TIKJÖB KRÜGER särsk. populär i Armenien, Georgien och Azerbejdzjan. Operan omarb. av tonsättaren och uppf. med stor framgång 1939 i Moskva. T. skrev dessutom operan David-Bek o. a. scenmusik, »Orientaliska danser» för ork., körverk, pianokomp. och sånger. M. S. Tikjöb Krüger, Jette, dansk musikpedagog (f. 1912 10/2), har stud, för Sa-very och Fjelrad samt i Tyskland, Schweiz, Sverige o. a. länder; musikped. ex. 1934. T. har tills, m. Hans Erik Knudsen lett folkmusikskolorna i Horsens och, sedan 1946, Aar-hus; ävensom ofta skolradions program. Er~l Tilgmann, Arnold Gotthard, finländsk sångare, tenor (f. 1902 12/0), bror till Pia Ravenna, har framträtt med egna konserter, som ork.-solist och operasångare. T:s farfar, Ferdinand Fredrik Christoph T., var av tysk börd och stud, vid MK i Dresden. Han gr. T:s tryckeri i Hfors; komp, sånger under pseud. F. Christoph. A. F. Tilgmann, Hjördis, ->Ravenna, Pia. Till Eulenspiegel [-å^anjpiigal], symf. dikt op. 28 av R. Strauss (1895). Kompositionen, vars fullst. titel är Till Eulen-spiegels lustige Streiche, nach alter Schelmen-weise — in Rondeauform, ty., »T. E:s lustiga streck, efter gammalt skälmmanér — i rondo-form», skildrar på den gamla ty. folksagans grund en serie av Tills upptåg med överdådig mus. berättarglädje. — En opera över samma ämne, Tijl Uilenspiegel, skrev J. Blockx (Bryssel 1900). G. P. TiTlius, Carl, pianist (f. 1905 18/i2), leder tills, m. H. Domellöf Gbgs musik-inst. och är musikkritiker i Göteborgs-Posten. T. har stud, för Lundberg vid MK i Sthlm, för Cortot och Barer. Han deb. i Sthlm 1929 och har konserterat i Norden, England, Tyskland och Sydafrika samt även framträtt som ac-kompanjatör, kammarmusiker och dirigent. Tillyard [tiTard], Henry Julius We-tenhall, engelsk musikforskare (f. 1881 18/n), har huvudsaki. ägnat sig åt antik och medeltida musik. T., som stud, vid univ. i Cambridge samt i Rom och Aten, var lektor i grek, vid univ. i Edinburgh 1908—17 och univ.-prof. (i grek., lat. och ry.) i Johannesburg från 1919, Bir 1187 mingham från 1922 och i Cardiff 1926—46. Han har publ. Byzantine music and hymnography (1923) och tidskr.-art. samt utger tills, m. C. Höeg och E. Wellesz Monumenta musicae by~ zantinae (fl. ser. och bd, 1935 ff.), vari han skrivit Handbook of the middle Byzantine mu-sical notation (1935). A. Lrll Timan Hans Hansson, fiolspelman (1846 —1916), till yrket skomakare, en av Dalarnas främsta spelmän. F. i Ore skaffade sig T. en gedigen och för denna del av landskapet karakteristisk repertoar. Hans rika saml. av äldre melodier har upptecknats av Nils Andersson. — Litt.: N. Andersson, Svenska Låtar, Dalarna 1 (1922). Timbale, T i m p a n o ->Puka. Timmerflottare, fi. Tukkijoella, folk-livslustspel av T. Pakkala (Frosterus). Sångtexter av L. Kyösti, musik av O. Merikanto. Uppfört ffg.: Hfors 1899. TinctoTis, Johannes, Jean el. Giovanni (även John Tinctor), flamländsk musikteoretiker och tonsättare (1446—före okt. 1511), omkr. 1475 hovkapellm. i Neapel hos Ferdinand av Ara-gonien. T. skrev det äldsta kända musiklexikonet, Terminorum Musicae Dijfi-nitorium (omkr. 1475; nytr. i Couss. 4; utg. i ty. övers, av H. Bellermann i Jahr-bücher für Musikwissenschaft 1863; utg. m. originaltext och fr. övers, jämte kommentarer av A. Machabey 1951). Som ett utdrag ur ett större, nu förlorat, verk utgav T. (omkr. 1485) De Inventione et usu Musicae (jfr F. X. Haberl i KJ 1899; kap. 4 i nytr. av K. Weinmann i H. Riemann-Fest-schrift, 1909). Hans utomordentligt grundliga kompositionslära, bestående av en rad traktater, utg. i Couss. 4, lämnar bl. a. för långa tider giltiga formuleringar inom kontrapunkt -teorin, särsk. betr, dissonansbehandlingen. — Av T:s komp, finns Missa super L’homme armé i nytr. i MPLSER 1:1:9; andra nytr. av J. Wolf och A. Smijers. Litt.: G. Pannain, La teoria musica di G. T. (1913); K. Weinmann, J. T. und sein unbe-kannter Traktat »De inventione...» (1917); C. van den Borren, J. T. (1931); A. Schäfke, Ge-schichte der Musikästhetik (1934); Lucie Bal-mer, Tonsystem und Kirchentöne bei J. T. (1935); A. Baines, Fifteenth-century instruments in T:s De inventione ... (i The Galpin Society Journal 1950). L S. Tinel [tinell], Edgar, belgisk tonsättare (1854—1912), känd främst genom sina insatser inom den katolska kyrkomusiken, där han verkade för en allmän förnyelse på grundval av J. S. Bachs konst. 1188