TESSARINI Luisa Tetrazzini. Sigismund Thalberg. spelade och konserterade även i andra ty. städer, Skandinavien (Sthlm 1909) och Finland. Hennes främsta roll var Carmen. G. D. TessarFni, Carlo, italiensk violinist och tonsättare (1690—efter 1762), trol. elev till Vivaldi och verksam i Venedig, Urbino o. a. it. städer samt i Brünn. T. skrev vl.-sonater och concerti grossi, tre-satsiga och med tendenser till sonatform, samt en vl.-skola, Grammatica di musica ... (1741; även fr. och eng. uppl.). — Ms. i UUB. Testo ->Berättare. Tetrako'rd (grek. tetra'chordon, av te'tra-, fyr-, och chordè, sträng), diato-nisk fyrtonsgrupp med kvarten ss. ramintervall. I antik musikteori var t. ett lika viktigt fundament som oktavskalorna i senare västerländsk musik och hade uppbyggnaden helton-helton-halvton uppifrån räknat; ->Grekland, avd. Antiken, Teori. Sedermera har termen för musikvetensk. bruk vidgats till att omfatta alla fyrtoniga diatoniska grupperingar inom kvartramen. Inom oktavskalor kunna kon-gruenta t. förekomma antingen utan gemensam ton, disjunkta, t. ex. durskalans c-d-e-f och g-a-h-c, el. med gemensam ton, kon-j u n k t a, t. ex. g-a-h-c och c-d-e-f. I. B-n Tetrazzini [-tsfni], Luisa, italiensk operasångerska, koloratursopran (1871— 1940), främst verksam i Amerika, där hon räknades som en av de främsta i sitt fack. Utbildad av systern och vid MK i Florens deb. T. där 1895 som Inès i Afrikanskan, sjöng härefter på skilda it. operascener och tillhörde olika sällskap i Sydamerika och Mexico. Efter storartade framgångar i San Francisco 1904— 05 knöts hon 1907 till Covent Garden, där hon firade triumfer som Violetta i La traviata, Gilda i Rigoletto och Lucia di Lammermoor och där hon senare ofta gästspelade. Ären 1908—10 tillhörde hon Manhattan Opera Co:s i New York främsta krafter, uppträdde 1911/12 på Metropolitan och slutl. 1913/14 vid Chicago-operan, varefter hon till 1931 främst verkade som konsertsångerska. T. beundrades för sin klangfulla stämma, glansfulla teknik och ele 1159 ganta staccato-löpningar. Utg. La mia vita di canto (1921; eng. uppl. s. å.) och How to sing (1925). T:s syster, operasångerskan, sopran, E v a T. (1862—1938), deb. efter utbildning vid MK i Florens på operan där 1882 som Margareta i Faust och sjöng därefter i Europa och USA (Desdemona i Otello på Manhattan Opera Co. 1888). Kort därefter g. m. den it. dirigenten och operaledaren Cleofonte Campanini (1860—1919), som 1906—09 var 1. dirigent vid nämnda opera och från 1910 vid Chicago-ope-ran; dess ledare från 1913. G. P. Te'tzel, Eugen Karl Gottfried, tysk pianopedagog (f. 1870 3/9), verksam i Berlin, från 1926 vid MH:s i Berlin sem. T. utbildades av K. H. Barth, von Herzogen-berg och Bruch vid MH i Berlin; skrev Das Problem der modemen Klaviertechnik (jämte Elementarstudien der Gewichtstechnik und Rollung ...; 1909; 31929) o. a. ped. arb. Texto'rius, Bror Oskar, operettsångare, bas, och skådespelare (1864— 1938), även teaterledare och regissör. T. kom 1906 till Ranft i Sthlm, var 1911—18 knuten till Oscarsteatern, även som regissör, 1918—20 anställd vid Scalateatern i Khmn och 1920—25 konstnärlig ledare vid Stora teatern i Gbg; 1. regissör vid Vasateatern i Sthlm 1926— 31 och dir. för Odeonteatern 1931—32. Dessemellan tillhörde T. olika operettsällskap och ledde även egna turnéer, bl. a. i Folkparkerna. Han gjorde särsk. lycka i komiska partier. G. P. Teyte, eg. Ta te [teh], Maggie, engelsk operasångerska, sopran (f. 1889 17/4), främst känd som utmärkt tolkare av fransk sång (Debussy), varav hon även gjort märkliga grammofoninsjungningar. Utbildad av Royal Coll. of Music i London och J. de Reszke i Paris deb. T. som Zerlina i Don Juan på operan i Monte Carlo 1907; anställd vid Opéra-Comique i Paris 1908—10 och Covent Garden 1910—11. T. framträdde 1911 som Cherubin i Figaros bröllop i Philadelphia, tillhörde sedan till 1914 operan i Chicago och delade därefter sin tid mellan operaengagemang i Nya och Gamla världen och omfattande konsertturnéer. Bl. hennes främsta roller märkas Mélisande i Pelléas och Mélisande samt titelr. i Massenets Cendrillon. Har även verkat som sångpedagog. G. P. Thalberg, Sigismund, österrikisk pianist och tonsättare (1812—71), en av de främsta virtuoserna under 1840—50-t., av sin samtid beundrad bl. a. för ett sångbart anslag och effektfullt arpeggiomaner. Utbildad av Sechter, J. N. Hummel och Kalkbrenner företog T. 1829 sin första konsertresa genom Tyskland, deb. 1835 i Paris och tävlade följ, år framgångsrikt med Liszt i en offentlig uppvisning. Han besökte Brasilien och 1160