Mittelalter (diss. 1910); E. Trobäck, Stadsmu-siken i Stockholm (i STM 1929); G. Schüne-mann, Sonaten und Feldstücke der Hoftrom-peter (i ZMW 1935); B. Alander, Stadsmusi-ken i Malmö under 1600- och 1700-talen (i Malmö fornminnesfören:s årsskrift 1942); F. Ernst, Die Spielleute im Dienste der Stadt Basel... (bis 1550) (diss. 1945; m. bibliogr.). M. T. Staempfli [ftä'mpfli], Edward, schweizisk tonsättare (f. 1908 1/2), var 1930—39 verksam i Paris, därefter i Basel och från 1944 i Lugano. S. anknyter i senare verk till tolvtonstekniken. S., som varit elev till Jarnach vid MH i Köln och Dukas i Paris, är polyfont orienterad. Bland hans verk märkas operan Ein Traum-spiel (efter Strindbergs Ett drömspel), 3 baletter, 5 symf. (1931, 32, 33, 34 o. 38), 3 pianokons. (nr 1 o. 2 1932, 33), 2 vl.-kons. (nr 1, 1936) o. a. ork.-verk, oratoriet Der Spiegel der Welt (1950) m. fl. körverk, kammarmusik (4 stråkkvart., Variations för blåsinstr. 1950 m. m.), sånger och pianostycken. — G. m. den franska pianisten Monique Haas. G. M. Staff, Frank, sydafrikansk dansör och koreograf av engelsk börd (f. 1918), knuten till Ballet Rambert 1934—45. Efter stud, för Maude Lloyd, Marie Rambert och A. Tudor framträdde S. i bl. a. Svansjön, Rosendrömmen, En fauns eftermiddag och Jardin aux lilas. Han deb. 1938 som koreograf med The tartans och iscensatte för Ballet Rambert bl. a. Czernyana, Enigma variations (till Elgars musik) och Un songe. Åren 1947—48 komp, han för Metropolitan Ballet The loveris gallery och Fanciulla delle rose, båda uppf. vid ensemblens gästspel i Sthlm 1948. K. R-n Stafseth, D a g b a r t Knut Olaus, norsk tonsättare (f. 1889 7/4), har verkat som organist i Molde och över 20 år i Gjövik. S., som stud, orgel för K. Lindeman i Trondheim, vid MK i Khmn och Oslo samt senare i Berlin, Khmn och Sthlm, har haft en vidsträckt ped. verksamhet samt skrivit art. om musik i dagspressen. S. har komp, pianostycken, ofta instr. för ork., ss. Menuetto giocoso, Norske danse, Krigsmarsch, Festpolonaise, Festmarsch och Menuetto maestoso, samt sånger ss. Tre sange, Moldesangen o. a. H. K. STAGMA, förk. för Staatlich geneh-migte Gesellschaft zur Verwaltung mu-sikalischer Urheberrechte, ->Gesellschaft für Musikaufführungsrecht. Stagno, Roberto, ->Bellincioni. Stainer [Jta1'-], Jacob, tysk violinbyggare (1617 el. 21—83), den störste och originellaste mästaren n. om Alperna, vars fulländade arbeten vunnit stor uppskattning och flitigt efterbildats. Han kan 893 STALL betraktas som det ty. violinbyggeriets grundläggare. S. var född i Absam i Tyrolen. Trol. har han på sina gesällvandringar bl. a. arbetat i Cremona och hos N. Amati. Efter 1639 förekom hans arbeten på marknader i Tyrolen och blevo allmänt erkända. S. förvärvade välstånd och anseende; god violinist fick han hertig Ferdinand till beskyddare och blev 1658 hovmusiker i Innsbruck. Som violinbyggare var S. nyskapare med ovanlig talang. Han gick sina egna vägar och formade en egen violinmodell, kännetecknad av hög välvning av lock och botten, starkt insvängda sidor samt f-hål och snäcka av personlig karaktär. Ofta gjordes den senare i form av lejon- el. kvinnohuvuden. Endast lacket följde it. förebilder, vackert guldgult och gulrött. Den tekniska yrkesskickligheten var fulländad. Klangen i S:s violiner är tack vare den höga välvningen mera ljus och glänsande än i samtida it. instr. och motsvarade de dåtida musikernas ideal. Hans arbeten blevo därför livligt eftersökta, särsk. i England, Frankrike och Tyskland, och massor av efterbildningar och även förfalskningar sprid-des. Numera ha de fylligare och klangstarkare konsertinstr. av it. ursprung fördunklat S.-violinerna, men samlarvärdet är fortfarande mycket högt. En broder, Marcus S. (1619—80), verkade i Absam och Kufstein och gjorde delvis goda instr. i broderns stil, varifrån de skilja sig genom modellens något flackare utformning och mindre omsorgsfullt materialurval. Litt.: W. Senn, J. S.... (1951). Å. L-y Stainer [stelna], Sir John, engelsk organist, tonsättare och musikhistoriker (1840—1901), främst känd för utgåvor av medeltida vokalmusik. — Knight 1888. S. var org. bl. a. från 1859 i Oxford, där han 1865 blev Mus. D., och vid S:t PauFs Cathe-dral i London 1872—88. Sistn. år blev han blind och frånträdde sin befattning. Lärare 1876 i orgel och musikteori vid National Training School for Music, dess dir. 1881—83, därefter lärare vid det därur utvecklade Royal Cons. of Music; prof, vid univ. i Oxford från 1889. S. skrev främst kyrkomusik samt utg. Dictionary of musical terms (1876; 21898; tills, m. W. A. Barrett), Dufay and his contempo-raries (1898) samt Early Bodleian music ... 1185—1505 (2 bd, 1902; utg. av dottern Cecie). — Litt.: Art. i MT 1901. G.P. Stall (da. Stol, eng. bridge, fr. chevalet, it. ponticello, ty. Steg), en anordning hos stränginstr. för överförande av strängarnas vibrationer till resonanslådan. S. är hos violininstr. en tunn, i spec. mönster perforerad platta av hårt träslag (vanl. bok), som med två fötter står på instr.-kroppens lock i höjd med f-hålen (motsvarande) och på vars övre plan strängarna vila. Å. L-y 894