STAMITZ Stamitz [Jta'-], Carl Philipp, tysk violinist och tonsättare (1745—1801), son till J. S. Utbildad av denne och F. X. Richter, åtnjöt S. vidsträckt popularitet (även i Sverige), och hans omfattande produktion rymmer många ypperliga verk. S. tillhörde Mannheimorkestern 1762—70 för att sedan föra en orolig tillvaro som konserte-rande virtuos på viola och viola d’amore med endast kortvariga fasta anställningar — 1785 konsertm. i Paris hos hertigen av Noailles, 1787 hos furst Hohenlohe-Schillingfürst, 1789 —90 dirigent för amatörkons, i Kassel, 1784 akad. konsertm. i Jena. Verk: 2 operor; 70 symf., varav 26 konser-tanta, triosonater, va-kons., vl.-duetter m. m., en del i nytr. i DTB 8:2 och 15/16 samt av W. Altmann, C. Meyer, K. Geiringer, S. Beck m. fl. S. W. Stamitz [Jta'-], J oh ann Wenzel Anton, böhmisk violinist och tonsättare (1717 —57), far till C. S., ss. den eg. grundaren av ->Mannheimskolan en av förgrundsgestalterna under övergångsperioden mellan barocken och wienklassicismen. Hans symfonier och kammarmusikaliska verk utgöra ett viktigt led i den nya instrumentalstilens utveckling och nådde snabbt stor spridning inom det på olika håll uppblomstrande offentliga konsertväsendet. S., som var son till en org. i Deutschbrod (Nèmecky Brod), kom trol. redan 1741 i tjänst hos kurfursten i Mannheim och väckte vid Carl VII:s kröning i Frankfurt a. M. 1742 uppmärksamhet som violinvirtuos. Från 1745 konsertm. och ledare för kammarmusiken vid hovet i Mannheim, gjorde S. sitt kapell till ett av de erkänt bästa i Europa. Säsongen 1754/ 55 konserterade han med framgång i Paris, där en symf. av honom hade uppf. offentligt redan 1751. I S:s instrumentalmusik finns sonatformens schema med två kontrasterande temata fullt utbildat. Härigenom och genom en växlande dynamik (även cresc.) och en stundom solis-tisk behandling av blåsinstr. (oboe, horn, stundom även klarinett och trumpet) når denna musik en skiftningsrikedom i uttrycket, som var barocken helt främmande. Detta gäller inte minst många av de långsamma satserna med deras sångbarhet och innerlighet. Verk: 50 symf. (många i samtida tr.), 10 ork.-trios (op. 1 nr 1—6 bevarade i samtida tr.), vl.-kons. och -sonater, mässa i D m. m. — Nytr.: Symf. i DTB 3:1 och 7:2, kammarmusik i DTB 25/26, ork.-trios i Coll. mus., kons., symf., utg. 1937 av H. T. David m. m. Av S:s barn blevo två musiker, näml. Carl Philipp och Johann Anton (1754—1820), 895 som 1764—70 var violinist i Mannheim, senare i Strassburg och Paris. Han skrev symf., triosonater, stråkkvart., kons. m. m. Litt.: P. Gradenwitz, J. S. (1936); se även under Mannheimskolan. S. W. Stamtoner, det diatoniska tonförråd om 7 toner per oktav, som under medeltiden bet. med alfabetets 7 första bokstäver (A—H) och numera med C som utgångspunkt omfattar de 7 tonerna C D E F G A H. Standhartner, Henriette, ->Mottl. Stahek, E d u a r d, svensk kontrabasist och tonsättare av ungersk börd (1851— 1915), blev 1912 lärare i kontrabas vid MK i Sthlm. — LMA 1912. S., som stud, för Bruckner m. fl. vid MK i Wien, var 1871—74 anställd i ork. där och i Berlin, 1876—89 och 1894—1914 kontrabasist i K. hovkapellet, 1887—88 kapellm. vid Vasatea-tern och 1889—93 kormästare vid K. teatern, Stockholm. H. M-g Stanford [stä'nfad], Sir Charles Villiers, engelsk tonsättare, musikpedagog och dirigent av irländsk börd (1852—1924), en av sin eng. samtids ledande tonsättare. Hans talrika verk äga bl. a. en påtaglig irländsk folkton. Som ryktbar lärare i komp, vid Royal Coll. of Music i London från dess gr. 1883 utövade han inflytande på en lång rad av sitt lands skapande musiker. — Hdr vid univ. i Oxford 1883 och Cambridge 1888. Knight 1901. S. var bl. a. elev av E. Pauer (piano), A. O’Leary, Reinecke och Kiel (komp.). Han var org. vid Trinity Coll. i Cambridge 1873—92, ledde Cambridge Univ. Musical Society 1873 —93 och Bach Choir i London 1885—1902, prof, vid univ. i Cambridge 1887—1924, dirigent för Leeds Philharm. Society 1897—1908 och ledare av festspelen i sistn. stad 1901—10; utg. irl. folkvisesamlingar. Verk: Operorna Shamus O’Brien (London 1896) och Much ado about nothing (efter Shakespeare; London 1901) o. a. scenmusik; 7 symf., bl. a. L’allegro ed il pensieroso D op. 56, 5 irl. rapsodier, 3 uvertyrer, piano- och vl.-konserter m. fl. ork.-verk; mässa, oratorier, körballaden The revenge op. 24 (A. Tennyson; 1886) o. a. körverk; kammar-, orgel- och pianomusik; sånger, bl. a. A hymn in praise of Neptune (nr 1 ur 6 sånger op. 19), o. a. — Skr.: Studies and memories (1908), Musical compo-sition (1911), A history of music (tills, m. C. Forsyth; 1916) m. fl. Litt.: C. V. S. By some of his pupils (i ML 1924); J. A. Fuller-Maitland, The music of Parry and S. (1934); H. P. Greene, C. V. S. (1935). A.L-ll 896 Tryckt Vn 52