ST ADELM ANN väl tonen, förkortas. En rik skala av artiku-lationsformer finnes från det utpräglade s t a c-c a t i s s i m o, där tonen endast upptar en liten del av notvärdet, till -^martellato och ->por_ tato. I notbilden tecknas s. med små punkter under el. ovanför nothuvudena, stundom för ett markerat s. med f. — Jfr Artikulation, Stråkarter. I. B-n Stadelmann [Jta'- ], L i, tysk cembalist (f. 1900 2/2), stud, för M. von Pauer (piano), J. Haas (komp.) o. a. och har sedan 1919 konserterat som piano- och cembalospelare i hem- och utlandet; blev 1922 lärare vid MA i München. Å. B. Staden [fta'-], Johann(es), tysk tonsättare (1581—1634), betydande representant för övergångsstilen mellan motett och konsert, därjämte en förelöpare till den nya instrumentalstilen un-y der 1600-t. S. var hovorg. i Kulmbach och Bayreuth 1604—omkr. 1616, därefter org. i Nürnberg (från 1618 vid S:t Sebalduskyrkan). I hans verk, av vilka många trycktes, finner man ex. på bl. a. den äldre polyfona motetten, verk i flerkörig stil, andliga monodier samt instr. danssviter. S:s andliga verk voro populära, i synnerhet hans Haus~musik (d. 1, 1623, 21634; d. 2—4, 1628; d. 1—4, 1646, m. register) och Andachtswecker (1630). Av världsliga tillfäl-lighetskomp. må nämnas Plausus Noricus, Gustavo Adolpho... (1632; UUB). — Nytr.: Valda verk (motetter, arior och dansstycken) i DTB 7:1 och 8:1, utg. av E. Schmitz med biogr. och verkfört. I. S. S:s son, tonsättaren Sigmund Theo-philus S. (1607—55), org. och stadspipare i Nürnberg, skrev den äldsta ännu bevarade ty. operan, det allegoriska sångspelet Seelewig, »auf italianische Art gesetzt» (utg. i G. P. Harsdörffers Frauenzimmer Gesprächspiele, 1644; nytr. i MM 13, 1881). — Art. av E. Schmitz i R. von Liliencron-Festschrift (1910). Stader [Jta'-], Marie, schweizisk operasångerska, koloratursopran, av ungersk börd (f. 1918 . B/n), lärare vid MK i Zürich. S. har sedan 1939 konserterat i Europa, gästspelat på bl. a. Covent Garden (Nattens drottning i Trollflöjten 1949), Staatsoper i Wien och medv. vid festspelen i Salzburg, Luzern m. fl. Även gramm of oninsjungningar. Stading, Sofia Francisca, svensk operasångerska, sopran, av tysk börd (1763?—1836), anställd som 1. aktris och sångerska vid den Svenska operan i Sthlm 1779—1806, där hon deb. som Myris i C. S. Favarts feeri-komedi Ar-sène. — 1. hovsångerska och LM A 1788. S. uppträdde bl. a. som Cora i Cora och Alonzo (vid invigningen av det nya operahuset i Sthlm 1782) och i titelr. i Ifigenia i Aulis. Högeligen beundrad både som sångerska och skådespelerska, berömdes hon bl. a. av Malla Silfverstolpe efter en föreställning av A. Sac-chinis Oedip i Athen 1801, där hon utförde Antigones parti, för den »milda oskuld och tillika det hjältemodiga dévouement, som denna skönaste av alla kvinnokaraktärer innebär». Hon lämnade efter sitt avsked från tea tern Sverige och dog i Dresden. — G. Nordensvan, Svensk teater... 1 (1917). E. S-m Stadlmayr [Jta^lmah], J oh ann, österrikisk tonsättare (möjl. 1560—1648), kapellm. vid det ärkehertigliga hovet i Innsbruck från 1607. S. skrev mässor o. a. kyrkomusik dels i den äldre polyfona stilen, dels i den nya klang-ligt-harmoniska, ofta med dubbelkörig besättning. Verk: Mässor (8-st., 1593, 96; b. c. 1610; 10— 12-st. dubbelköriga, 1616), Hymni vespertini 6 vocum cum instrumentis (1617), Apparatus musicus (6—24-st. motetter m. instr., 1619), Musica super cantum gregorianum (5-st. m. b. c. ad lib.; 2 d., 1625; ms. i UUB), Hymni... totius anni (2 d., 1628; 34 hymner utg. av J. E. Habert i DTÖ 3:1), kantater och psalmer m. instr. ad lib. — Psalmi integri (1641) i MA:s bibi, (ofullständigt). I. S. Stadsmusikant, benämning på musiker i en stads tjänst, framför allt brukad i fråga om de musiker i 1200—1700-t:s eur. städer som hade att blåsa signaler och utföra fest- och dansmusik, instrumentala koralsatser m. m. Systemet med stadsmusikanter var särsk. utvecklat i Tyskland (Stadtpfeifer), Frankrike (ménestrel) och England (minstrel), och i dessa länder voro musikerna inom ett större område sammanslutna till ett skrå, »pipare-kungadöme», som regelbundet brukade samlas till rådplägning under huvudmannen el. »kungen». I Sthlm, Malmö o. a. sv. städer funnos också s., dock ej org. i ett skrå. Varje s. måste behärska 6—8 olika instr. och kunde uppträda som tornblåsare, då han hade att blåsa signal vid eldsvåda, nattvakt, som »ropade» el. sjöng vid bestämda tider på dygnet, basunblåsare el. »pipare» vid rådsval och kungörelser osv. — Tornsonater m. m. ha publ. i DDT 63 och EDM 1:7. Litt.: H. M. Schletterer, Geschichte der Spiel-mannszunft in Frankreich (1884); E. Duncan, The story of minstrelsy (1907); H. J. Moser, Die Musikergenossenschaften im deutschen 891 892