SYLLABISK STIL Häri kan även inbegripas mellan-tyska orgelskolan, ett av vissa forskare lanserat samlingsbegrepp för en rad 1600-talstonsättare i Thüringen och n. Bayern. — Jfr art. Orgelmusik i suppl. S. intar en slags mellanställning i förhållande till it. och nordty. orgelkonst. Satsfak-turen i komp, uppbär i viss mån traditioner från nederl. skolornas och koloristernas tid och saknar ofta den dramatiska virtuositet som utmärkte nordty. toccatakonst under 1600-t. Orgelinstr. stå i dispositions- och klanghänseende nära it. och fr. stilideal och bilda härigenom en naturlig överledning till den sil-bermannska orgeltyp som fr. o. m. 1700-t. blev dominerande i Europa, medan däremot den nordty. Schnitger-orgeln ej fick några eg. efterföljare. Typiska it. drag inom S. äro bl. a. den ringa förekomsten av lingualstämmor samt pedalverkets huvudsakliga roll som bas-klaver utan möjlighet att exponera c. f. i alt-el. sopranläge. Till följd av skillnaderna mellan katolsk och protestantisk gudstjänstritual erfordrades givetvis en annan liturgisk orgelmusik i Syd-än i Nordtyskland; i S:s talrika intonationer och versetter finnas beröringspunkter med fr., it. och sp. kyrkomusik och i t. ex. J. Pachel-bels koralbearb. kunna tydliga drag skönjas av 1500-t:s stränga volkalpolyfoni. Bland de tidigaste företrädarna för S. märkas redan under 1500-t. en rad betydande org. i München ss. Senfl och senare Rodolfo di Lasso (son till O. di L.). Framstående org. voro även H. L. Hassler, C. Erbach, A. och J. U. Steigleder, nürnbergmästarna J. och S. T. Staden. Starkt påverkade av it. stil äro bl. a. S. A. Scherer, Kerll och F. Fischer, under det att hos Georg och Gottlieb Muffat jämväl uppträda typiskt fr. drag (t. ex. i den förres toccator, vilka ofta äro stiliserade fr. sviter). Av mer betydande mellanty. mästare kunna nämnas medl. av fam. Bach under 1600-t., S. Scheidt, J. Krieger, J. Pachelbel, Kuhnau och J. G. Walther; en virtuos koloriststil präglar Buttstedts originella koralbearbetningar. Vad beträffar de sydty. orgelinstr:s historia under 1600—1700-t. är den ännu ej lika klarlagd som exempelvis de nordty. Ett värdefullt dokument för 1500-t. är Schlicks Spiegel der Orgelmacher und Organisten... (1511; nytr. bl. a. 1937); en god inblick i 1700-t:s dispositionspraxis ger J. U. Sponsels Orgel-historie (1771; nytr. 1931). Av de orgelbyggare som under 1600—1700-t. utövade starkaste inflytandet må nämnas E. Casparini, G. Silber-mann och K. Riepp. Litt.: E. Flade, Der Orgelbauer Gottfried Silbermann ... (1926); H. Klotz, Über die Orgel -kunst der Gotik, der Renaissance und des Barocks... (1934; m. bibliogr.); G. Frotscher, Geschichte des Orgelspiels und der Orgelkomposition (2 bd, 1935); J. Wörsching, Der Orgelbauer Karl Riepp (1940). B. Hbs 1061 Südwe'stfunk [-fon§k], förk. SWF, sedan 1948 radioorganisation i den nuv. franska zonen i Tyskland. Verksamheten är centraliserad till Baden-Baden. Sändare finnas dessutom i bl. a. Freiburg i. Br., Koblenz och Kaiserslautern. Symf.-ork. är Südwestfunk-Orch. (chefsdirigent: H. Rosbaud). Bland underhållningsork, märkas SWF~Unterhaltungsorch. (studio Koblenz), Funkorch. (studio Kaiserslautern) och Freiburger Rundfunkorch. Musikchef H. Strobel. Sydöstra Skånes orkesterförening -> Ystad. Sylfiden, balett. Scenario av A. Nour-rit, musik av J. Schneitzhoefer, koreografi av F. Taglioni. S. är den första remarkabla romantiska baletten, uppförd ffg. i Paris 1832 med Marie Taglioni och Mazilier i huvudrollerna; Khmn 1836 m. koreogr. av Aug. Bournonville och musik av H. Lövenskiold; Sthlm 1841 (med gästspel av Marie Taglioni). Sylfiderna, balett. Koreografi av M. Fokin. Uppförd ffg.: Petersburg 1908; Sthlm 1913 i Fokins egen instudering; Hfors 1923; Khmn 1925. I stilen närmast en pastisch på 1800-t:s romantiska ballet-blanc har S. som mus. underlag en orkestersvit, hopfogad av olika Chopinkomp., och har därför även framförts under namnet Chopiniana. K. R-n Syllabisk stil (av lat. sy'Uaba, stavelse) innebär allmänt sett en vokalstil, i vilken endast en ton faller på varje textstavelse (syllabisk sång). I en spec. mening är s. en av den greg. sångens tre musikstilar (de övriga äro -ögrupp-melodisk stil och melismatisk stil, ->Melism). S. utmärker greg. sångens i ->-recitations-ton sjungna partier, lilla doxologin, officiets antifoner och responsoria brevia, en del cre-domel., hymner och i äldre tid sekvenser och troper. Utanför greg. sång saknar termen s. innebörden av stilistisk vattendelare. En av de viktigaste skillnaderna mellan antik grek, och kristen musik ligger just i förhållandet till s. Medan grekerna på grund av den poetiska meterns dominans endast odlade s. (ehuru melismatisk stil ej var obekant men för dem löjeväckande), hade de äldsta kristna genom det judiska inflytandet (interpunk-tionsmelismatik) en helt annan inställning, näml, den att där orden ej räcka till, tar me-lisman vid. Denna tendens fick fritt spelrum, då kristendomens katakombtillvaro var avslutad, dvs. från år 313. Vid samma tidpunkt började också en kristen s. att utvecklas, främst genom uppkomsten av den -öantifo-niska psalmodin. Karakteristiskt för denna s. är bundenheten vid prosatexter (liksom nästan all greg. sång). En märklig produkt av kristen 1062