TOMASCHEK c) Ser:s kräftbild, s.k. retrograd form (notex. c) d) Ömvändningens kräftbild, s. k. retrograd inversion (notex. d). Dessa 4 huvudformer kunna transponeras till vilken plats som helst inom tonsystemet. H. Eimert har vidare i sin Lehrbuch der Zwölf-tontechnik (21952) genom vissa modifikationer utvidgat dessa former från 4 till 8. Tolvtonsser. är icke att betrakta som ett tema i vanlig mening. Ur ser. kan bildas melodiska motiv, och genom den rytmiska profileringen kan materialet erhålla tematisk prägling. Däremot uppleves sällan själva grundser. och dess omformningar, vilka ofta löpa kors och tvärs genom den mus. stämvävnaden, som självständiga melodiska gestalter. En mycket viktig egenskap hos tolvtons-tekniken är dess primärt polyfona karaktär. Genom att samtl. element i den mus. satsen äro bestämda av serietekniken, upphäves motsättningen mellan det horisontella och det vertikala elementet, mellan melodilinjer och samklanger. — Litt., se under Tolvtonsmusik. I. B~n Tomaschek (Tomåsek) [tå'-], W e n-zel Johann (Jan Våclav), tjeckisk tonsättare (1774—1850), skrev utom orkester- och kammarmusik lyriska kla-verstycken (6 saml. om vardera 6 »Ekloger»), som blevo förebilder till Schu-berts verk i samma genre. I stort sett självlärd, var T. dock sin tids mest eftersökta musiklärare i Prag; han blev även berömd som pianist och organist. — Delar av T:s memoarer publ. i MQ 1946. — Litt.: W. Kahl, Das lyrische Klavierstück Schuberts und seiner Vorgänger seit 1810 (i AMW 1921); dens., Aus der Frühzeit des lyrischen Klavierstücks (i ZfM 1922); P. Nettl, Schuberfs Czech pre-decessors (i ML 1942). I. S. Tomåsek [tå'majek], J ar oslav, tjeckisk tonsättare (f. 1896 10/4), elev av No-våk och vid univ. i Prag. T., som främst skrivit kammarmusik och sånger, är g. m. konsertsångerskan, sopran, Jaromira Tomåskova-Novåkovå (f. 1892 23/5), lärare vid MK i Praha. G.N.B. Tomasi [tåmasi'], Henri, fransk tonsättare och dirigent (f. 1901 17/8), i den senare egenskapen ansedd som en av Frankrikes främsta i våra dagar. T., som bl. a. utbildats av dTndy och Gaubert vid MK i Paris, har som tonsättare blivit högt skattad för sin uttryckskraft och sin soignerade stil. Sedan mitten av 1930-t. är han knuten till fr. radion. Verk: Operan Miguel Manara; baletterna La Grisi (1935), La rosière du village (1936) och Les santons (1938); symf. C (1943), va-kons. (1951), de symf. dikterna Cyrnos (1929), Vocero (1933) och Tam Tam (1934), Trois mouvements symphoniques pour fanfares concertantes (1949), sviterna Don Juan de Manara (1937), Colomba, Caravanes, Petite suite médiévale, Deux danses Cambodgiennes, Féérie laotienne; Capriccio för vl. och ork., Ballade för altsax. och ork. m. m.; Concert champètre för oboe, klar, och fag., en stråktrio' o. a. kammarmusik; rekviem (1948), Liturgies intimes m. m. — Litt.: A. Machabey, Portraits de trente musiciens fran?ais (1949). K. R-n Tö'masson, Jonas, isländsk körledare och tonsättare (f. 1881 13/4), elev till S. Einarsson, från 1911 organist i Isafjöröur. T. har skrivit kör- och solosånger. J. Th. Tombeau [tånbå:'], fr., grav, gravvård, komposition till en bortgångens minne, vanlig i 1600-t:s fr. musik. Ex. på t. finnas hos D. Gaultier (se VJ 1886), L. Couperin, J. H. d’Anglebert, F. Couperin (för resp. Lully och Corelli i form av en kantat, Apotheose) m. fl.; liknande stycken äro plainte (J. J. Froberger) och -^-lamento. Ett modernt verk är M. Ravels svit Le tombeau de Couperin (flera versioner). I. S. To'mkins, Thomas, engelsk tonsättare (omkr. 1573—1656), tillhörde en berömd musikersläkt på 1500- och 1600-t. T. var org. vid katedralen i Worcester 1596—1646 och från 1621 även kungl. org. Elev till Byrd, skrev T. i kontrapunktisk stil services, anthems, madrigaler (»songs»), fan-cies för violer, virginalstycken m. m. — Nytr.: Services i Tudor church music 8, Songs of 3—6 parts i EMS 18, 5 stycken i Fitzwilliam Vir-ginal Book 2, ett anthem och en »Innomine»-komp. i HAM 1. — Litt.: S. de B. Taylor, T. T. (1933). L S. Tommasi'ni, V i n c e n z o, italiensk tonsättare (1878—1950), en av de mest uppmärksammade av sin generation, även verksam som musikskriftställare. T. var elev av bl. a. S. Falchi och Max Bruch. Hans verk bära en starkt lyrisk prägel och de tidigare äro influerade av Debussy. Verk: Operor främst Medea (1902—03; Trieste 1906), baletter ss. Le donne di buon umore (Rom 1916) och Tiepolesco (Neapel 1945), filmmusik; kons. f. vl. och liten ork. (1932), kons, för stråkkvart, o. ork. (1939), Duo concertante f. piano o. ork. (1948), Poema erotico (1908—09), svit (1912—13), Il Beato Regno (1919—20), Pre-ludio, fanfara e fuga (1927), Napoli (1930), Quattro pezzi (1933—34), kons. f. stråkar (1941), La tempesta (1942) o. a. ork.-verk; Messa da requiem liturgica (1949) o. a. körverk; kammarmusik bl, a. 3 stråkkvart. (1908—09, 26 o. 43), 2 pianotrios (1929 o. 46); pianostycken och 1219 1220