt ägnade sig åt att komponera och konsertera (USA 1906—07). Under sin tidigaste skaparperiod (1892—98) skrev S. ett stort antal pianoverk (däribl. pianokons. op. 20 och de 3 första sonaterna op. 6, 19 och 23), vilka äro tydligt influerade av Chopin, Wagner och Liszt. Omkr. 1890 kom S. i beröring med skalden K. Balmont och andra repr. för den ry. litterära symbolismen. Påverkad av deras extrema mysticism och individualism slog han nu in på hyperroman-tiska banor. I sina 3 symf., 4. pianosonaten op. 30 och Poèmes (op. 32, 34, 36, 41, 44, 61, 63, 69 och 71) för piano närmade han sig den väs-terl. impressionismen och expressionismen. Under en vistelse i Bryssel 1908—10 sökte S. kontakt med teosofiska kretsar och tog djupt intryck av deras läror. Genom en syntes av alla konstarter strävade han efter att ge uttryck åt sina metafysiskt färgade religiösa idéer. Hans tredje och sista utvecklingsfas började med orkesterverket Le poème de Vextase op. 54 och kulminerade i Prometheus op. 60 (Le poème du feu) för ork., kör, piano, orgel och »clavier å lumière», ett av engelsmannen Ri-mington uppfunnet färgklaver, som skulle komplettera musiken med ljuseffekter. Harmo-niken i S:s sista verk är mycket avancerad. Han utnyttjade hela övertonsserien, undvek treklanger och tog det s. k. »prometheiska» kvartackordet c-fiss-b-e-a-d som harmonisk grundval i Prometheus och 7. pianosonaten op. 64. Kantaten L’Acte préalable, tänkt som förspel till ett liturgiskt oratorium av gigantiska mått, Mystères, förblev ofullbordad. För S:s orkesterverk propagerades i början av 1900-t. intensivt av M. Altschuler, S. Kusse-vitskij, W. Mengelberg och H. Wood. Vissa inflytanden från hans stil kunna spåras hos Mjaskovskij, M. Steinberg och Sjostakovitj, men i stort sett har »skrjabinismen» aldrig fått fotfäste inom den nyare ry. musiken. Verk: 3 symf.: nr 1, op. 26 (1890—91; m. slut-kör), 2, op. 29 (1897—1903) och 3 (Le divin poème) op. 43 (1903); Rèverie op. 24, Le poème de Vextase op. 54 (1907—08) och Prometheus 825 Aleksandr Skrjabin. (Le poème du feu) op. 60 (1909—10); pianokons., fiss, op. 20 (omkr. 1894); talrika pianokomp., däribl. 10 sonater, 90 preludier, 26 etyder, 14 Poèmes o. a. Litt.: A. E. Hull, A great Russian tone-poet, S. (1916); A. J. Swan, S. (1923; m. bibliogr. och verkfört.); E. Mitchell, S. A complete ca-talogue of his piano compositions. .. (omkr. 1929); L. Sabanejev, S. and the idea of religious art (i MT 1931); P. Dichenmann, Die Ent-wicklung der Harmonik bei A. S. (1931); K. Eschman, The pianosonatas of S. and the problem of modern form (i Proceedings of the Music Teachers National Association 1935); G. Gavazzeni, Quel che rimane di S. (i LRM 1940); D. Brook, Six great Russian composers (1946); biogr. på ry. av Sabanejev (-1923), V. Jakovlev (1925) och A. Nikolajev (1940). — S:s brev publ. av Sabanejev på ry. (1923). M.S. Skrowaczewski [skråvaje'v-], Sta-nislaw, polsk tonsättare (f. 1923 3/io), dir. för den statliga folkharmonin i Ka-towice 1951. S., som stud, vid MK i Lwow och Krakow samt för Nadia Boulanger i Paris, var 1946— 49 verksam som dirigent. Han har skrivit en balett, 3 symf. o. a. ork.-verk, ett rekviem, kammarmusik (bl. a. 4 stråkkvart.) och sånger (även med ork. ss. Das Hohe Lied op. 26, 1949) m. m. G. M. Skuldalsbruri ->Slåtter. Skådebanan, Andelsförening-e n, u. p. a., gr. i Sthlm 1910 på initiativ av Walter Stenström (1881—1926), som var företagets förste verkst. direktör. S. har till ändamål att vidga och fördjupa intresset för den sceniska konsten, i vilket 826