STRADIV ARI spelsmusik, som tonsättaren skrev för K. Dramatiska teaterns framförande av pjäsen 1921. — En ypperlig scenmusik till S. komp. J. Si-belius 1925, op. 109. Uppförd ffg.: Khmn 1926; Hfors 1927. — Betr, övriga tonsättningar kring samma ämne ^-Shakespeare i suppl. G. P. Storseth (urspr. Störseth), Rolf Wilhelm, norsk violoncellist (f. 1913 7/i2), sedan 1950 bosatt i USA och anställd i Cleveland Orchestra. S. stud, för Hoem i Oslo, Bazelaire i Paris och Salmond vid Juilliard Graduate School i New York och har sedan sin debut i Oslo 1934 konserterat i de nord, länderna och i Paris (1937), delvis tills, m. Oslo kammertrio, som han var medlem av. Även verksam som pedagog, bl. a. lärare vid MK i Oslo 1942—43. Strada del Po, Anna Maria, italiensk sångerska, sopran, under 1700-t :s förra hälft. S. eng. 1729 av Händel för Acad. of Music i London, där hon var mycket uppskattad, tills hon 1734 återvände till Italien. G. P. Strade'lla, Alessandro, italiensk tonsättare (1642—82), en av de markantaste företrädarna för den senare vene-tianska operan, tillika formellt förebildande operadramats utveckling under 1700-talet. S:s person gav tidigt upphov åt romantiska skildringar, men föga är med visshet känt om hans levnad, som beskrives ss. äventyrlig. Bevisligen uppehöll han sig emellertid en tid i Venedig, trol. som sånglärare, och vistades antagligen även i Rom, Turin och slutl. i Genua, där han — förmodligen ss. offer för en svartsjuk skådespelerskas hämndkänslor — bragtes om livet. I sin vokalmusik framträder S. som en lidelsefull dramatiker och innerlig karaktärs-skildrare. Han åtnjöt också det största anseende hos samtiden och efterbildades bl. a. även av Händel. Ehuru han i mycket är en rätt typisk representant för operan i Venedig efter P. F. Cavalli och M. A. Cesti, har han formellt, bl. a. genom utbyggnad av dacapo-arian, påverkat 1700-talsoperan och inräknas vanl. också bland anfäderna till den neapol. solooperan. Verk: Operorna Corispero (omkr. 1665), Flo-ridoro, Orazio Cocle sul ponte, La forza dell’ amor paterno (Genua 1678), Il trespolo tutore balordo (Modena 1686) o. a. scenmusik, 6 oratorier, bl. a. S. Giovanni Crisostomo, som blev särsk. berömt, och S. Giovanni Battista (1676), motetter, serenader, ca 200 kantater, madriga-ler, sinfonior för smärre besättningar m. m. — von Flotows opera Alessandro Stradella (1844) bygger på fiktiva händelser i S:s levnad, och S. har givit även andra tonsättare impuls till operor. 949 Nytr.: Arian Trä cruci funeste ur Corispero i HAM 2. La forza dell’amor paterno utg. av A. Gentili 1931. Concerto grosso för stråkork. och cemb., D, utg. av A. Gentili 1936. Susan-nas aria Da chi spero aita ur oratoriet Susanna (1681) i SchGMB. Serenata i F. Chrysan-der, G. F. Händeis Werke, Suppl. 3. (Dess autenticitet har betvivlats av P. Robinson i art. Handel, or Urio, S., and Erba i ML 1935.) Sinfonia för vl., vlc. och b. c. (omkr. 1670) i SchGMB, o. a. Litt.: J. Bonnet, Histoire de la musique et de ses effets (1715); A. Catelani, Catalogo delle opere di A. S. esistenti nelFArchivio Musicale della R. Biblioteca Palatina di Modena (1866); H. Hess, Zur Geschichte des mu-sikalischen Dramas im seicento: Die Opern A. S:s (i IMG Beih. 2. Folge: 3, 1906); R. Rolland, Les origines du théåtre lyrique möderne... (21931); A. Gentili, A. S. (1936); G. Ron-caglia, Le composizioni strumentali di A. S. esistenti presso la R. Biblioteca Estense di Modena (i RMI 1940—41); dens., Le composizioni vocali di A. S. (i RMI 1941—42). E. S-m Stradiva'ri (us), Antonio, it. violinbyggare (1648 el. 49—1737 18/12; enl. äldre uppgift f. 1644), jämte Guarneri del Gesü den förnämste och mest uppskattade i alla tider, vars arbeten ej överträffats. S. härstammade från en gammal patricier-familj i Cremona och kom i lära hos Nicola Amati. Vid sitt giftermål 1667 etablerade han egen verkstad och 1680 förvärvade han egen fastighet i hemstaden. Hans rykte som framstående violinbyggare spred sig vida omkring, beställningar inströmmade från furstehov och förmögna amatörer och S. blev snart en välbärgad man. Med enastående flit arbetade han i 70 år med biträde av sina båda söner F r a n-c e s c o (1671—1743) och O m o b o n o (1679— 1742) samt C. Bergonzi och tillverkade utom violiner, altvioliner och violonceller även po-chetter, viole da gamba och viole d’amore m. m. Hans arb. ha uppskattats till över 1000. S:s tidigaste violiner (den första med egen namnsedel är från 1666) stå under Amatisko-lans inflytande, men då han blev självständig började han experimentera med violinens byggnad, dels rent empiriskt men även efter vad det vill synas efter noggranna akustiska principer. Under åren fram till 1684 arbetade han mest med den mindre Amatimodellen som förebild men utformade den mera robust, mindre elegant. Materialet var visserligen av god kvalitet, men han lade mindre vikt vid skönheten. Ären 1684—90 skapade han under inflytande av Bresciaskolan (Maggini) modeller avsedda att sammansmälta dennas mörkare, fylliga klang med Amatis ljusa, briljanta. Instrumenten blevo flackare och större, träet valdes med största omsorg och med kräsen smak för ådringens skönhet, lacket fick sin idealiska lyster i guldgult el. rödgult. Hans teknik var nu fulländad; med osviklig säker - 950