SKÅDEBANAN Sven Sköld. Yngve Sköld. syfte fören. genom ett abonnemangssystem bereder medl. tillfälle att mot låga biljettpriser bevista lyriska och dramatiska teaterföreställningar i Sthlm samt Konsertfören:s symfonikons. Landsomfattande turnéer av S:s egna teatertrupper dominerade dess verksamhet under de två första decennierna. Efter en omorg. 1934, varvid turnéverksamheten ned-lades, har publikorg. successivt utvecklats; den räknar f. n. (1952) över 10 000 medl., för vilka årl. ges ca 200 teaterföreställningar och 22 kons. Fören. utg. tidskr. ^-Skådebanan. — Ordf, sedan 1935 är Fritz O. Johansson, sekr. sedan 1923 Gunnar Malmberg. Hjalmar Lindblad blev verkst. dir. 1939. — Litt.: F. Ström, Vad är och vad vill S.? (1927); S. 1934—1944 (1944). Skådebanan, en i Sthlm 1930—33 utg. tidskr. för teater, organ för Andelsfören. Skådebanan u. p. a., red. av F. Ström och G. Malmberg, forts. 1933/34 som organ för Riksteaterns publikorganisation, red. av G. Collijn. Utges åter sedan 1937 (från 1942 för teater och musik), red. av G. Malmberg och G. Blom, från 1942 av S. Poppius, ss. organ för Andelsfören. Skådebanan. En föregångare var Skådebanans måna d shäf te, utg. i Sthlm 1915—29 under red. av W. Stenström och F. Ström, den senare även red. för Skådebanans årsbok, utg. i Sthlm 1927/28—1932/33. G.M. Skånekvartetten bildades 1937 som en forts, på den 1929—36 existerande Lun-dakvartetten. Primarie var Gunnar Andersson, medan Erik Ekelund spelade 2. violin och S. Broman viola. Cellist var urspr. Charlie Cöster, i vars ställe G. Ek trädde 1942. Efter S:s upplösning 1948 tillkom Pianokvartetten av 194 8. Dess medl. voro Brita Hjort(-Karström) (piano), C. Senderovitz (violin), S. Broman (viola) och G. Vecchi (violoncell). Upphörde 1951. Å. B. Skägg, orgelteknisk term för anordningar vid en labialpipas uppskärning, huvudsaki. avseende förbättring av ton-angivningen. 827 Den vanligaste typen är sidoskägg, placerade lodrätt på ömse sidor om uppskärningen. Dessa kunna kombineras med under- el. tvärskägg — bl. a. resulterande i den låd-formiga skäggsammanställning som är typisk för kvintadena — el. vid större pipor förbindas med intonation srullar. Till den romantiska orgelns stråkstämmor höra framför uppskärningen placerade ställ-, stryk- el. kryckskägg (fr. frein harmonique). — I äldre tider, då täckta pipor ej upptill avslutades med rörliga hattar utan hade fastlödda lock, användes stora sidoskägg för stämnings-ändamål. (Jfr Orgelpipa.) B. K. Skänklåt, ett ceremonistycke, bestående av två fyrtaktiga repriser i 2/4 takt; förekommer dock även i tretakt. S. användes vid bröllop, när brudgåvorna framburos, samt som skålmusik, då även benämnd brä-nnvinslåt. Brudgummen bjöd brännvin, bruden öl. Blandades dessa drycker tillsammans kallades det att »dricka björn». Skärtrumma ->Slitstrumma. Sköld, Sven Josua, dirigent och tonsättare (f. 1899 20/?), anställdes 1943 som kapellm. vid Radiotjänst i Sthlm och som arrangör av underhållningsmusik. S. stud. 1919—23 vlc. för Lindhe vid MK i Sthlm och spelade på biografer och restauranger till 1931, då han började medv. i radio som ledare för den 1929 av honom gr., nu upplösta, ensemblen Septiman (klar., stråkkvint. och piano); gästdirig. i da., no. och fi. radio. S. är känd genom sina radiopotpurrier (bl. a. Så älskade Gud världen) och mer än 100 radiorapsodier (t. ex Erk du, Maja du och Som stjärnan uppå himmelen) på folkmel. och frireligiös musik; har dessutom skrivit sviter för ork., Sommar för vl. och ork., sånger, musik till Ordet (1942), Hon dansade en sommar (1951) o. a. filmer m. m. H. M-g Sköld, Karl Yngve, tonsättare (f. 1899 29/4), sedan 1938 bibliotekarie vid Fören. Svenska tonsättare, Sthlm. S. stud, piano för R. Andersson och musikteori för Fryklöf i Sthlm samt fortsatte sin utbildning vid MK i Brno och Praha; avlade 1919 org.-ex. samt 1933 musiklärar- och kan-torsex. vid MK i Sthlm. Ären 1923—37 var han organist vid Sv. filmindustris ork. Som kompositör deb. S. 1916 med en pianotrio och har sedan komp, verk inom musikens alla områden med undantag för det sceniska. Hans tonspråk är knappast influerat av några särsk. moderiktningar utan är hållet i en modifierad modern stil av gedigen, personlig prägel, stundom med anknytning till nationella inspirationskällor. — Uppbar statens tonsättar-stip. 1917—19 och 23. Verk: 3 symf.: op. 3 (1915), 36 (1937) och 50 (1948), den symf. dikten Nischergurgje op. 5 (1916), 2 sviter op. 30 (1930) och 44 (1945), kon 828