SVERIGES AMATÖRMUSIKKÅRER till ändamål att arbeta för kyrkosångens och kyrkomusikens höjande samt för kårens sammanhållning och förbättrande av dess ställning. S. indelades i stiftsfören. samt en fören. för Sthlms stad (nu ersatt av en fören. för Sthlms stift). I spetsen för S. ställdes en centralstyrelse. År 1937 omorganiserades S. och erhöll ett av stiftsfören. genom val utsett ombudsmöte ss. högsta beslutande myndighet. En av 5 led. bestående centralstyrelse är förberedande och verkst. organ. S:s strävanden resulterade bl. a. i den 1942 tillsatta kyrkomusiker -utredningen, vars förslag överarbetades av 1941 års lärarlönesakkunniga. Förslag till kyr-komusikerstadga och avlöningsreglemente för kyrkomusiker antogos av riksdagen 1950; jfr art. Organist och Organistexamen. S. utger sedan 1938 Kyrkomusikernas tidning. D. Åhlén tog initiativet till det första nord, kyrkomusikermötet i Sthlm 1933. Senare ha möten ägt rum i Hfors 1936, Khmn 1939 och Oslo 1949. — Ordf.: C. W. Rendahl 1902—21, F. Jansson 1922—25, S. Sjöberg 1926—34, C. Gra-nér 1935, D. Åhlén 1936—52 samt från 1952 org. Carl H. Ljungdahl (f. 1892 7/i0), fören:s ombudsman sedan 1938. — Litt.: S. Minnesskrift 1901—1951 (1951). Å.B. Sveriges amatörmusikkårer, Riksförbundet, förk. SAMK, gr. 1944 på initiativ av kapellm. i Boxholm Ragnar Eliasson (f. 1911 31/s), nu försäljningschef hos B. Steiners musikhandel i Sthlm. S:s syfte är att stimulera samarbetet mellan amatörmusikkårerna och höja deras mus. standard. Förbundet åtnjuter statsanslag. Förbundet, som 1952 omfattade 126 blåsork, och nära 3 000 medl., anordnar årl. kurser för dirigenter och instruktörer, varvid militär -musikdir. fungera som lärare, och arbetar för ökat samarbete kårerna emellan; det innehar även ett eget notbibliotek. Årl. anordnas även en musikstämma med vanl. omkr. 400—500 deltagare; vid stämman i Mjölby 1950 uppgick musikkåren till 700 man. S. har sedan 1949 egen tidskr., Fanfaren, f. n. (1952) under red. av Carl Rehnström, Luleå. Samarbete har inletts av förbundet med liknande da. och no. organisationer. R. Eliasson Sveriges fiolbyggareförbund, gr. i Sthlm 1928 på initiativ av E. Granhammar. S. utger sedan 1930 tidskr. Slöjd och ton. S., som har underavd., s. k. fiolbyggare-klubbar, i bl. a. Sthlm, Gbg, Örnsköldsvik och Skövde, har till ändamål att främja den sv. tillverkningen av stråkinstr., lutor och gitarrer genom kurser, utlåning av modellvioliner, ritningar m. m. Förb. anordnar i regel vartannat år bedömningar av nybyggda instr. och i samband därmed utställningar; medlemsantalet är f. n. (1952) ca 400. — Ordf.: E. Gran hammar 1928—46, C.-A. Carlsson 1946—48, C. Nordberger 1948—50 och sedan sistn. år Rune Andréasson (f. 1920 18/2). Å. B. Sveriges kyrkosångsförbund, en riksorganisation av landets kyrkokörer, bildad 1925 främst på initiativ av Gustaf Lindberg. Dess uppgift är att inom Sveriges stift väcka och fördjupa förståelsen för den kyrkliga sången samt att verka för dennas odlande. Förb. har varit en av ->kyrkosångsrörelsens främsta stöttepelare. Vid grundandet närvoro 17 personer från Sveriges allm. org.- och kantorsfören, samt Kyrkosångens vänner, representerande Ärkestiftet, Linköpings, Skara, Västerås, Strängnäs, Lunds och Karlstads stift. Det första årets anslutning utgjorde omkr. 1000 medl.; 1952 tillhörde omkr. 900 körer med ca 20 000 medl. förbundet. Ordf, ha varit G. Lindberg 1926— 27, F. M. Allard 1927—38 samt därefter Bengt Jonzon; v. ordf, alltifrån bildandet är D. Åhlén. Verksamheten ledes av ett centralråd, vari medl. av styrelsen ingå. Vart 3. år ha anordnats rikskyrkosångshög-tider med början i Linköping 1927, vilka nu samla över 4 000 deltagare. Följ. högtider ha därefter ägt rum: Örebro 1930, Uppsala 1933, Västerås 1936, Sthlm 1941, Borås 1944, Östersund 1947 samt Lund och Uppsala 1950. Vid sidan härav ha de skilda stiftsförb. vanl. var-annat år avhållit egna kyrkosångshögtider och även org. kurser och s. k. kyrkosångsdagar med föredrag och diskussioner. — S. utg. sedan 1926 tidskr. Kyrkosångsförbundet. Till S. äro anslutna kyrkosångsförb. i alla stift, bildade och ledda (1. förbundsdirigent) enl. nedanst. kronologiska fört.: Växjö 1916 (T. Hägg), Ärkestiftet 1922 (H. Weman), Linköping 1923 (N. Eriksson), Strängnäs 1923 (R. Norrman), Västergötlands körförb. 1923 (K. G. Gustafsson), Karlstad 1924 (G. Tunér), Sju-häradsbygdens körförb. 1924 (V. E. Lundquist), Västerås 1924 (C. Rogberg), Gotlands körförb. 1926 (L. Siedberg), Lund 1927 (J. Hedar), Kyrkosångsförb. K. S. V. i Härnösands stift 1928 (J. Hult), Luleå stifts s. kyrkosångsförb. 1934 (S. Langebo), Hallands kyrkosångsförb. 1934 (F. Alm), Stockholm 1934 (D. Åhlén), Göteborgs stifts n. kyrkosångsförb. 1936 (G. Lundborg) och Luleå stifts n. kyrkosångsförb. 1946 (G. Harlin). — Litt.: Sveriges allm. organist-och kantorsfören. Minnesskrift 1901—1951 (1951). Sveriges körförbund, ett riksförbund för de blandade körerna i Sverige, på initiativ av Stockholms körförbund gr. 1925, då även den första stora sångfesten hölls i Sthlm; konstituerande möte hölls 1926, varvid till ordf, valdes R. Sandler och till sekr. G. Granér, som ännu innehar denna befattning. 1051 1052