TI SCHHAU SER TFschhauser [-ha°zar], Franz, schweizisk tonsättare (f. 1921 28/3), verksam vid radion i Zürich sedan 1951. T., som stud, vid MK där för bl. a. W. Lang, Paul Müller, R. Wittelsbach, har skrivit baletten Der Geburtstag der Infantin (efter Wilde; 1941), Concertino för piano och liten ork. (1945), Divertimento för 2 horn o. stråkar (1948), Die beiden Veroneser, svit för 9 instr., pianostycken och sånger m. m. G. M. Titelouze [titolo/z], J e h a n, fransk tonsättare och organist (1563—1633), såsom inflytelserik föregångare och grundare av den klassiska fr. organistskolan en portalfigur i sitt lands musikhistoria. Om T:s tidigare öden har forskningen ännu intet kunnat utröna. Sedan han 1585 slagit sig ner i Rouen som organist i kyrkan Saint-Jean gjorde han sig emellertid gällande med sådan myndighet, att han 1588 ansågs självskriven att överta orgeln i stadens katedral, varför-utom han fick i uppdrag att inspektera en mängd orglar i olika regioner. T. utbildade en stor skara elever, som förde traditionen vidare. Som tonsättare för sitt instr. var T. en mycket lärd och skicklig polyfonist med stark känsla för det monumentala. Samtidigt var han rätt experimentellt lagd, ytterst mån om att rytmiskt variera sina komp, och därtill harmoniskt rikta tonspråket med nya drag och för dåtiden djärva dissonanser. Hans behandling av ricercaren pekar hän mot den fullt utvuxna fugan. Av T:s orgelkomp, utkommo i Paris 2 saml.: Hymnes pour toucher sur 1’orgue ... (1623) och Magnificat ou Cantique de la Vierge pour toucher sur 1’orgue ... (1626). — Samtl. orgelkomp. utg. i nytr. i Guilmants och Pirros Ar-chives des maitres de 1’orgue... 1 (1898). Litt.: A. Pirro, J. T. (1898); E. von Werra, J. T. (i KJ 1910); N. Dufourcq, La musique d’orgue frangaise de J. T. å Jehan Alain (1949). K. R-n Titov, N i k o 1 a j Alexejevitj, rysk tonsättare (1800—75), eg. officer, »den ryska romansens fader». T. vann på sin tid stor popularitet med sina sentimentalt-melankoliska sånger i salongsstil. Hans fader, A 1 e x e j Nikolajevitj T. (1769— 1827), skrev operor i Mozarts stil med tillfälliga anknytningar till ry. folkmusik. M. S. Titta Ruff o, eg. R u f f o, T., italiensk operasångare, baryton (f. 1877 “/b), en av sin generations främsta dramatiska artister med en viril, voluminös stämma av ovanlig bärighet. T., som var elev av Accad. di S:ta Cecilia i Rom, deb. 1898 som Härroparen i Lohengrin på Teatro Costanzi där. Efter en säsong i Rio de Janeiro sjöng han med största framgång på ledande it. operascener och kom över Wien, Paris och London till USA, där han 1912 deb. 1191 som Rigoletto i Philadelphia; s. å. framträdde han ffg. på Metropolitan. Han tillhörde därefter Chicago Civic Opera Co. 1912—14 och 19—21 samt 1922—29 Metropolitan. Sedan han lämnat Metropolitan verkade T. en tid vid filmen men återvände sedan till Italien; kon-serterade i Sthlm 1930; har även gjort utmärkta grammofoninsp. — T. har utg. själv-biogr. La mia parabola (1937). Roller (u. n.): Figaro i Barberaren, Don Carlos i Ernani, greve Luna i Trubaduren, Re-nato i En maskeradbal, Tonio i Pajazzo, titelr. i Hamlet o. a. G. P. Titus ->Clemenza di Tito. Tivoli, nöjesfält i Khmn, gr. 1843, med anläggningar och byggnader för musik, revyer o. a. underhållning under sommarsäsongen. Från början eng. H. C. Lumbyes ork., som småningom upptog seriös musik på repertoaren och utvidgades till en symfoniork., från 1850 grundstommen i Musikforen:s ork., en tid anlitad utanför T. under bet. Khmns phil-harm. ork.; numera kallad T:s k o n c e r t-s a 1 s ork. Dirigenter: H. C. Lumbye, B. Dahl, G. Lumbye, Joachim Andersen, F. Schnedler-Petersen, S. C. Felumb och T. Jensen. — Dessutom finnas andra ork. i T., bl. a. promenadork., harmoniork., dansork, och Tivoli-gardens drenge-harmoniork. Litt.: P. Engell, Kjöbenhavns Tivoli i 50 Aar (1893); C. A. Clemmensen, T. gennem 75 Aar (1918); E. Mentze & H. H. Lund, T. Minder (1943). Er-l TJAJKOVSKIJ, PJOTR. Pjotr Iljitj Tjajko'vskij (ty. Tschaikow-sky, eng. Tchaikovsky), f. 1840 7/5 i Vot-kinsk, d. 1893 6/n i Petersburg, är den ryske tonsättare som uppnått den bredaste populariteten både inom och utanför sitt hemland. Utan att offentligt deklarera sina principer, utan att i likhet med Balakirev samla kring sig en »mäktig skara» av likasinnade meningsfränder, skapade Tjajkovskij en tradition som, vid sidan av ungryssarna, bestämde den nationella ryska musikkulturens utveckling under en lång tid framåt. — Hdr vid univ. i Cambridge 1893. Tjajkovskijs liv. Musiken spelade ingen framträdande roll i Tjajkovskijs barndom, delvis på grund av familjens täta ombyten av vistelseort. Från den lilla Ural-staden Votkinsk, där fadern var dir. för en rustningsfabrik, flyttade fam. först till Moskva, återvände sedan till Ural och bosatte sig slutl. i Petersburg. År 1859 avslutade Tjajkovskij sina stud, vid juridikskolan i Peters 1192