VON UHLENHORST känd för melodiska manskvartetter, t. ex. Hösten är kommen. — AssMA 1853. U. gr. i Sthlm ett mycket besökt pianoinst. och utg. även pianoped. arbeten. Bland hans ms., delvis förvarade i MA:s bibi., märkes operan Narcissus, körverk, solosånger m. m. G. P. Uddén, Åke Olof Sebastian, tonsättare (f. 1903 18/8), av samma släkt som O. W. U., från 1934 bitr, lärare i harmonilära vid MH i Sthlm, e. o. lärare i kontrapunkt och harmonilära där 1947, ord. 1950. U., som stud, för Melchers i Sthlm och som auskultant vid MK i Paris för G. Caussade och Tournemire, har även verkat som teorilärare vid Wohlfarts och R. Anderssons musikskolor i Sthlm. Han har dessutom framträtt som altviolinist i radio; medl. av Radioork. sedan 1943; bitr, dirigent i Sthlms akad. ork.-fören. sedan 1937 samt musikchef i Par Bri-cole sedan 1944. U:s komp., varibl. särsk. kammarmusiken intager en kvalitativt framskjuten ställning, ha mottagit impulser från nyare fr. tonkonst. Verk: Menuett-Saraband-Gavott (1935) o. a. smärre ork.-stycken, Hemvärnskantat (1940), 2 stråkkvart., h och Ess, stråktrio (1928), sonatin för solo-va (1935); sånger ss. Är jag intill döden trött (Harriet Löwenhjelm; 1937) och Tre Bili-tis-sånger (1942), m. m. — Utg. Två-, tre- och fyrstämmig enkel kontrapunkt... (1950). G. P. Uddman, Carl Jakob Johan, operasångare, bas (1821—78), verksam vid K. teatern i Sthlm från 1846, där han snart utvecklade sig till en av de främsta buffakrafter sv. opera någonsin ägt. — AssMA 1866. Litt. et art. 1871. U. deb. 1846 på K. teatern som Max i Alphyddan, där han snart väckte uppmärksamhet genom sin egenartade, genuina scenbegåvning, musikalitet och utmärkta stämma i roller som Bartolo i Figaros bröllop och Barberaren, Fal-staff i Muntra fruarna, Dulcamara i L'elisir d’amore, Cornelius i Nümbergerdockan, Cal-chas i Den sköna Helena, Josseaume i Advokaten Pathelin o. a. — Litt.: F. Hedberg, Svenska operasångare (1885). G. P. Ugäb, bet. i GT för en enkel långflöjt av rör, vilken trol. var försedd med 3 grepphål och uteslutande användes som profant glädjeinstrument. E.E. Ugarte [oga'r-], Flor o M., argentinsk tonsättare (f. 1884 15/0), från 1924 lärare vid Cons. Nacionål de Müsica i Buenos Aires och till 1943 konstnärlig ledare vid Teatro Colon. U., som stud, vid MK i Paris, har vunnit stor framgång med operetten Saika (Buenos Aires 1920) och f. ö. skrivit symf. dikter o. a. ork.-verk, kammarmusik m. m. G. M. 1297 Åke Uddén. Carl Johan Uddman. Uggla, Madeleine Margareta, f. Thiel, sångerska, alt (f. 192 0 24/3), dotter till Olof Thiel, deb. i Sthlm 1950 och har framträtt även som oratoriesångerska. U. avlade musiklärarex. vid MH i Sthlm 1943 och har stud, för Ingeborg Berling och sedan 1948 för Freund; uppträdde i sv. radio ffg. 1946, i no. 1952. Ugolini [ogåli'-], Vinzenzo, italiensk tonsättare (omkr. 1570—1638), bemärkt representant för Palestrinastilen och bl. a. kyrkokapellm. vid Cappella Giulia di S. Pietro. U. skrev en rad mo-tetter, psalmer och madrigaler m. m. Uhke-Aumere [o'chko-a°'-], C e 1 i a, svensk violinist av estländsk börd (f. 1919 4/3), syster till H. Aumere, sedan 1944 bosatt i Sverige. U., som stud, vid MK i Tallinn samt för Pfi-hoda och Schneiderhan, har med framgång konserterat i Skandinavien, Wien, Praha, Bryssel och London och var 1950—51 konsertm. i Örebro ork.-fören. Medl. av Kyndelkvartetten och från 1952 anställd i Radioorkestern. E. T. Uhl [o:l], Alfred, österrikisk tonsättare (f 1909 5/«), ett av de nu mest framträdande namnen, lärare vid MA i Wien 1945 och lektor vid univ. U. är närmast elev till F. Schmidt men har dessutom stud, i bl. a. Zürich, Paris, Amsterdam och Berlin. Han är i sin stil absolut tonal, formellt enkel och överskådlig med ett starkt humoristiskt och musikantiskt inslag och övervägande instrumentalt orienterad. Verk: Baletten Rondeau (1949; med figurer ur Molière-komedier), filmmusik bl. a. Die gestohlenen Jahre (1950); Konzertante Sinfonie f. klar. o. ork. (1943), Vier Capricen (1944—45), Sonata graziosa (1947), Concertino f. vl. o. 22 blåsare (1950) o. a. ork.-verk; mässa op. 1 (1923); Vergängliche Musik f. 8 blåsare (1944), Diver-timento f. 4 klar. (s. å.), stråkkvart. (1946) o. a. kammarmusik. — Biogr. av H. Pfrogner i ÖM 1948. G.M. von Uhlenhorst, Ulrich, ->Dreves. 1298