TE DEUM Taylor [te^la], Joseph D e e m s, amerikansk tonsättare (f. 1885 22/i2), musikkritiker i olika tidningar, red. för tidskr. Musical America 1927—29 och radiokommentator. T. har stud, vid univ. i New York, hdr 1927, men är som tonsättare självlärd. Bl. hans verk märkas operorna The king’s henchman (New York 1926), Peter Ibbetson (New York 1931) och Ramuntcho (Philadelphia 1942) o. a. scen-samt filmmusik, Through the looking glass (1917—19; omarb. 1922), symf. dikten Jurgen (1925), var. Marco takes a walk (1942), Elegy (1944), Restoration suite (1950) och för jazzork. Circus day (1934), körverk och kammarmusik. Har även utg. skrifter. G. M. Taylor [te^la], Edgar K e n d a 11, engelsk pianist (f. 190 5 27/7), var bl. a. elev av Fryer (piano), G. Holst (komp.), R. O. Morris (musikteori) och Boult (dirig.) vid Royal Coll. of Music, London, där han blev lärare 1929. T. har turnerat i Europa, Västindien och Canada. A. B. Tcherepnin ->Tjerepnin. Teagarden [ti:'ga:dn], Weldon John (Jack), amerikansk jazztrombonist (f. 1905 20/8), anses som den moderna jazz-trombonestilens utformare; även ypperlig bluessångare. T. framträdde först i olika ork. i New York och gjorde en rad grammofoninsp. Han tillhörde Paul Whitemans ork. 1935—39, gr. därefter en egen ensemble och har senare i 4 år spelat i Louis Armstrongs ork. All stars, med vilken han 1949 besökte Sverige. — Grammofoninsp.: Basin street blues, St. James in-firmary m. fl. O. H. Teatern, svenska skådebanor i ord och bild, periodisk publ., utg. i Sthlm 1899— 1904 av A. Roosval, fortsatt av Scenisk konst, utg. i Sthlm 1902—15 av A. Roosval. En tidskrift med namnet T. utges i Sthlm från 1934 som organ för Riksteaterns publikorganisation under red av G. Collijn. TebaTdi, R e n a t a, nutida italiensk operasångerska, sopran, verksam vid Italiens ledande scener. T. deb. som Desdemona i Otello på La Scala 1949 och väckte genast uppmärksamhet genom röstens skimrande skönhet och intensiteten i sin dramatiska aktion. Bland hennes övriga roller märkas Violetta i La traviata, titelr. i Luisa Miller och Aida. Även grammo-foninsjungningar. G. P. TebaldFni, Giovanni, italiensk kyrkomusiker och musikskriftställare (1864 —1952), kapellm. vid basilikan i Loreto 1902—25, från 1930 dir. för Ateneo Mu-sicale i Genua. T. stud, vid MK i Milano och kyrkomusikskolan i Regensburg. Han publ. utgåvor av äldre musik och framträdde även som tonsättare av kyrkomusik. Utgav tills, m. E. Bossi Metodo teorico-pratico per organo (1894; 21932). Skrifter: La musica sacra in Italia (1893), L'archivio musicale della Cappella Antoniana in Padova (1895), Filippo Pedrell ed il dramma lirico spagnuolo (1897), L’archivio musicale della Cappella Lauretana (1921), Ildebrando Piz-zetti nelle memorie di G. T. (i RMI 1932) m. m. — Bibliogr. av M. Pilati i Bollettino bibliogra-fico 1929. L S. Tede'sca, tede'sco, it., tysk (underförstått danza), tysk dans, omkr. 1600 liktydigt med ->allemande, under 1800-t. — t. ex. hos Beethoven — bet. för både snabb vals och ländier. Som föredragsbet. förekommer alla tedesca, it., i tysk stil, i 1700- och 1800-t:s musik. Te De'um, begynnelseorden till den s. k. Ambrosianska lovsången el. Hymnus Am-brosianus (Te Deum laudamus, lat., O, Gud vi lova Dig). Benämningen Ambrosianska lovsången har T. erhållit genom den ungmedeltida traditionen, att Ambrosius skulle ha improviserat sången vid Augustinus’ dop (387). T. återgår dock på tidigare orientaliska förebilder och kan till sina äldsta delar dateras till 200-t. Till dessa ha på 300- och 400-t. fogats nya led vid den lat. bearb. Som förf, har i nyare forskning nämnts biskop Nikétas (Nicéta) i Reme-siana (d. 414). T. består av 3 partier, av vilka det 1., VV 1—13, det eg. T., utgör en lovsång till Gud, Fadern, det 2., VV 14—20, är en hymn till Kristus och det 3., VV 21—29, är ett tillägg, sammansatt av verser ur Psaltaren och en bön. Mel. är övervägande psalmodisk, dvs. i de 2 första partierna fördelad på två korresponderande vershälfter, vilka inbördes förete smärre avvikelser, medan det 3. partiet uppvisar en mel., uppbyggd som en antifon, men därpå åter ett psalmodiskt avsnitt, W 24—28. I västerländsk liturgi har T. sin plats vid slutet av sön- och helgdagarnas matutin. T. återfinnes i Sv. psalmboken och SvK under nr 603 a och b, med sv., resp. lat. text, samt upptages i Kyrkohandboken som lovsång vid morgonbön, högtidlig form, samt i julotta, högtidlig form. R. S. T. har sedan 1500-t. ofta begagnats som text-underlag för komp, utanför de liturgiska sammanhangen och då vanl. med stort uppbåd, både vokalt och instr., för att fira hist. händelser etc. Bland kända verk må nämnas T. av Purcell (1694), Händel (Utrecht, 1713; Det-tingen, 1743), Graun (1756), Berlioz (1849—50), 1137 1138