STRANDSJÖ musiker (1886—1936), från 1915 organist vid olika kyrkor i Khmn samt uppskattad kördirigent. Komp, kantater, kammarmusik och sånger. Er-l Strandsjö, Göte, musiker (f. 1916 12/io), sedan 1936 verksam som organist, körledare och solosångare (baryton) inom Filadelfiaförsaml. i Malmö. S., som avlade org.- och kantorsex. i Lund 1938, har stud, för bl. a. Fernström (komp.) och F. Lindblad (sång) och är sedan 194'8 lärare i solosång och körsång vid MK i Malmö; dessutom instruktör för körer och strängmusikgrupper inom landets pingstförsaml. Bland hans komp., som präglas av på sv. folkton gr. melodik, märkas ork.- och körverk. K.-E. S. Stransky, Josef, böhmisk dirigent och tonsättare (1872—1936), ledde som Mah-lers efterträdare New York Philharm. Society 1911—23. S. utbildades av Jadassohn (musikteori), Bruckner, Dvorak (komp.) m. fl., blev 1. kapellm. vid Deutsches Landestheater i Prag 1898, vid Stadttheater i Hamburg 1903 och gästdirig. flitigt i Europa; ledde Verein der Musikfreunde i Dresden 1910—11 och New York State Symph. Orch. 1923—25. Skrev en opera, en operett, symfonier, kammarmusik och sånger (även med ork.). Ä. B. Straram [fr. uttal: strara'n], Wal-ther, fransk dirigent av engelsk börd (1876—1933), främst känd för de av honom i Paris 1926 gr. Concerts S., som gjorde märkliga grammofoninspelningar. Strasak [stra^ak], tjeckisk (böhmisk) folkdans i polkarytm, kring mitten av 1800-t. apterad för salongsbruk i ung. samma utsträckning som re j do vak. Urspr. livligt pantomimisk har s. levt vidare som danslek för barn, vari de pantomimiska dragen förenklats. K. R-n Strasbourg [-bo/r], ty. Strassburg, förr huvudstad i provinsen Alsace el. El-sass, nu i dep. Bas-Rhin (omkr. 167150 inv. 1951), biskopssäte sedan år 346. Mot slutet av 1600-t. gr. i S. av kapellm. i katedralen S. Brossard en musikakademi. Denna har i våra dagar en viss motsvarighet i La Société des Amis de la Musique, vilken årl. anordnar internat. musikfester. Centrum vid dessa är katedralen, vars berömda kör även medv. vid liknande evenemang på andra håll. Staden har ett Cons. Municipal de Musique. — Bland musiker som varit verksamma i S. må även nämnas F. X. Richter. Litt.: G. Skopnik, Das Strassburger Schul-theater... (diss. 1934); J. Wörsching, Die Orgelwerke des Münsters zu Strassburg i. E. 955 (1947); L’église ... le choeur de St Guillaume de S. (s. å.); F. Raugel, Les orgues et les or-ganistes de la cathédrale de S. (1948; m. bibliogr.). K. R-n StraTegier [-i:r], Herman, holländsk tonsättare (f. 1912 10/s), utbildad vid kyrkomusikskolan i Utrecht, där han är lärare i musikteori och komposition. S., som även stud, för H. Andriessen, är dessutom organist och kördirigent. Han har främst skrivit körverk, bl. a. oratoriet Koning Swentibold (1948), 7 mässor, Stabat Mater (1939) o. a. kyrkomusik, en symf. (1941), fl.-kons. (1943), pianokons. (1947), Introduzione en passacaglia (1940), sviter o. a. ork.-verk, kammarmusik (3 stråkkvart, m. m.), pianostycken och sånger. G. M. Strathspey [sträbspe1'], skotsk folkdans, till typen täml. lik reel men med långsammare tempo. Strattner [ftra't-], Georg Christoph, tysk tonsättare (omkr. 1645—1704), f. i Ungern, elev till Capricornus. S. var kapellm. i Baden-Durlach 1666—82, senare verksam i Frankfurt a. M. och Weimar. S. skrev kyrkovisor (som något påverkade Bach) och kantater. — Litt.: Elisabeth Noack, G. C. S.... (i AMW 1921). Straube [ftrao/ba], Karl, tysk orgelspelare och kyrkomusiker (1873—1950), en av sin samtids främsta i Tyskland; 1902—18 organist och 1918—40 kantor vid Thomaskyrkan i Leipzig. — Fil. och teol. hdr i Leipzig 1922 och 29. LMA 1950. S. konserterade från 1894, varvid han gjorde bemärkta insatser för spec. Regers orgelkonst; 1897—1902 domkyrkoorg. i Wesel. Åren 1903—32 ledde han Bachverein i Leipzig, med vilken han föranstaltade stora Bach-fester, och från 1919 även Gewandhauschor. Orgellärare vid MK där från 1907, prof. 1908. Gr. 1921 Kirchenmusikalisches Inst. der Landeskirche Sachsens, vars dir. han var till 1948. Som orgelspelare turnerade S. med stor framgång i Europa (Sthlm 1917). Hans orgel-ped. gärning har i hög grad verkat skolbildande. Var under senare år även en av den ty. orgelrörelsens främsta förespråkare. Betydelsefullt var S:s framförande av samtl. Bachs kyr-kokantater i Leipzigs radio (1931—37). Som ledare av Thomaskören återgav han under talrika turnéer (Sverige ffg. 1920, Sthlm ffg. 1922) denna dess internat. anseende. S. utg. Händeis Dettinger Te Deum (1913) och Salomo (1926), orgelsamlingen Alte Mei-ster (1904) och dennas forts, i Alte Meister des Orgelspiels (2 bd, 1929) samt Choralvorspiele alter Meister (1907); red. Liszts samtl. orgelkomp., några bd i Peters utgåva av Bachs orgelverk, komp, av Reger m. m. — Själv-biogr. i Festschrift der Internat. Bach-Gesell-schaft 1950 och Musik und Kirche s. å. 956