STEFFENSEN 1922—37 för Musikblätter des Anbruch (från 1929 endast Anbruch). Skrifter: Gustav Mahlers Erbe... (1908), Gustav Mahler (1910; 41921; eng. uppl. 1913), Oscar Fried (1912), Neue Musik und Wien (1921; eng. uppl.), Die Wiener Oper (1922), Arnold Schönberg (1924), Franz Schubert (1928), Geschichte der Wiener Oper (1932), Arturo Toscanini (1935; 31937; eng. uppl. 1936; it. uppl. 1937), Dvorak (1935; tills, m. O. Sourek; eng. omarb. uppl. 1941), Bruno Walter (1936) ö. a. M. T. Stefano, Giuseppe, ->di Stefano. Stefahska, eg. Czerny-S., H a 1 i n a, polsk pianist (f. 1922 30/i2), överlägsen Chopin-tolkare med skiftningsrikt anslag och glänsande teknik. Bild sp. 903. S. började sin bana som dansös men stud, därefter piano för sin far, prof. Stanilas C z e r n y, senare för Turczynski och Drze-wiecki samt, kort före 2. världskriget, för Cor-tot. Vid den 4. internat. Chopin-tävlingen i Warszawa 1949 erhöll S. 1. pris. Under en följ. Europa-turné framträdde hon 1950 även i Sthlm med stor framgång; även grammofoninspelningar. H. M-g SteTånsson, E g g e r t, isländsk sångare, tenor (f. 1890 1/i2), bror till S. Kal-dalons. S. stud, vid MK i Khmn samt i Sthlm, London och Milano och har konserterat i de skand. länderna, mångenstädes i Europa samt i Amerika och ofta ffg. framfört verk av isl. tonsättare. S. har skrivit art. om isl. kultur, konst och litteratur i in- och utländska tidskr. och utg. självbiogr. Lifid og ég (»Livet och jag»), Steffa'ni, A g o s t i n o, italiensk tonsättare (1654—1728), huvudsaki. verksam i Tyskland, där han hörde till sin tids främsta företrädare för it. och (efter 1679) även fr. stilideal. S. ädla melodik kommer bäst till sin rätt i kammarduetterna, vilka anses som hans finaste verk (Duetti da camera a soprano e contralto con il b. c., 1683). S. kom redan 1667 till hovet i München, utbildades där av Kerll, stud. 1672—74 på kurfursten Ferdinands bekostnad i Rom och återvände 1675 till München som hovorg. En resa till Paris 1678—79 gav honom tillfälle lära känna Lullys musik. Är 1680 skrev han sin första opera, Marco Aurelio, och blev följ, år ledare av hovets kammarmusik och v. kapellm. Prästvigd 1682, började S. vid denna tid sin diplomatiska karriär. Väl anskriven vid påvestolen, erhöll han 1683 som beneficium incura-tum abbotskapet över Lepsing. År 1688 kom han som hovkapellm. till Hannover, vid vars hov han tidigare haft politiska uppdrag; nu lyckades han vinna kurfurstevärdigheten åt hannoveranska huset. Själv steg S. i påvens Agostino Steffani. Ingeborg Steffensen. gunst, blev 1706 titulärbiskop av Spiga och 1709 apostolisk vikarie för n. Tyskland. I Hannover skrev S. bl. a. den för sin instrumentation märkliga operan Enrico (1689), och som ämbetsman vid hovet i Düsseldorf komp, han för detta 1701—09 tre operor, trol. hans sista. Av diplomatiska skäl uppfördes f. ö. några av S:s senare verk under hans kopists, G. Pivas, namn. Om. S:s popularitet vittnar bl. a., att han 1724 valdes till hederspresident för Acad. of Ancient Music i London, och det har antagits, att han besökt England. — Slutl. bör uppmärksammas S:s vänskap till och uppskattning av Händel: möjl. var det på S:s rekommendation Händel 1710 erbjöds befattningen som hovkapellm. i Hannover. Verk: 18 operor, 85 kammarduetter (bl. a. Duetti da camera a soprano e contralto con il b. c., 1683), 7 Scherzi a 1 voce con istromenti, kyrko- och kammarkantater, Stabat Mater (6-st. m. instr. och b. c.), Psalmodia vespertina (8-st.; 1674), Sacer Janus quadrifrons (3-st. motetter m. b.c.; 1685), Sonate da camera a 2 violini, alto e continuo (1679) m. m. samt pamfletten Quanta certezza habbia da suoi prin-cipii la musica... (1695; ty. uppl. 1700 av A. Werckmeister och 1760 av J. L. Albrecht). Nytr.: 16 duetter och 2 scherzi samt 2 kantater ur Sacer Janus quadrifrons jämte tematisk fört, över S:s kammarduetter och scherzi, utg. i DTB 6:2 av A. Einstein och A. Sandber-ger; operan Alarico (München 1687) och bi-bliogr. över S:s operor, utg. i DTB 11:2 av H. Riemann; valda scener ur 13 operor samt personfört., företal, innehållskeskrivning m. m. till 16 operor, utg. i DTB 12:2 av H. Riemann; 8 sånger för soloröst jämte 1—2 träblåsare och b. c., utg. i Smith college music archives 11 av Gertrude Parker Smith; stycken i RiHM, SchGMB, HAM 2 m. m. Litt.: A. Neisser, Ser vio Tullio. Eine Oper aus dem Jahre 1685 von A. S. (diss. 1902; med verkfört.); A. Untersteiner, A.S. (i RMI 1907); H. Riemann, A.S. als Opernkomponist (i DTB 12:2, 1912); T. W. Werner, A. S:s Operntheater in Hannover (i AFM 1938); art. av A. Einstein i ZIMG 1908/09, KJ 1910, Neue Musikzeitung 1928. I. S. Steffensen, Ingeborg, dansk sångerska, alt (f. 1888 4/e), deb. som konsert - 905 906