SVERIGE Ett svårt avbräck led allmogemusiken i Sverige efter omkr. 1850 i samband med industrialiseringen, väckelserörelsernas fiendskap mot dansmusik och fiolspel som ett »djävulens påfund» och dragspelets segertåg. I anslutning till det senaste halvseklets hembygdsrörelser har dock folkmusiken återvunnit åtsk. av sin konstnärliga och sociala betydelse. ->Spel-mansmusik. — Betr, lapparnas musik ->Lapsk musik. C.-A. M. Forntiden och medeltiden (—1521). Om musikodlingen i Sverige under forntiden (före omkr. 1050 e. Kr.) kan man endast göra vissa förmodanden. Enstaka fynd av bronsålderslurar (Skåne, Bohuslän, Öland), hällristningar med lurblåsare (Bohuslän, Skåne), nord, sagor med mus. motiv, litterära omnämnande av hednakulten i Gamla Uppsala osv. låta oss ana, att musiken hos oss liksom hos andra folk i äldre tid stått i magins tjänst. Möjl. sv. hövdingar omtalas som särsk. musikintresserade, och vid stormännens hov spelade »skalden» en betydande roll ej endast som diktare utan även som musiker. Vid mitten av det 1. ’ årtusendet e. Kr. nådde de »vandrande spelmännen» (lekarna) från s. och mell. Europa till Sverige. Medeltidens (ca 1050—1521) världsliga musik-odling bars till stor del upp av dessa lekare, som främst odlade en instrumental konst. Fr. o. m. 1200-t. utgjorde den från Frankrike kommande höviska dansvisan en av de förnäma klassernas främsta förlustelser. På 1400-t. undanträngdes den här av rent instrumentala danser, för att i stället övertagas och in i våra dagar omhuldas av allmogen. Medeltidens även musikkulturellt viktigaste händelse var kristendomens införande. Stiftsstäderna och klostren blevo centralhärdarna för den nya lärans kultmusik, den greg. sången (^-Kyrkomusik, Sverige). På kyrkomus. grund odlades under medeltiden även i viss utsträckning flerstämmig konstmusik. Vasatiden och stormaktstiden (1521—1718). Detta tidsavsnitt kännetecknas på det religiösa området av kyrkomusikens långsamma omvandling i luthersk anda med den protestantiska koralen som viktigaste nya liturgiska musikform (den 1. officiella koralpsalmboken 1697). Den kyrkliga konstmusikens utförande omhänderhades främst av lärjungarna i de högre skolorna. Tack vare musikens framskjutna plats på schemat voro dessa viktiga musikbildningsanstalter. För den högre profana konstmusikens odling spelade hovet den viktigaste rollen. De flesta av tidsavsnittets regenter, från Gustaf Vasa till Karl XII, voro musikintresserade och -bildade och vårdade sig om hovkapellet, vars historia källmässigt kan följas fr. o. m. Gustaf Vasas tid. Gustaf II Adolf omvandlade kapellet till en huvudsaki. instrumental ensemble, som under så gott som hela stormaktstiden stod under ledning av medl. av fam. Düben. 1047 Under Kristina och Karl XII gjordes sporadiska försök med en operaodling vid hovet (Kristina inkallade ett it. sällskap med V. Al-brici, Karl XII ett fr. med C. G. de Rosidor som ledare). Borgarklassens behov av yrkes-musiker vid högtider av olika slag täcktes främst av skolpojkar och stadsmusikanter, vilka sistn. befattningshavare finnas omnämnda från olika städer. Den konstmusik, som uppfördes i kyrkan, vid hovet och på annat håll, var till största delen utländsk. Verk av samtidens främsta it., fr., eng. och ty. mästare nådde tidigt till Sverige. Fr. o. m. stormaktstiden märkas dock ansatser till en livligare inhemsk produktion. De viktigaste bidragen till denna lämnades av A. Düben d. ä. (Pugna triumphalis, 1634) och G. Düben d. ä. (Odae Sveticae, 1674). Frihetstiden och Gustavianska tiden (1718—1809). Liksom på så många andra områden- kännetecknas frihetstiden även på det mus. av det moderna Sveriges grundläggande. Organisa-tionsmässigt antog musiklivet nya alltjämt bestående former och den inhemska produktionen blev allt rikare. I jämförelse med tidigare epoker minskades kyrkans betydelse för den högre konstmusiken, vilket ej hindrar, att det inom landet skrevs kyrkomusik av högt värde (under frihetstiden av J. H. Roman, under den gustavianska av J. M. Kraus). På 1750-t. föranstaltade Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika om uppförandet vid hovet av opera i neapolitansk stil med F. Uttini som ledare och tonsättare. Men först Gustaf III gr. 1773 den nuv. operainstitutionen med en fast ensemble. Direkt för den gustavianska operan skrivna verk av J. G. Naumann (Gustaf Wasa), J. M. Kraus (Dido och Aeneas) m. fl. tillförsäkra denna opera en märkesplats i det eur. musiklivet. På mindre scener gåvos med stor framgång fr. sångspel och inhemska motsvarigheter härtill av C. Stenborg, C. Envalls-son o. a. I Sthlm började J. H. Roman, centralgestalten i frihetstidens musikliv, 1731 med de första offentliga konserterna. Det offentliga konsertväsendet, som senare under årh. nådde också andra städer, växte snabbt till den viktigaste institutionen för tillfredsställandet av den stora publikens musikbehov. Under den här behandlade epoken nådde också det aktiva amatörväsendet en hög blomstring. Amatörerna ej endast gr. egna slutna sällskap (det viktigaste Utile Dulci) utan medv. även i de offentliga konserterna. Från Roman utgående mus. bildningssträvanden ledde 1771 till gr. av Kungl. (Svenska) Musikaliska akad. i Sthlm med dess undervisningsverk. Som tonsättare bildar Roman epok inom den sv. musikhistorien, som med honom ffg. får en skapande musiker av verkligt format, av samtiden främst uppskattad för sina stora vokalkompositioner med sv. text. Men hans rika instr. produktion besitter också ett högt värde. 1048