ST RAN DQVI ST den samtida fr. repertoaren. Han skrev bl. a. För vänner af operan (1860) och övers. O. Jahns Mozartbiogr. (2 d., 1865). — LM A 1855. — G. 2 ggn 1851 m. operasångerskan, sopran, Albertina Josefina Charlotta Linde-roth (1830—1913), som 1851—88 var eng. vid Sthlmsoperan, där hon spec. lyste i subrett-facket och med framgång sjöng Mozartroller och fr. opéra-comique. — Litt. et art. 1882. En yngre bror till O. S. var skalden Carl Vilhelm August S. (1818—77), pseud. Talis Q u a 1 i s, som vid sidan av sitt författarskap även övers, talrika libretti till ledande repertoaroperor. — LMA 1864. Bland O. S:s barn i andra giftet tillhörde sopransångerskan Anna Maria S., g. Bergman (1852—1933), K. teatern 1873—87. Hennes bror, operasångaren, tenor, och violoncellisten Per Maximilian (M ax) Strandberg (1854 —1939), stud. vlc. vid MK i Sthlm och deb. 1877 som Max i Friskytten på K. teatern, där han framträdde i samma rollfack som fadern. Efter anställning som kapellm. bl. a. vid Södra teatern 1883—85 återvände han till Operan, där han var violoncellist 1885—95 samt kormästare och bitr, kapellm. 1892—1922; intill 1915 även upptagen i soliststaten. — Litt. et art. 1897. — En sonhustru till O. S. var operasångerskan, mezzosopran, Vilhelmina Maria S., f. Söhrling (1845—1914), som 1867 deb. på Operan; eng. där 1868—1903. — Litt. et art. 1892. AssMA 1908. Av M. S:s söner fortsatte operasångaren, tenor, Olof (Olle) Strandberg (f. 188 6 28/5), traditionerna från fadern och farfadern. Han deb. 1907 på K. teatern som Erik i Värmlänningarna; anställd där 1908—09 och 1913—40; sjöng 1909—12 på Oscarsteatern. Bland hans roller märktes dr Bartolo i Figaros bröllop, David i Mäster sångarna, Zephoris i Konung för en dag, Romeo i Romeo och Julia, Alfredo i La traviata, Rodolphe i Bohème, Cavaradossi i Tosca samt operettroller. Anlitades ofta som solist vid O. D:s sångarfärder. — G. 1913 m. operasångerskan Ebba Nyström (f. 1888 15/«). — Hans bror tenorsångaren Anders S. (f. 1892 16/7), framträdde 1925 hos Skådebanan bl. a. som Erik i V ärmlänningame och tillhörde från 1935 Björlingkvartetten som 2. tenor; har dessutom turnerat i folkparkerna och i Finland. Bland Olle och Anders S:s kusiner var R i-c h a r d S. (1872—1949) under många år verksam i Operakören och som sånglärare. Hans bror, sångpedagogen och operasångaren, tenor, Nils (Nisse) Axel Rudolf S. (1877—1951) stud, för bl. a. Cotogni i Rom. Efter framträdande som operasångare på ty. scener, bl. a. som Ta-mino i Trollflöjten och Max i Friskytten, slog S. sig 1909 ned som sånglärare i Berlin, från 1916 i Sthlm. — G. 1. ggn 1909—17 m. operasångerskan, mezzosopran, Lilly Walléni, eg. Sanna Klara Vallentin, (1875—1920), som under anställningar vid K. teatern i Sthlm 1906 —08 och 1917—19 samt vid ledande ty. opera-953 scener med framgång uppträdde i de stora Wagnerpartierna. — Litt.: F. Hedberg, Svenska operasångare (1885; endast de tidigare släktmedl.). G.P. Strandberg, K n u t-0 1 o f Hilding, operasångare, baryton (f. 1902 ö/3), verksam som sångpedagog i Gbg och lärare i solosång vid Gbgs folkliga musikskola. Efter stud, för Grenzebach och O. Rees i Berlin och deb. som konsertsångare där eng. S. 1927 till Nationaltheater i Weimar, som han lämnade 1929 för anställning vid operan i Heidelberg; åren 1930—36 tillhörde han Deutsche Musikbühne i Berlin. I Sverige har S. sjungit på Stora teatern i Gbg 1936—38, i radio och på konserter (Sthlm ffg. 1940). S., som även gästspelat i Hfors, framträdde som Almaviva i Figaros bröllop, tsar Peter i Tsar och timmerman, Wolf ram i Tannhäuser, greve Luna i Trubaduren, Germont i La traviata, Sharpless i Madame Butterfly, Valentin i Faust, Junius i Lucretia m. m. G. P. Strandin (-Iluldt), Ebon, dansös (f. 1894 28/4), en av den svenska balettkonstens mest representativa artister under senare tid; eng. vid K. teatern i Sthlm till 1930. Utbildad i teaterns balettelevskola från 1901 blev S. 1910 figurant-ska och 1913 seconddan-sös. Under M. Fokins sej our som gästkoreograf 1913—14 gjorde hon sig så starkt gällande bl. a. i Karneval, att hennes befordran till premiärdansös 1915 var självfallen och med driven teknik och livligt temperament hävdade hon sig sedan som en första rangens balettartist i bl. a. Cleopatra, De fåvitska jungfrurna, Hertiginnans friare, Fågelhandlaren, Ber-gakungen, Scaramouche och Pulcinella. Stor framgång vann hon även som Fenella i Den stumma, medan däremot ett försök som operasångerska i titelr. i Carmen (1922) slog mindre väl ut. År 1924 gästspelade S. med Sv. Baletten i Paris, London och USA; dessutom flera turnéer som solist i sv. landsorten. S:s syster, dansösen Victoria S. (1876— 1941), var under 1900-t:s första decennier en av de främsta balettartisterna vid K. teatern, i vars balettelevskola hon utbildats och där hon 1896 blev seconddansös. Premiärdansös sedan sekelskiftet var S. med sin säkra teknik och dramatiska talang teaterns självskrivna prima ballerina och gjorde särsk. bemärkta insatser i bl. a. Coppelia, Askungen, Festen hos Thérèse, Cleopatra, Scheherazade och som Fenella i Den stumma. K. R-n Strandqvist, Alfred Hilbert, dansk 954