SPOOR ran Nurmahal oder Das Rosenfest von Casch-mir 1822. S. hyllades även som dirigent. Men Webers Friskytten (1821) och de nationalro-mantiska strömningarna i Tyskland undergrävde småningom S:s auktoritet, och hans försök att finna nya konstnärliga uttryck i operorna Alcidor (1825) och Agnes von Hohen-staufen (1829; omarb. Berlin 1837) slogo mindre väl ut. Många retade sig också på S:s despo-tiska uppträdande. Är 1848 begav han sig till Italien, där han dog 1851. Av S:s operor höll sig La vestale kvar på repertoaren till 1850-t:s början och Olympie två årtionden längre. I Sverige var Ferdinand Cortez under fl. år festspektaklet par préfé-rence och Karl XIV Johans älsklingsopera. Bland S:s övriga operor må nämnas La finta filosofa (Neapel 1799), Julie (Paris 1804; omarb. 1805) och Milton (Paris 1804). Litt.: R. Wagner, Erinnerungen an S. (i förf:s Gesammelte Schriftén und Dichtungen 5); C. Bouvet, S. (1930; m. bibliogr.); K. Schubert, S:s italienische Schule (diss. 1932); G. Abraham, The best of S. (i ML 1942); A. Ghislan-zoni, G. S. ... (1951; m. verkfört. o. bibliogr.); L. Ronga, G. S. (i LRM 1951). — S:s brev publ. i bl. a. Note d’Archivio 1932 (utg. av G. Ra-diciotti och Pfeiffer) och 1935. E. S-m Spoor [spå:r], André, holländsk violinist och dirigent (1867—1926), uppburen som utmärkt violinpedagog. Elev av bl. a. Massart i Paris var S. från 1886 konsertm. i bl. a. Åbo och konserterade i Europa. Åren 1895—1904 verkade han som 2. dirigent vid Concertgebouw-Orkest i Amsterdam och lärare vid dess MK; från 1904 ledare för Residentie-Orkest i Haag (till 1920) och 1. violinlärare vid MA i Haag och från 1920 även vid MK i Rotterdam. Bland hans elever märkes J. Damen. G. P. Sporr, Karl Arvid, violinist (f. 1887 21/2), även internat. känd som en av de främsta tolkarna av svensk folkmusik. Utbildad av A. Runnquist ägnade sig S. från omkr. 1910 åt studiet av sv. folkmusik, som han samlat och sedan 1923 framfört under talrika kons, och instruktionsaftnar, bl. a. inom bildningsverksamheten. 1923—25 företog han tills, m. hustrun en längre konsertresa i USA och turnerade 1937—43 upprepade ggr i Tyskland. Konserterade ffg. i Sthlm 1937. Med djup inlevelse i folkmusikens rytmiska och melodiska egenart har S. förenat en tolk-ningskonst, som kommit denna musikskatt att framträda i ny dager. — G. 1923 m. den österr. sångerskan, koloratursopran, Julie Moser (f. 1891 Vi2), som efter stud, för Tekla Hofer, Göta Ljungberg, Mme Cahier o. a. framgångsrikt konserterat tills, m. maken. G. P. Sprague Coolidge [spre^ ko/lidg], Elizabeth, amerikansk musikmecenat, pianist och tonsättare (f. 186 4 30/i0), instiftade 1925 Elizabeth Sprague Coo- 887 lidge Foundation, som har till uppgift att bl. a. arr. kons, och musikfester och utdela priser. Stiftelsen står under administration av Music Division of the Li-brary of Congress, Washington. S. gr. 1918 i Pittsfield ->-B erkshire Festivals of Chamber Music, vilka senare överflyttades till Washington. Tonsättare ss. Loeffler, Howard Hanson, Stravinskij, Pro-kofjev, Pizzetti, Bartok, Piston, Schönberg, F. Malipiero m. fl. ha komp, på uppdrag av nämnda stiftelse, som även har givit impuls till framföranden av nutida och äldre kammarmusik i USA och Europa och gynnat olika ensemblers verksamhet (jfr t. ex. Coolidge String Quartet), allt åtgärder, som effektivt befrämjat amerikanskt musikliv. Å. B. Springar, springdans, s p r i n g-leik, norsk dans i 3/4 takt och snabbt tempo (fjärdedelen vanl. = M. M. 120). Sista fjärdedelen i varje takt avkortas i Österdalen till omkr. hälften, i Telemarken till omkr. tredjedelen av värdet. De olika dalgångarna ha skapat egenartade s.-former (Telemarks-s., Valdres-s, Gud-brandsdals-s., Österdals-s.). I de båda sistn. sammanblandas s. ofta med ->pols. S. är den mest utbredda no. slåttformen och omfattar omkr. 3/5 av insaml. material. — Litt.: C. Elling, Vore slaatter (1915). Ö. G. Springer [fprfnS-], Hermann, tysk musikhistoriker och biblioteksman (1872 —1945), dr phil. 1894, var 1899—1927 överbibliotekarie vid musikavd. vid Preussische Staatsbibl. i Berlin. Efter stud, i Leipzig, Berlin och Paris började S. 1895 sin långvariga verksamhet som musikkritiker i Deutsche Tageszeitung, Berlin. Åren 1921—33 var han ordf, i Verband deut-scher Musikkritiker. S. ledde den bibliogr. kommissionen vid Internationale Musikgesell-schaft och utg. tills, m. Max Schneider och W. Wolffheim ett suppl. till R. Eitners Quellen-Lexikon, Miscellanea musicae bio-bibliogra-phica... (1912—16; 21947). — Prof:s tit. 1914. Skrifter: Das altprov enzalische Klagelied (diss. 1895), Zur Musiktypographie in der In-kunabelzeit (i Beiträge zur Bücherkunde und Philologie 1903), Zu Leonardo Giustiniani und den Giustinianen (i SIMG 1909/10), Canzonette da batello (1915; tills, m. E. Buhle), Normen und Fehlerquellen der Musikkritik (1924); Wissenschaftliche und produktive Musik-bibliographie (1926) o. a. M. T. Springlåda ->Luftlåda. Språngton kallas i en flerstämmig sats varje ackordfrämmande ton, som inträder språngvis (dvs. på större intervallavstånd än sekund från nästföregående ton i stämman); vanl. upplöser sig s. till när 888