TAGORE Marie Taglioni. 1800-t:s yppersta dansartister, lika beundrad för sin poetiska expressivitet som för sin tekniska skicklighet och élévation. T. deb. 1822 på Hofoper i Wien i den av fadern för detta tillfälle komp. La réception d’une jeune nymphe ä la cour de Terpsichore och gjorde stor lycka, liksom senare i Stuttgart och München. Hennes första framträdande i Paris 1827 passerade däremot ganska obemärkt, men när hon 1832 kreerade titelr. i Syl-fiden ledde det till fullständigt genombrott såväl för henne själv som för en ny, lyriskromantisk balettstil, och kritiken talade med förtjusning om att danskonsten blivit »taglio-niserad». Efter detta blev T. för hela Europa synonym med Sylfiden och utövade med sitt poetiska artisteri ett djupgående inflytande på balettkonstens utveckling. Av de nya baletter fadern komp, för henne blev La fille du Da-nube hennes största framgång vid sidan av genombrottsrollen. Sin födelsestad Sthlm gästade T. 1841 i L’élève de Vamour, Le lac des fées och Sylfiden. År 1848 drog hon sig tillbaka från scenen men kom 1858 till Paris som lärare och utnämndes 1860 off. till balettlärare vid Stora Operan. Kriget 1870—71 drev henne över till London, där hon fortsatte sin ped. verksamhet till 1880. Litt.: A. Levinson, M. T. (1929; eng. uppl. 1930); L. Vaillat, La T. (1942); E. Benedict, M. T. (i Ord och Bild 1952). K. R-n Tagore [ta/går], Sir Surindro Mo-hun (Rajah Saurindramohana Thakura), indisk musikforskare (1840—1914), gr. 1871 Bengal Music Society och 1881 Ben 1115 gal Acad. of Music, vilka båda inst. han ledde till sin död. — LMA 1877. Redan vid unga år började T. studera ind. och eur. musik i Calcutta och utformade även en ny och enklare ind. notskrift. Som framstående instr.-kännare fick han vid olika tillfällen uppdrag från de ledande museerna i Europa att söka förse dem med asiatiska instr. Vid besök i Sverige 1876 skänkte T. en större saml. av sina skr., behandlande hinduisk musik och instrumenthistoria, till MA:s bibi, och UUB, jämte ett antal ind. musikinstr. — Litt.: Art. av F. Chrysander i VJ 1885. A. L-ll Taille [ta1], äldre fr. bet. på mellan -stämma (särsk. ténor) el. dess instrumentala utförande, t. ex. t. de basson (spelas på tenor oboe) och t. de violon el. enbart t. (spelas på tenor viola da gamba, tenorviolin el. altviolin). I några Bach-kantater förekommer bet. t. i betydelsen oboe da caccia. I äldre fr. orgelmusik avser bet. t. en solopassage i en mel-lanstämma. Tailleferre [ta^ä/r], Germaine, fransk tonsättare (f. 1892 10/4), utbildad vid MK i Paris samt för Ravel o. a.; under 1920-t. med i gruppen Les six. Verk: Buffaoperan II était un petit navire (1949), operetten Dolorès (1950), baletterna Les mariés de la T our Eiffel (1921; tills, m. 4 andra medl. av Les six, skriven för Sv. Baletten), Fågelhandlaren (1922; skriven för Jean Börlin), Paris-Magie (1949) o. a. scenmusik; filmmusik; ork.-verk ss. Ouverture (1932), Concerto gros-so för 2 pianon, kör o. ork. (1934), pianokons., Concertino för harpa o. ork.; stråkkvart., pianotrio o. a. kammarmusik; pianostycken, sånger, ss. Chansons francaises, m. m. K. R-n Talpale, Adolf Emil, finländsk musikpedagog (1869—1945), lektor i musik vid Kaj ana sem. 1905—37. T. stod i spetsen för kurser, anordnade av Musiklärarnas i Finland förbund, framträdde som kördirigent och kapellm. samt utgav mus. undervisningslitt. och körsånger. G. D. Tajo, 11 a 1 o, italiensk operasångare, basbaryton (f. 1915 25/4), eng. 1949 vid Metropolitan. T., som deb. i Turin 1935, framträdde vid festspelen i Glyndeboume s. å. och därefter vid it. operascener. Åren 1941—44 sjöng han vid majfestivalen i Florens och 1946 i Edinburgh. Från 1946 har T. huvudsaki. vistats i USA, där han gjort flera filminsp. och 1948 framträtt som Don Juan vid San Francisco Opera. Bland hans roller märkas Figaro i Figaros bröllop, Ochs i Rosenkavaljeren, Don Basilio i Barbe-raren, Dulcamara i L’elisir d’amore, Raimondo i Lucia di Lammermoor, Mefistofeles i Faust, titelr. i Boris Godunov o. a. G. P- 1116