SVEN SEN, K. Litt.: A. Grönvold, Norske musikere 1 (1883); O. P. Monrad, Lidt om J. S. för hans Köben-havnertid (i Musik 1920); K. Larsen, Levende Musik ... (1931); O. Gurvin, Litt frå J. S:s dagbok på Islandsferda 1867 (i NM 1937); dens., J. S. (1940; utg. av Norsk komponistforening); O. E. Ravn, J. S. (i Levende Musik 1944). Art. av H. von Ende i Musikalisches Wochenblatt 1871, K. Winter-Hjelm i Ny ill. Tidende 1875, C. Kjerulf i Nutiden 1882, C. Nielsen och K. A. Wieth-Knudsen i Tilskue-ren 1908, G. Skjerne i Ill. Tidende 1910/11, G. Hetsch och H. Seligmann i Masken 1910/11, i Nordisk Musik Tidende 1880, 81, 86 m. fl., i SM 1883, 1902 och 11, i Nordisk musik-revue 1905 och i Tidning för musik 1910. — Brev från J. S. i Tilskueren 1913 och Samtiden s. å. ö. G. Svendsen, Kolbjörn, norsk tonsättare (f. 1903 17/9), främst känd som revy-och operettkompositör men även som kapellm. vid Den nationale scenes ork. i Bergen 1929—36 och pianist vid Chat Noir i Oslo. S., som stud. komp, för G. Lange och Voss, har skrivit musik till bl. a. operetterna Here I am (1945) och Kronbrura (1952), äventyrs-komedin Askepot (1941) och revyn Ikke mas alle får (1925) samt utg. över 100 populära mel. ss. Kjör for de’, Skal vi soupere i pyjamas, Går det så går det, Piger, vin og sang, Takk for at du kom, Det lysner dag for dag och Karl Johan. Många av hans sånger äro saml. i h. Viktor Bernaus visehefte och Ernst Rolf-hefte (1931), Kolbjörn Svendsen-album o. a. S:s hustru, sångerskan Mary S. f. Pedersen (f. 1908 8/s), har varit Ruudstipendiat och stud, för Ellen Gulbranson och Mimi Hviid samt i Berlin. Hon har konserterat i Norge och Sverige samt framträtt i opera- och operettroller vid olika teatrar i Oslo. H. K. Svendsen, M o r t e n Luther, norsk dirigent (f. 1877 15/7), kapellm. vid Trondheims teater 1910—22, där han framförde ett stort antal operor och operetter; blev 1932 dirig. för Städtisches Philharm. Orch. i Aachen. S. stud, vid MK i Oslo, i Leipzig och Berlin. Han var en av gr. av Trondheims symf.-ork. 1909 och dess ledare till 1918, dirig. Norges Tekniske Höiskoles studentkor samt var 1923—32 sånglärare vid Trondheims kathedral-skole. I Aachen har han tills, m. sin hustru, den ryska operasångerskan Valentine R o s t i n, även gr. en sångskola. S. har komp, romanser ss. Fata Morgana m. m. H. K. Svendsen, 01 u f, engelsk flöjtist av norsk börd (1832—88), från 1856 verksam i London; prof, vid Royal Acad. of Music 1866. S. stud, för Spiess i Oslo, i Khmn och vid MK i Bryssel och var en tid anställd vid Christiania Theaters ork. Efter konsertresor i England var han 1856—59 soloflöjtist i Crystal Palace ork., från 1860 i The Queen’s Private Band, 1862—72 även vid den it. operan i Her Majesty’s Theatre och från 1861 vid Philharm. Society. H. K. Svendsen, O 11 e August, dansk sångare, tenor (f. 1918 8/s), efter debut 1943 knuten till Det kgl. teater i Khmn, vid vars operaskola han utbildats; även konsertsångare. Sjöng under säsongen 1947/48 på operan i Zürich. Roller: Ernesto i Don Pasquale, Rodolphe i Bohème, Linkerton i Madame Butterfly, Lenski i Eugen Onegin, Daniel i Susanne o. a. Er-l Svendsen, Torben Anton, dansk violoncellist (f. 1904 17/0), son till A. S., sedan 1949 sceninstruktör vid Det kgl. teater i Khmn. Efter stud, för E. Höeberg och i Paris var S. 1926—49 medlem av Det kgl. kapel och samtidigt en av Danmarks främsta kvartettspelare (Erling Bloch- och Koppel-kvartetterna). På 1940-t. kom han in på regissör sbanan; efter en lyckad början med Stravinskijs Historien om en soldat har han gjort skickliga och väl-avvägda uppsättningar av ett stort antal filmer, skådespel och operor. Sch. Svendsen Lindal, Arve, ->Arve Brakar. Svensen, Karl, norsk tonsättare och organist (1859—1932), i många år en drivande kraft i Stavangers musikliv. Hans koraler och folkliga sånger med sina enkla, vackra melodier ha fått stor spridning, och hans större verk präglas av ren stil, säker form och rik melodik. S. stud. vl. för Gudbrand Böhn, orgel och musikteori för E. Hoff och L. M. Lindeman, komp, för N. Gade och J. P. E. Hartmann i Khmn samt i Berlin och var en tid violinist i teaterorkestrar i Oslo; org. i ö. Fredrikstad, Porsgrunn, S:t Petri kirke i Stavanger 1887— 1912 och vid domkyrkan där 1912—30. Han var en eftersökt pedagog, verkade som kördirig. och skrev musikart. i Stavanger-tidningarna. — Erhöll 1929 kung Håkons förtjänstmedalj i guld. Verk: Operan Alhambra (omkr. 1914), scenmusik till Gullfjellet (1927; O. Ansteinsson; senare film); ork.-verk; kantater, ss. Kantate ved indvielsen av St. Johanneskirken (1909) och St. Olavs-kantate: Gloria in excelsis Deo (1929; även uppf. i Wien); en stråkkvart. (1887); sånger för bl. kör ss. 8 sange, Norge (V. Krag), Vaart flag (Sivle) och Kristiania-sangen (N. C. Vogt), manskörer ss. Hvad siger de dog om dig, En ungdom som er sterk og sund, Takt! Takt! (alla Björnson), Norges höi-tidsstund er kommen (1904; Wergeland), Bloms-terne om vinteren, Noreg (1896; Sivle), Valg- 1029 1030