TISCHENDORF Efter stud, vid MK i Bryssel för L. Brassin (piano), Gevaert (komp.) m. fl. konserterade T. som pianist även i utlandet; erhöll 1877 det belg. Rompriset för kantaten Klokke Roeland op. 17. Han blev 1881 ledare av kyrkomusik-inst. (Inst. Lemmens) i Mechelen, 1889 inspektor för de statsunderstödda musikskolorna i Belgien, 1896 lärare i kontrapunkt och fuga vid MK i Bryssel, dir. där 1909 samt 1910 kungl. kapellmästare. Verk: Den »andliga» operan Katharina (Bryssel 1909) o. a. scenmusik; Te Deum op. 26, oratoriet Franciscus op. 36 (1888) o. a. körverk; orgel- och pianomusik; sånger m. m. — Skr.: Le chant grégorien... (1890; it. uppl. 1901), Pie X et la musique sacrée (1908). — Litt.: A. van der Elst, E. T. (1901); P. Tinel, E. T. (1946). A.L-ll TFnodi, Sebastian, ungersk diktare och lutspelare (d. 1556), skrev episka, främst bibliska och historiska, dikter, satte melodier till dessa och sjöng dem, trol. till lutackomp. T. utgav 1554 Cronica med 23 mel. (nytr. 1929 av B. Szabolcsi). — Litt.: B. Szabolcsi, Pro-bleme der alten ungarischen Musikgeschichte (i ZMW 1924/25). Tfppett, M i c h a e 1 Kemp, engelsk tonsättare (f. 1905 2/±), vars särpräglade och mycket intressanta skapande uppmärksammats även i utlandet. T. stud, för C. Wood och R. O. Morris vid Royal Coll. of Music i London och blev 1940 musikdir. vid Morley Coll. for Working Men and Women där. Har utg. musik av Purcell, Bach m. fl. — T:s musicerande är friskt och vitalt. Han uppvisar ett avancerat linjärt skrivsätt. Tonspråkets egenartade kärvhet kompletteras av vissa arkaistiska och folkviseartade mel. vändningar, varm lyrik och stark expres-sivitet. Ett förnämligt ex. på sistn. egenskap återfinnes i 2. stråkkvart :s fugaformade andante. Rytmiken går tillbaka på äldre madri-galteknik och är fritt gestaltad med tyngd-punktsschemata ofta oberoende av taktstrecken. Verk: Symf. nr 1 i B (1934), nr 2 (1945), Birthday suite (1949), svit i D (1950), kons, för 2 stråkork. (1939), Little music för stråkork. (1946), fantasi över ett tema av Händel för piano och ork. (1941) o. a. ork.-verk; oratoriet A child of our time för soli, kör och ork. (1940); 3 motetter; stråkkvart, nr 1 i A (1935; omarb. 1943), nr 2 i Fiss (1942), nr 3 (1946); Preludio al vespro di Monteverdi för orgel (1946); pianosonat (1937); kantaten Boyhood’s end för tenor och piano (1943), sångcykeln The hearfs assurance o. a. Litt.: Art. av C. Mason i MT 1946; N. G. Long, A child of our time... (i MR 1947); W. Bergmann, Der englische Komponist M. T. (i Melos 1948). Å.B. Tira'na, andalusisk 1700-talsdans i 3-takt, vanl. sjungen och dansad till gitarr-1189 Edgar Tinel. Michael Tippett. ackomp. Ex. på en stiliserad form (kallad Triana) av denna dans återfinnes i I. Albeniz’ svit Iberia. Tira'ta, it., fr. tirade. 1. I 1500- och 1600-talens mus. figurlära en av de fyra »figurae simplices» i form av en skalmässigt stigande tonföljd. 2. Barockornament, bestående av en skalfigur mellan givna meloditoner, vanl. använd (ofta improviserad) för att utfylla ett melodiskt språng. I notbild förekommer t. markerad med tecknet: x/7 . T. är särsk. typisk för den fr. uvertyrstilen. L B-n Tirén, Karl, folkmusikupptecknare (f. 186 9 23/e), har utfört ett hängivet pioniär-arbete som insamlare och utg. av lapparnas musik, delvis med statsbidrag. — AssMA 1928. Litt. et art. 1929. Ären 1911—14 och senare genomströvade T. Lappland, upptecknande el. på fonogram upptagande lapparnas musik, publ. i Die lappische Volksmusik ... (1942), varigenom han räddat en ålderdomlig, utdöende musiktradition. Till yrket järnvägstjänsteman, har han i övrigt utfört ett mångsidigt kulturarbete i Norrland, främst som stråkinstrumentbyggare. I. S. Tischendorf, Gabriel Hetting, norsk organist och tonsättare (1842—1932), särsk. känd för den eldande mel. till B. Björnsons Jeg vil vaer ge mit land, som gjort den till hela folkets sång. T. stud, piano för H. Kjerulf, teori för G. Conradi, för C. F. E. Horneman i Khmn samt i Leipzig. Sånglärare vid Tank skole i Bergen 1873—1913 och org. vid Johanneskirken där 1884—1914. — T:s efterlämnade ms. gingo förlorade under kriget. Verk: Manskörer (u. n.) ss. Harpesnekken (1901), Den dag kjem aldri (1914), Frihetsdagen (J. Lie; 1915), Dödens vuggevise (s. å.) o. a., för bl. kör Luthers minde (Grundtvig), Förtröstning m. fl., pianokomp. ss. Fem novelet-ter op. 10 (1888; däri den populära Humoreske) och Fire klaver-stykker op. 12 (1896). Ett antal sånger med piano saml. i en minnesut-gåva, Samlede sanger (1934). H. K. 1190