TÖRNQVIST ~1 W. Werkmeister, Der Stilwandel in deutscher Dichtung und Musik des 18. Jahrh:s (diss. 1936); H. J. Moser, Das deutsche Lied seit Mozart (2 bd, 1937); J. Müller-Blattau, Ger-manisches Erbe in deutscher Tonkunst (1938); E. Valentin, Ewig klingende Weise (1940); K. H. Ruppel, Musik in Deutschland (1952). — Jfr vidare spec.-litt. under städer och tonsättare samt H. J. Mosers Musiklexikon (31951). G.P. Tåspetsdans ->Pointe. Täckta stämmor benämnas i första hand en grupp bland orgelns labialstämmor, som uppdelas i ->h e 1- och ->h a 1 v-täckta stämmor. Även en del tungstämmor ha mer el. mindre täckta uppsatser. B. K. Töpfer, Johann Gottlob, tysk orgelkännare (1791—1870), vars teorier blevo normgivande under 1800-t:s senare del; 1830 stadsorganist i Weimar. T:s insats gäller framförallt det teor. underlaget för beräkningen av orgelpipornas men-surer, bl. a. uppställandet av en normalmensur för labialpåpor (->Mensur), dock med en ste-reotypisering av orgelklangen som följd. Sina forskningar framlade T. slutgiltigt i sitt hu-vudarb. Lehrbuch der Orgelbaukunst... (4 bd, 1855; 21888 utg. av M. Allihn; 31936 ff. bearb. av P. Smets), som i de praktiska delarna dock är en bearb. av Dom Bédos kända verk. Bland övr. skrifter kunna nämnas: Die Orgelbaukunst (1833; 21888 m. titeln Die Theorie und Praxis ...), Die Orgel... (1843; fl. uppl.; sv. övers. Orgeln ... 1850; 21866). — Litt.: A. W. Gottschalg, J. G. T. (1870). B. K. Törnblom, Folke Hilding, musikskriftställare (f. 1908 17/8), sedan 1943 ord. musikkritiker i Morgon Tidningen och sedan 1950 dessutom redaktionschef i Albert Bonniers förlag, Sthlm. Efter stud, vid Sthlms högskola (fil. lic. i musikhistoria 1935), MK i Sthlm och univ. i Wien verkade T. som red. för Vår sång 1941— 44 och Musikvärlden 1945—49 i Sthlm. Genom en omfattande föreläsnings- och kursverksamhet i huvudstaden har han även gjort en bestående insats för vidgandet av allmänhetens musikförståelse och mus. fostran. På samma linje ligga även hans många monogr. och skrifter i mus. ämnen, ss. Att höra musik (1939), Beethoven s. å.; da. uppl. 1944), Schubert (1939; da. uppl. 1949), Mozart (1940; da. uppl. 31951), Wagner (1942; 21946; da. uppl. 1945), Grieg (1943; da. uppl. s. å.), Att läsa partitur (1947; da. uppl. 1949), Ver di (1948; da. uppl. 1949) och Symfoniboken (s. å.) samt tidskr.-art., bl. a. ang. sv. romanstonsättare, t. ex. A. F. Lindblad (i STM 1935 och 41); har även red. Musikmänniskor (1943) och utg. ett urval Beethovenbrev (sv., 1952). — T. medarb. i detta lexikon under sign. F. H. T. G. P. Ernst Törnqvist. von Törne, Bengt Axel, finländsk tonsättare och författare (f. 1891 22/n), har stud, vid MK i Hfors samt instrumentation för Sibelius. T., som 1919—39 vistats i London, Paris och Rom och blivit väl förtrogen med olika konst-och kulturföreteelser, har utg. en rad böcker, bl. a. Tonkonst och bildkonst (1938) och Sibelius i närbild och samtal (1945; fi. övers, s. å.; först utg. på eng. med tit. Sibelius, a close up 1937; it. uppl. 1943). Verk: 4 symf., 2 symfoniettor, symf. dikter ss. Patria, Sursum, Intermezzo och Resurrixit, sviter, en pianokons. o. a. ork.-verk, 2 stråkkvart., pianotrio, 2 vl.-sonater, pianostyckenm.m. Självbiogr. i Suomen Säveltäjiä 1945. J. R-s Törner, Gösta, jazzmusiker (f. 1912 27/io), trumpetare, sedan 1942 ledare av egen orkester. T., som började spela redan 1928, är en av de mest uppmärksammade sv. jazzmusikerna och har medv. i flera kända orkestrar. O. H. Törnqvist, Ernst Reinhold, violinist (f. 1893 12/2), blev 1914 1. violinist och 1928 2. konsertm. vid Konsertfören. i Sthlm, där han sedan 1936 är 1. konsertm. AssMA 1940. LMA 1943. Prof:s tit. 1952. T. stud, vid MK i Sthlm 1907—13 och för Flesch m. fl.; har framträtt i Norden och Tyskland. Han blev 1924 2. violinist i Kjellström-kvart. och gr. 1928 tills, m. Carl Christiansen ->S tockholmskv art etten. T., som till- 1293 1294