TAUBMANN Don Ottavio i Don Juan, Rodolphe i Bohème, Hoffmann i Hoffmanns äventyr, Alfredo i La traviata och Cavaradossi i Tosca, framkallade även i Sthlm en sannskyldig »Tauber-feber». Ännu större popularitet kom T. till del som operettsångare, framför allt med den delvis för honom skrivna rollen som prins Sou Chong i Leendets land, och även som konsertsångare firade han stora triumfer (Sthlm 1933 och 39). Från 1938 var han bosatt i London, där han bl. a. gästspelade på Covent Garden och Dru-ry Lane och även framträdde som dirigent. T:s föredrag präglades tidigare av en ovanlig lidelsefullhet i uttrycket och ett sällsynt välljud i stämman; med åren (och populariteten) tillkom dock en alltmer stegrad förkärlek för det maniererade och utstuderade. T. framträdde även som tonsättare med operetterna Der singende Traum (1934), Hans im Glück (1939) och Old Chelsea (1943), filmmusik och sånger. — Litt.: H. Ludwig, R. T. (1928); Diana Napier-Tjiuber, R. T. (1949). G.P. Taubmann [ta°'p-], Otto, tysk tonsättare (1859—1929), från 1920 lärare vid MH i Berlin; även musikkritiker. Efter stud, för F. Wüllner m. fl. vid MK i Dresden var T. bl. a. dir. för MK i Wiesbaden 1886—89, teaterkapellm. i Petersburg 1891—92 och dirigent för Cäcilienverein i Ludwigs-hafen 1892—95. Skrev operan Porzia (Frankfurt a. M. 1916), symf. a (1920), Eine deutsche Messe för soli, dubbelkör, orgel och ork. (1896) o. a. körverk samt kammarmusik. A. L-ll Taubo, Lillian Gulowna, norsk pianist (f. 1915 20/s), deb. 1937, har sedan konserterat och verkat som pedagog. T. stud, för Ringnes, I. Johnsen samt för Kempff i Berlin, musikteori för G. Lange och Torjussen och har komp, sånger med piano av religiöst innehåll, barnvisor och psalmer. Tausig [ta°'sik], Carl (Karl), tysk pianist (1841—71), en av sin tids märkligaste, jämte H. von Bülow den främste företrädaren för en på samma gång virtuos, romantisk och klassiskt klar tolk-ningskonst. T. var elev av sin far, pianisten och tonsättaren Aloys T. (1820—85), samt av Liszt i Weimar 1855—59. Han deb. som solist under Bülow i Berlin 1858, företog talrika eur. turnéer (besökte Sverige 1866) och ledde 1866—70 Akad. für das höhere Klavierspiel i Berlin. Ss. förkämpe för Wagners idéer utarb. T. ett klaverutdrag till Mästersångarne i Nürnberg; utg., utom transkr. och bearb. av klassisk och samtida musik, en försvårad version av Cle-mentis Gradus ad Parnassum i urval. Som tonsättare framträdde han med bl. a. en pianokons. och virtuosa pianokomp. T:s Tägliche Studien för piano utg. postumt av H. Ehrlich (fl. uppl.). — G. 1865 m. pianisten Sera-phine von Vrabely, elev av Dreyschock. 1135 Litt.: C. F. Weitzmann, Der letzte der Virtuosen (1868); W. von Lenz, Die grossen Pianoforte-Virtuosen unserer Zeit... (1872; eng. uppl. 1900). L.S. Taut, Kurt, tysk musikbibliograf (1888 —1939), dr phil. vid univ. i Leipzig 1926, från 1929 chef för Musikbibliothek Peters där. Utg. av PJ 1929—39. T. stud, för H. Riemann, Schering m. fl. och var 1920—29 tenor i B. Röthigs Soloquartett für Kirchengesang. Han skrev Beiträge zur Ge-schichte der Jagdmusik (diss. 1927), utg. Ver-zeichnis des Schrifttums über Georg Friedrich Händel (i Händel-Jahrbuch 1933), Bibliographie des Musikschrifttums 1—2 (1936—37) m. m. A. L-ll Tavan [-va'n], É m i 1 e, fransk tonsättare (1849—1929), känd genom utmärkta transkr. för salongsork, av opera- och balettpotpurrier m. m. Ta'vaststjerna, Frans August Theo-dor, finländsk operasångare, tenor, och tonsättare (1821—82), officer, farbror till Olga T. T. framträdde på 1840- och 50-t. i Hfors och väckte hänförelse med sin vackra röst. Som tonsättare var han bristfälligt utbildad, men hans sångspel Zemfira (text efter Pusjkin) uppf. 1870 i Hfors; skrev även scenmusik, körverk och sånger. G. D. Ta'waststjerna, Erik Werner, finländsk pianist (f. 1916 lo/io), har stud, för I. Hannikainen vid MK i Hfors, för Kerttu Bernhard-Granroth, senare för bl. a. Leygraf, Cortot och P. Baumgartner. Efter sin debut i Hfors 1943 har T. framträtt i hem- och utlandet. E. B. Ta'vaststjerna, Olga Zelma Maria, finländsk musikpedagog (1858—1939), brorsdotter till A. T., stud, vid Hfors musik-inst., där hon sedan verkade. T. var lärare i orgel, solosång och tonträff-ning vid nämnda inst., ävensom ekonom och bibliotekarie. År 1892 stud, hon Dessiriers ton-träffningssystem (->Formelmetoden) i Belgien och Frankrike. G. D. Taverner [tava/na], John, engelsk tonsättare (omkr. 1495—1545), körledare och org. vid Cardinals’ college i Oxford 1526—28. Djupt invecklad i sin tids trosmotsättningar, var T. från 1530 fanatiskt verksam som Crom-wells agent, anstiftande religiös förföljelse. — T. skrev ii starkt utvecklad kontrapunktisk stil mässor, motetter etc., publ. i Tudor church music 1 och 3; han anses som den främste eng. tonsättaren i generationen före C. Tye och T. Tallis. — Litt.: H. B. Collins i ML 1924—25. I. S. 1136