SPEKULATIV MUSIKTEORI Spelbordet i Friedenskirche i Nürnberg. gelfugor, som ingå i J. S. Bachs Kunst der Fuge, där två fugor konstruerats så, att de helt kunna speglas (den översta stämman blir den understa och omvänt, samtl. melodirörelser byta riktning) och på så sätt ge upphov till två nya fugor, varvid alltså spegelbilden s. a. s. innehålles som möjlighet redan i förebilden. Spekulativ musikteori kan den musik-teori kallas, som rent tankemässigt söker systematisera de till musiken i vidaste mening hörande företeelserna. Den äldsta s. — långt före vår tideräknings början i Kina och Egypten och under påverkan därifrån hos Pythagoras — hade ett utpräglat drag av talmystik. Ät de enkla talförhållanden, som man funnit mellan vissa toner, gav man kosmisk innebörd och sammanställde dem med planeternas lägen och rörelser (->Sfärernas harmoni), de olika årstiderna, naturelementen osv. Med utgångspunkt från Pythagoras omhuldades denna s. i Europa till in på 1600-t. (A. Kircher) i lärorna om musica mundana, musica humana och mu-sica instrumentalis. Ja, försök i senare tid att påvisa det gyllene snittets betydelse för sonatformens proportionering, moderna framställningar som t. ex. W. Werkers Bachstudien (1922—23), J. Handschins Der Toncharakter (1948) m. fl. föra osökt tanken till denna av talsymbolik fyllda musikteori. Som s. kunna också vissa filosofers (t. ex. Schopenhauer) läror om musikens väsen bet. liksom också de försök som gjorts att ställa harmoniläran på idealistisk grund, t. ex. av den av C. J. Boström influerade J. Fröberg. Funktionsläran, särsk. i en H. Riemanns utformning på grundval av den harmoniska dualismen, har starka drag av s. Detta gäller också om Schönbergs tolvtonsteori, om olika försök att nå fram till en tillfredsställande lösning på det mus. temperaturproblemet (T. Kornerup) el. att systematisera samklanger och intervallföljder (S. E. Svensson). — Jfr art. Musikteori. Litt.: C.-A. Moberg, Sfärernas harmoni (i STM 1937); S. E. Svensson, Vårt tonsystem och dess temperaturer (i STM 1950); dens., Till 875 frågan om intervallernas dissonansintensitet (i STM 1951). S.W. Spelbord, i orgeln platsen för de anordningar varmed den spelande behärskar instrumentet. Dessa äro en el. flera klaviaturer, register samt i vissa fall olika slag av spelhjälpmedel. Den spelande sitter framför s. på en o r-g e 1 b ä n k el. -p a 11. S. kan vara inbyggt i orgelfasaden, fristående på ett podium el. undantagsvis rörligt. I flertalet orglar finnes klaviatur för såväl händerna som fotterna. Den förra, av sedvanlig konstruktion, benämnes manual. I s. med flera manualer anläggas dessa terrassformigt ovanför varandra. Omfånget är numera vanl. C—g3 (56 toner), max. till c4. I äldre orglar förekomma inskränkningar i både diskanten och basen (->-Kort oktav). Fotklaviaturen kallas pedal och är placerad på golvet nedanför manualerna (manualen). Den i vårt land oftast nyttjade typen har parallella tangenter (taster), bågformigt placerade, så att de yttersta komma högst (konkav pedal). Pedaler med strålformigt anordnade tangenter finnas även (radial pedal). Pedalomfånget är normalt C—f1 (30 toner). Äldre orglar ha ofta endast 1—1^- oktavs omfång jämte kort oktav. (Jfr Traktur.) För registren, varmed de olika orgelstämmorna till- och frånkopplas, användas två huvudkonstruktioner: registerandrag, som är den äldsta formen och kan nyttjas till alla slag av registratursystem, koppla in stämman, då det utdrages, och manubrier (registertangenter el. vippregister), som endast lämpa sig för pneu-matisk el. elektrisk registratur, koppla in stämman vid nedtryckning. Registren placeras vanl. på ömse sidor om manualerna — ibland även ovanför (den översta) manualen — i en för den spelande så överskådlig ordningsföljd som möjligt. I större s. stå de i vinkel mot manualerna el. ges en svängd uppställning för att bli lättare åtkomliga. (Jfr Registratur.) De viktigaste spelhjälpmedlen äro traktur-koppel och registraturkoppel el. kombinationer (->Koppel). Av de förra tillhöra unisonkopp-len standardutrustningen i ett s. För kopplens regering användas fottrampor placerade ovanför pedalklaviaturen el. tryckknappar i manualernas klaviaturlister och även registerandrag el. manubrier. Ofta anläggas kopplen med parallella regeringsanordningar för fot och hand. I äldre orglar voro registerandrag för ->-spärrventiler ofta enda spelhjälpmedel. För crescendoluckornas och ->-registersvälla-rens regering finnas balanstrampor (för den sistn. vals el. rulle), stundom i fören. med en visaranordning, placerad ovanför manualerna. Där kunna även förekomma luftvisare, som anger, att bälgverket är i funktion, och signallampor. I orglar, vars bälgar trampas, tillkommer ->kalkant som registerandrag. 876