SPEGELFUGA återuppväckande framträdde ånyo de regionala tendenserna i sp. tonkonst: sålunda representerade Pedrell, Pahissa, J. Manén och Mompou Katalonien, Turina och de Falla Andalusien, medan baskiska tonfall prägla J. M. Usandizagas kompositioner. Musikinstitutioner. Det sp. musiklivet är främst knutet till städerna Madrid, Barcelona, Valencia, Bilbao och Zaragoza, med Barcelona som eg. centrum i våra dagar. Av de talrika teatrarna i Spanien har numera endast Teatro Liceo i sistn. stad en regelrätt operasäsong, möjl. med undantag för operan i Madrid. Bland de många symf.-ork., som främst koncentrerats i Madrid och Barcelona, ha spec. Orquesta Sinfönica (gr. 1904) och Orquesta Nacional (1939) i huvudstaden samt stadsork., tidigare Orquesta Pau Casals (1919), i Barcelona vunnit betydelse. Körmusiken har haft sin högborg i Katalonien, där Orfeö Catalå i Barcelona (gr. 1891) varit den främsta organisationen. Kammarmusiken, som 1863 fick sitt första samlande organ i Sociedad de Cuartetos i Madrid, har spelat en mindre framträdande roll. Vid den sp. radion har den 1947 bildade radioork. blivit en viktig faktor i musiklivet. Musikundervisningen, som sorterar under Comisaria General de la Müsica inom undervisningsministeriet, ombesörjes av flera MK, av vilka de i Madrid (gr. 1830), Barcelona (1838) och Sevilla äro de viktigaste. För den musikvetensk. verksamheten svara univ. i Barcelona (H. Anglès) samt det av samme forskare ledda Instituto Espanol de Musicologia i Madrid. Betydande saml. och bibi, finnas i de största städerna. Som musikfrämjande organ verka den 1923 gr. Asociaciön de Cultura Musical samt El Ateneo de Madrid, båda i huvudstaden. Jämförande art.: Barcelona, Madrid. Monumentauppl.: Lira sacro-hispana (10 vol., 1869), Hispaniae schola musica sacra (8 vol., 1894—98), Monumentos de la müsica espanola (8 vol. ff., 1941-49 ff.). Litt.: AdHM 2; LavE 1:4; F. Pedrell, Dic-cionario bio-bibliogråfico de müsicos ... espa-fioles ... 1 (1894—97); A. Soubies, Histoire de la musique: Espagne (3 bd, 1900); R. Villar, Müsicos espanoles (1918); A. Reiff, Die Anfänge der Oper in S. (1919); J. B. Trend, A picture of modern Spain, men and music (1921); dens., The music of Spanish history to 1600 (1926); dens., The performance of music in Spain (i PM A 1929); H. Collet, L’essor de la musique espagnole au XX:e siècle (1929); W. S. Marsh, Musical Spain from A to Z... (1929); C. van Vechten, Music of Spain (1933); G. Chase, The music of Spain (1941; m. bibliogr.); A. Fer-nåndez-Cid, Panorama de la müsica en Espana (1949). G. P. Spanier [spä^ja], Francis (Muggsy), amerikansk jazzkornettist (f. 1906 9/n), gr. 1939, efter medv. i olika ork. i Chi cago, en egen ensemble i dixielandstil, för vilken han anses vara en av de mera framstående exponenterna. Grammofoninsp.: Lonesome road, Someday sweetheart, Relaxin’ at the Touro och Big butter and egg man, alla med egen ork., m. fl. Spannbälg ->Bälg. Sparre Olsen ->Olsen. Spartfre, it., skilja, dela, sammanställande av de enskilda stämmorna i en komp, till ett partitur (spartitura). Termen, som framför allt begagnas om de fr. o. m. 1500-t. uppträdande partiturmässiga notbilderna, hänsyftar på att varje stämma noterades på sin särsk. linje i motsats till intavolatura, som vanl. hade mer kla-vermässig faktur. Tack vare s.-tekniken underlättades i hög grad den vid samma tid begynnande generalbaspraxisen (->-Generalbas). Specht [Jpecht], Richard, österrikisk musikskriftställare (1870—1932), gr. 1909 musiktidskr. Der Merker i Wien, vilken han red. till 1919. S. skrev bl. a. talrika analyser av operor av R. Strauss, Schreker, Korngold m. fl. Profrs tit. 1926. Skrifter: Kritisches Skizzenbuch (1900), Gustav Mahler (1906), Johann Strauss (1909; 21926), Gustav Mahler (1913; 181925), Das Wiener Operntheater. Von Dingelstedt bis Schalk und Strauss (1919), Richard Strauss und sein Werk (2 bd, 1921), Julius Bittner (s. å.), Wilhelm Furtwängler (1922), E. N. von Reznicek... (1923), Johannes Brahms (1928; eng. uppl. 1930), Giacomo Puccini (1931; eng. uppl. 1933) o. a. Le spectre de la rose ->Rosendrömmen. Speer [fpe:r], Daniel, tysk tonsättare och skriftställare (1636—1707), stads-pipare och kantor i Göppingen. S. skrev 3 quodlibetsaml., 4 musikerromaner, en musiklära (Grund-Richtiger ... Unterricht ..., 1687, 21697) samt konserterande kyrkomusik, Evangelische Seelen-Gedancken... (2 d., 1681—82), Philomela angelica (1688), Jubilum coeleste (1692) och en koralbok med b. c. (1692). Nytr. se H. J. Moser, Corydon 1—2 (1933) och Der klingende Grundstein (1937; novellen Des Lügenkantors geschüchterter Hahn). I. S. Spegelfuga (ty. Spiegelfuge, eng. mir-ror fugue), en ->fuga som erhållits genom spegling av samtliga stämmor i en annan fuga. Förfarandet kan också utnyttjas i en kanon, s. k. spegelkanon. Principiellt sett kan speglingsförfarandet äga rum på två sätt, antingen horisontellt (i tiden) med kräftrörelse (retrograd rörelse) som resultat, el. vertikalt (i rummet) med melodiska omvändningar (motrörelser) som resultat (jfr art. Omvändning). Vanl. avses med spegling det senare förfarandet. Så är fallet i de spe- 873 874