SYRINX tersträvade att med täml. fri anknytning till sonatformens schema och under användande av bl. a. variationsformen gestalta varje s. som ett individuellt, organiskt helt på grundval av enhetlig tematik. Det är härvid värt att uppmärksamma, att Liszt själv såväl i skrift som i sin musik medvetet tog avstånd från tendenserna att binda musiken vid ett programmatiskt händelseförlopp och låta den bli illustrativ. Därvidlag skiljer han sig sålunda i viss mån från R. Strauss, som med Don Juan (1888), T od und Verklärung (1889), Till Eulenspiegel (1895), Don Quixote (1897), m. fl. hör till hans främsta efterföljare. För den nationella romantikens företrädare blev s. en idealisk uttrycksform. Ett av de tidigaste ex. är Smetanas svit med 6 s. Må vlast (1874—79), till samma kategori höra Borodins »I Centralasien» (1880), Sibelius’ Fin-landia (1899), En saga (1892) och hans många s. över Kalevala-motiv, Respighis trilogi bestående av Fontane di Roma (1916), Pini di Roma (1924) och Feste romane (1928) och H. Alfvéns En skärgårdssägen (1905). Av övriga romantiska tonsättare, som upptagit s., ehuru under skiftande bet., må nämnas C. Franck, Saint-Saens (Danse macabre, 1874, o. a.) och Tjajkovskij. Den tidigaste s. på impressionismens område är Debussys Prélude ä Vaprès-midi d’un faune (1892—94), kort därpå följd av Dukas’ L’apprenti sorcier (1897). — Inom den moderna musiken har s. spelat en mindre roll än under 1800-t. på grund av att absolutmus. och nyklassicistiska tendenser tagit ledningen. Ex. på s. i modern version torde återfinnas bl. a. i Honeggers Pacific 231 (1923) och Rugby (1928), kallade »mouvements symphoniques». Litt.: R. W. S. Mendl, The art of the sym-phonic poem (i MQ 1932); J. Chantavoine, Le poème symphonique (1950); C. O’Connell, The Victor book of overtures, tone poems and other orchestral works (s. å.; m. disk.). — Se även under Symfoni. L B-n Symfonisk jazz, en form av populärmusik, som lanserades av P. Whiteman i mitten av 1920-t. och som efter 2. världskriget börjat återta sin plats i publikens medvetande. S. bygger på ett jazzmus. grundmaterial, vilket arr. för symfoniorkesterbesättning. En av dess främsta företrädare är G. Gershwin. Den äger inte den spontana jazzens friskhet och bör inte räknas som jazzmusik. Uttrycket »s.» är liksom »sweet jazz» amer. reklamord för hybrida former av jazzen. O. H. Symphonie fantastique [sänfåni' [-fan-tastfk],-] {+fan- tastfk],+} balett i 5 scener av L. Mjasin till musik av H. Berlioz. Uppförd ffg.: London 1936; Khmn 1948 i annan version. Grundvalen för baletten utgör Berlioz’ pro-gramsymf. med samma namn op. 14 (1830; omarb. 1831), framförd ffg. i Paris 1830. Synagogai musik ->Judisk musik. Synkop (av grek, synkope', eg. avhuggning), rytmisk avvikelse från ett metriskt regelbundet tyngdpunktsförlopp med en förskjutning av betoningarna som resultat. Termen s. begagnas stundom för alla sådana avvikelser (t. o. m. de s. k. »efterslagen» t. ex. på 2 och 4 i fyrtakt). Främst bör man dock med s. avse förskjutningar av betoningar från taktdel (el. del av taktdel) m. metriskt betingad tyngdpunkt till närmast föregående taktdel (el. del av taktdel) utan sådan tyngdpunkt, varvid synkopens tidsvärde samman-bindes med det efterföljande: Synkopverkan får icke förväxlas med takt-artsförändringar, ej heller med de närbesläktade rytmiska förskjutningar som förekomma i äldre flerstämmig musik, vilka icke stå i relation till taktartsbundna tyngdpunktsförlopp, men i transkribering till modern notskrift ofta på ett missvisande sätt synas erhålla s.-karaktär. Jämförande art.: Rytm, Takt. I. B~n Synkronisering användes i akustisk bemärkelse för att bet. förfaringssättet då man vid återspelning av en kontinuerlig insp., som av tekniska skäl förlagts på flera grammofonskivor el. magnetofon-band, passar ihop dessa utan att skarvarna märkas. U. Å. Synnerberg, Eva Hortens e, finländsk operasångerska, mezzosopran (1856 —1920?), under senare år lärare vid MK i Charkov. Efter stud, i Petersburg och för Lamperti i Milano framträdde S. 1877 på Covent Garden, 1878 i Hfors, därefter på Malta, i Rom, Neapel o. a. it. städer, i Buenos Aires, Rio de Janeiro och senare i Moskva och Petersburg. G. D. Syntoniskt komma ->Komma. Sy'rinx, antik grek. bet. för ->panflöj-ten. Enl. myten återgår namnet på den arkadiska nymfen med samma namn, som på flykten undan den förälskade Pan av en beskyddande gudom förvandlades till vass, av vilken Pan skar sig sin s.; därav även bet. panflöjt. S. spelade framför allt en betydande roll i antikens herdeliv, bl. a. i samband med mus. tävlingar. Inom kulten begagnades den vid begravningsriter och vid riter till herdeguden Pans ära. Den bestod oftast av 7—9 rörpipor, mera sällan av 5—6, vilka fogats till varandra 1069 1070