TAGLIONI Prez blev den normala tempoangivelsen. Emedan nottecknen förblevo desamma som tidigare, skulle således tempot bli dubbelt så snabbt, vilket knappast kan ha varit fallet. Snarare torde denna spec. fråga sammanhänga med de nya underbegreppen t. m a i o r och t. minor, vilka ej ange olika tempo utan olika körledares dirigeringspraxis, varvid den senare angav två slag per t.-enhet, medan den förra endast angav ett. Av stor vikt är, att t. klart och tydligt framgår vid modern transkr. Grova fel ha begåtts, emedan notvärdena missuppfattats och ifrågavarande tempo utförts åtm. dubbelt så långsamt som avsetts. Så syftar t. ex. det under 1600-t. ofta förekommande tecknet 3 el. 3/t (som anges i vissa alternativsektioner till 4-takt) på hastigheten hos närmast föregående -^-Integer valor, som alltså skall tredelas. Detta innebär enl. modern praxis, att en punkterad halvnot skall utföras på samma tidsenhet som en helnot. I bifogade tabell lämnas en summarisk översikt över förskjutningen av t. genom tiderna, varvid även angivits förhållandet mellan t. och resp, nottecken samt de ungefärliga metro-nomvärdena. Jämförande art.: Integer valor, Mensural-notskrift, Notvärden, Tabulatur. Litt.: C. Sachs, Some remarks about old notation (i MQ 1948); W. Apel, The notation of polyphonic music 900—1600 (41949). B.Hbs Taffel ->Piano 1. Tagliabue [tahabo^a], Carlo, italiensk operasångare, baryton (f. 1900 13/i), verksam vid La Scala. T. deb. 1923 i Milano som Amonasro i Aida och Renato i En maskeradbal och sjöng därefter på Covent Garden, Teatro Colön i Bue-nos Aires samt Metropolitan 1937—39. Grammo-foninsjungningar. G. P. Tagliaferro [tahafeTrå], Magda, brasiliansk pianist av it.-fransk härkomst (f. 1899 19/i), utbildad vid MK i Paris, där hon 1937—39 var lärare. Som erkänd konsertpianist i Paris utsändes T. 1939 på off. propagandaturné till Syd- och Nordamerika och bosatte sig då åter i Brasilien, där hon deb. redan vid 9 års ålder. Först 1949 framträdde hon ånyo i Paris och turnerade i Europa och Orienten. Vid nästa eur. turné 1952 konserterade T. i Sthlm. Grammofoninspelningar. K. R-n Tagliapietra [taUapiäTra], G i n o, italiensk pianist och tonsättare (f. 188 7 30/5), lärare i piano vid Liceo Musicale Bene-detto Marcello i Venedig 1906. T. stud, för J. Epstein och Busoni och var en tid verksam i Malmö. Har skrivit baletten La bella dormente nel bosco (Venedig 1926), pianokons. (1913), Concertino m. fl. verk för piano och ork., rekviem (1924), pianokomp. och -transkr. m. m. samt red. bl. a. Antologia di musica antica e moderna per pianoforte (18 d., 1931). Å. B. Tagliapietra, Giovanni, ^Carreno. Tagliavfni [taUa-J, Ferruccio, italiensk operasångare, tenor (f. 1913 ^/s), sedan 1947 verksam vid Metropolitan och på grund av sitt utsökta bel canto och sin ovanliga dramatiska begåvning stundom nämnd som Giglis efterträdare. Efter stud, vid MK i Parma och framträdande vid maj festivalen i Florens 1938 deb. T. 1939 där som Rodolphe i Bohème och eng. därefter vid La Scala o. a. ledande it. operascener. Är 1946 turnerade han i Sydamerika och har sedan även konserterat i bl. a. USA. Till hans främsta roller räknas Almaviva i Barberaren, Nemorino i L’elisir d’amore samt titelr. i Vännen Fritz och Werther. — G. 1941 m. den it. operasångerskan, sopran, Pia Tassinari, som efter stud, vid MK i Bologna varit anställd vid La Scala och Teatro Reale i Rom och företagit konsertturnéer i Europa och USA. Båda ha gjort grammofoninsjungningar. G. P. Taglioni [tal^ni], F i 1 i p p o, italiensk dansör och balettmästare (1777—1871), far till Marie T., en av 1800-t:s främsta koreografer, mest känd genom La syl-phide, varmed han i Paris 1832 inledde den romantiska epoken i balettkonstens historia. Efter debut i Pisa 1794 och eng. där samt i Florens, Venedig och Paris var T. 1803—04 premiärdansör vid K. teatern i Sthlm, dit han även kom 1818 för en sej our som balettm. Dessemellan var han balettm. i Kassel och Wien, senare (1840—53) bl. a. vid operan i Warszawa. — G. 1803 m. den sv. operasångaren C. Karstens dotter S o p h i e. Baletter (u. n.): Le dieu et la bayadère (1830), La laitière suisse (1831), La fille du Danube (1836), La gitana (1838), L’ombre (1839), Le lac des fées m. fl. T:s son Paul T. (1808—84), som dansör utbildad av fadern, blev balettm. vid Hofoper i Berlin. Han gästade 1843 K. teatern i Sthlm och nyinscenerade här faderns La laitière suisse (Nathalie el. Den schweiziska mjölkflickan) och Sylfiden. Som självständig koreograf producerade han Coralia, Thea, Verwan-delte Weiber, Seeräuber, Balanda o. a. K. R-n Taglioni [tal^ni], Marie, italiensk dansös (1804—84), dotter till F. T., den första romantiska ballerinan och en av 1113 1114