TONART tonality (i Modern music 1931); dens., A theory of evolving tonality (1932); J. L. Bawden, Aspects of tonality in early European music (1947); F. Schadler, Das Problem der Tonali-tät (diss. 1950). — Se vidare litt. vid art. Tonsystem. I. B-n Tonart kallas transpositionsläget för dur- el. molltonsläktet i en komposition el. del av sådan. Detta kan taga sin utgångspunkt från varje ton i vårt tonsystem; således finns det principiellt 12 dur-t. och 12 moll-t., vilket antal dock genom de enharmoniskt förväxlingsbara t. (främst Fiss-dur/Gess-dur och diss-moll/ess-moll) utökas till 13 el. 14. Transpositionsförfarandet kan teor. sett gälla för alla tänkbara modala anordningar av dia-toniska skalor från en viss ton räknat (->-Kyr-kotoner, Modus 1), men numera brukas termen t. vanl. endast för transpositionsformer ‘av dur och moll. Begreppet t. har emellertid en vidare innebörd än den därigenom angivna dur- el. mollskalan. Skalan innehåller endast det diato-niska grundförrådets 7 toner, medan t. därutöver inbegriper också de icke-skalegna utvikningar, som äro normala i mus. sammanhang, i form av aiterationer, smärre mellan-kadentiska utvikningar m. m. ->Tonalitet. T:s viktigaste karakteristika äro 1) bestämningen dur el. moll samt 2) angivandet av grundtonen. Grundtonens och därmed trans-positionslägets fixering inom tonförrådet medför för varje särsk. dur el. mollskala som blir tonartens grundskala (huvudtonart) vissa regelbundna kromatiska förändringar av stamtonerna, i överensstämmelse med dur- el. mollstrukturen hos grundskalan (-^-Dur, Moll). Dessa förändringar angivas med fasta förtecken vid notsystemens början. (I motsats till takt-artsbet. upprepade i början av varje nytt not-system.) Antalet fasta förtecken är lika stort för en viss t. som för dess parallelltonart, enl. nedanstående ex. På senare tid har på många håll blivit brukligt att bet. dur-t. med stor bokstav, t. ex. C-dur, och moll-t. med liten bokstav, t. ex. c-moll. — En tabell med t:s namn på andra språk återfinnes i suppl. Tonartsbegreppet har hist. sett sina rötter i den flerst. behandlingen av kyrkotonerna (->Kyr kotoner). Även dessa kunde bli före mål för transpositionsförfaranden, vanl. genom kvintförskjutning uppåt el. nedåt, varvid man fick bruk för åtm. ett fast förtecken. Praxis betr, dessa fasta förtecken var dock ända framemot mitten av 1700-t. så förankrad i läran om kyrkotonerna, att vissa av de inom dur/moll normala förtecknen ännu betraktades som accidentaler. (->Förtecken.) Jfr Dur, Moll, Skala, Tonalitet. I. B~n Tonbildning (ty. Tonbildung), term, som begagnas spec. inom sångtekniken, avseende behandlingen av röstorganen för att utforma och påverka röstljuden. ->Sång. Tonekunst, norsk musiktidskr. ->Mu-sikbladet. Tonett, en liten, spolformig blockflöjt i C, tillverkad av plast. T., som framkommit under senare år, har på grund av sin prisbillighet och lätta tonangiv-ning fått viss användning inom skolmusiken. Tonfysiologi behandlar de fenomen, som i örat orsakas av akustiska ljudvågor och vilka kunna uppmätas och inordnas inom särsk. grupper el. system, där de tilldelas ett visst mätetal efter en lämplig grade-ring. Till t. räknas t. ex. bestämning av tonhöjd, tonstyrka, subjektiv intervallstorlek, harmonigrad m. m. Dessa förlopp ha en gemensam egenskap, de slutspelas näml, i örat och kräva ss. sådana för sin kartläggning inga associa-tionsbanor till andra områden. T. bildar således en mellanlänk mellan den mus. akustiken och musikpsykologin. — Jfr art. Akustik, Hörselorgan, Musikpsykologi, Ton. — Litt.: Handbook of experimental psychology (red. av S. S. Stevens; 1951; m. bibliogr.). Se även art. von Helmholtz, von Hornbostel, Kurth, H. Rie-mann, Stumpf. U. Å. Tonhöjd, den subjektivt uppfattade kvalitet hos en ton som avgör dess läge i en tonskala. För en ren, dvs. sinusformad, ton varierar t. för konstant frekvens avsevärt med ljud-styrkan (->Hörselorgan). Denna förändring av t. med ljudstyrkan, som otvivelaktigt skulle te sig störande inom musiken, minskas emellertid kraftigt vid en övertonsrik klang. Denna Tonart. 1223 1224