TREKLANG phony Orch. och sjöng därefter med ledande amer. ork. Sin operadebut hade hon på Metropolitan 1937, då hon kreerade Mary Rut-ledge i W. Damroschs The man without a country. T., som gästspelat i Sydamerika, bl. a. på Teatro Colön 1943, och Europa, har gjort utmärkta grammofoninsjungningar. G. P. Trautmann [tra°'t-], Marie, elsas-sisk pianist (1846—1925), elev av Herz vid MK i Paris, skrev pianokons. D, kammar- och pianomusik, pianoped. arb.m.m. G. 1866 m. den österrikiske pianisten A1-fred Jaell (1832—82), elev av Moscheles m. fl., deb. i Venedig 1843, konserterade vidsträckt (i USA 1852—54, Sverige 1868 och 77); skrev pianostycken och -transkr.; hovpianist hos Georg V av Hannover. Trautonium ->Elektrofoner, sp. 24. Traverso ->Tvärflöjt. Travesti ->Parodi. La travia'ta, it., Den vilseförda, opera i 4 akter. Musik av G. Verdi till text av F. M. Piave efter A. Dumas d. y:s skådespel Kameliadamen. Uppförd ffg.: Venedig 1853; Sthlm och Oslo 1868; Hfors 1871; Khmn 1887. — Huvudroller: Violetta (sopran), Flora (mezzosopran), Alfredo Germont (tenor), George Germont (bas), Gaston (tenor). Trebe'lli, Z e 1 i a, eg. Zélie Thérèse Gilbert, fransk operasångerska, mezzosopran, av tysk börd (1838—92), deb. i Madrid 1859 och var från 1862 verksam i England. — Litt. et art. 1875. LMA1876. T. gästade K. teatern i Sthlm årl. 1875—80, där hon väckte den största entusiasm (»Tre-bellifeber») för sitt dramatiskt starkt accentuerade spel; besökte USA 1878 och 84. Till hennes glansroller hörde särsk. Fidès i Profeten, vidare bl. a. Maffio Orsino i Lucrezia Bor-gia och Azucena i Trubaduren. — Litt.: M. de Mensiaux, T. (1890); nekrolog i SM 1892. E. S-m Trecento [-t/e'ntå], it., 1300-t., inom musikhistorien bet. för 1300-t:s ->ars nova på it. botten. Italien kan enl. bevarade hdskr. delas i ett mellan-it. område med Florens som centrum, och ett nord-it. Det förra — med hdskr. som Bibi. Naz. Florens: Panciatichi 26; Bibi. Lau-renziana, Florens: Codex Squarcialupi, Med. Pal 87; fragmentet i Rom, Bibi. Vat., Rossi 215 — äger en hel-it., nästan uteslutande världslig repertoar av caccior, ballator och madri-galer, medan det senare, som också äger fr. satser, har en blandat kyrklig och profan repertoar, som pekar fram mot Dunstable-Cico-nia-tiden, förebådande den första nederl. skolan. Bland t.-kompositörerna kunna nämnas Jacopo da Bologna, Giovanni da Cascia, Gherar-dello, F. Landino m. fl. Helen Traubel. Zelia Trebelli. Litt.: J. Wolf, Florenz in der Musikgeschich-te des 14. Jahrh:s (i SIMG 1901/02); F. Lud-wig, Die mehrstimmige Musik des 14. Jahrh:s (i SIMG 1902/03); H. Besseler, Musik des Mit-telalters und der Renaissance (1931—34). N. L. W. Trehou, Gregorius, latiniserat T r e-h o'f f i u s, musiker av trol. nederländsk börd (d. 1619 i Helsingör), kapellm. el. »Sangemester» vid Christian IV:s hov i Danmark 1590—1611. Av hans komp, är endast en motett från ett it. saml.-verk 1568 känd. H. G. Den trekantiga hatten, fr. Le chapeau tricorne, balett. Scenario av M. Sierra, koreografi av L. Mjasin, musik av M. de Falla. Uppförd ffg.: London 1919; Khmn 1930; Sthlm 1931. Treklang (it. triade, fr. triple accord, ty. Dreiklang, eng. triad) kallas varje ackord, som består av 3 toner lagrade på tersavstånd från varandra. Fyra möjligheter föreligga: a) stor ters + liten ters = dur-t. (->Dur), b) liten ters + stor ters = moll-t. (->-Moll), c) stor ters + stor ters = ->överstigande t. och d) liten ters + liten ters = ->-förminskad t. Endast de båda förstn. äro konsonanta. Betr. t:s ömvändningar ->Kvartsextackord, Sextackord. T. har genom många årh. varit grundläggande för samklangernas struktur i flerst. västerländsk musik. Fr. o. m. den tidpunkt, då terserna mera allmänt vunno insteg som sam-klangselement (särsk. med 1400-t.), och fram till 1500-t:s slut uppträda treklangsbildningar, åtm. i polyfona sammanhang, huvudsaki. ss. sekundära produkter av de intervallkombinationer mellan stämmorna, som reglerades av dåtida konsonansuppfattningar och lagar för dissonansbehandling. Från ca 1600, inom vissa arter av musik tidigare, kan man tala om ett medvetet »ackordtänkande» med t. som grundval, något som vid denna tid får sitt tydligaste uttryck i generalbaspraxis (->General-bas). — Se vidare art. Ackord, Funktionslära, Harmonilära. I. B-n 1249 40. Musik. IV. 1250