VAN En betydande framgång vann W. med sin 1. symf., B (1934—35), som fick sitt uruppf. i London 1934, ehuru finalen då icke var färdig. Till sin allm. karaktär hade tonspråket här närmat sig Sibelius’ stil i dennes sista ork.-verk, och i det följ, har W. ofta jämförts med den finl. mästaren, varjämte vissa verk direkt pekat på Elgar som förebild, särsk. marschen Crown Imperial för George VI :s kröning 1937. Symf. betydde samtidigt ett fördjupande av W:s tonkonst och ett manifesterande av hans konstnärliga allvar och oberoende och innebar i alla avseenden en vändpunkt i W:s skapande. Bland hans mera uppmärksammade verk från senare år kunna nämnas en vl.-kons. (1939), stråkkvart, nr 2, a (1947), samt filmmusik till Hamlet (1948). — W. besökte Sthlm 1945 som dirigent i egna verk. Verk (u. n.): Baletterna Escape me never (1934; eg. filmmusik), The wise virgins (efter J. S. Bach; 1940) och The Quest (1943; alla i London), filmmusik, däribl. till flera Shake-speare-dramer samt till The first of the few (1942; häri Spitfire, Prelude and fugue för vl. och ork.); uvertyrerna Dr Syntax (1921; förstörd) och Scapino (1940), Siesta för liten ork. (1928), Sinfonia concertante för piano och ork. (1927); In honour of the City of London för kör och ork. (1937), Henry V suite för kör och ork. (1943; urspr. filmmusik), Passionate shepherd för sång och ork. (1920; förstörd), A litany (1930), Make we joy now in this feast (1932), Set me as a seal upon thy heart (1938), Where does the uttered music go? (1946) o. a. a cap.-körkomp.; Toccata för vl. och piano (1923), vl.-sonat (1949); sånger ss. Tritons (1918), The winds (s. å.), Bucolic comedies (1924), Under the greenwood tree (Shakespeare; 1937) m. fl. Litt.: H. J. Foss, W. W. (i MQ 1940); F. S. Howes, The music of W. W. (2 vol., 1942—43); K. Avery, W. W. (i ML 1947); H. Murrill, W:s violin sonata (i ML 1950). G.P. Van, van den, van der, se huvudordet. Wand [vant], G ü n t e r, tysk dirigent och tonsättare (f. 1912 7/i), sedan 1946 GMD i Köln, där han efter 2. världskriget snabbt reorg. musiklivet; ledare för Städtisches Gürzenich-Orch. och lärare i dirig. vid MH. Prof. 1948. W., som stud. komp, för Jarnach och dirig. för von Hoesslin, var under kriget kapellm. vid operorna i Köln och Salzburg. Som dirig. har han visat intresse även för samtida musik; gästat Schweiz, Belgien, Frankrike och England. Bl. hans komp, märkes Concertino för kolor^ursopran och kammarork. (efter Catul-lus; 1948) o. a. vokalverk. — Biogr. av H. Lind-lar i ZfM 1950. G. M. Vandrande melismer ->Graduale, sp. 648. Wang, Per, norsk flöjtist (f. 1902 13/e), 1367 efter stud, för A. Andersen samt Gaubert i Paris och debut 1923 anställd i Filharm, selskaps ork. i Oslo sedan 1925; soloflöjtist 1940. Har konserterat i hemlandet, Khmn och Paris; känd som god kammarmusiker. Wang, Yngvar, norsk saxofonist och klarinettist (f. 1904 21/8), sedan 1946 kapellm. vid Chat Noir i Oslo och lärare vid MK. ö. G. Wang-Halvorsen, Bertha, norsk sångerska, sopran, och sångpedagog (f. 1883 4/1), elev av Lona af Gyldenkrone i Khmn och Bachner i Berlin. W. deb. 1914 och har framträtt som romans-, opera- och oratoriesångerska. H. K. Vangsaae, Mona, dansk dansös (f. 1920 20/4), sedan 1942 solodansös vid K. teatern i Khmn, där hon gjort sig bemärkt i en rad prominenta roller. Utbildad vid teaterns elevskola har V. senare stud, i Paris och London. I roller ss. Adagiobruden r Enken i spejlet, Amélie i Drömmebilleder, Myrtha i Giselle, kvinnan i Bolero, valsens genius i La valse, Teresina i Napoli, titelr. i Törnrosa och Julia i Romeo och Julia har hon fängslat med sitt behagfulla yttre och sin lätta dans men har också visat en överraskande mimisk kraft som gatu-danserskan i Den skönne Donau och den älskade i Episode, båda av Mjasin och i hans egen instruktion. — G. 1946 m. solodansören Frank Schaufuss. Sv. Kr.-J. Va'nhall (Wanhal etc.), Johann Baptist (Jean Baptiste), böhmisk tonsättare (1739—1813), elev till Ditters von Dittersdorf. Verksam som musiklärare i Wien, skrev V. en stor mängd symf., kammarmusik och kla-ververk, vilka sistn. åtnjöto allm. popularitet men snart glömdes för Mozarts och Beethovens motsv. verk. — En symf. utg. i nytr. av R. Sondheimer. — Litt.: Margarethe von Dewitz, J. B. V. Leben und Klavierwerke... (diss. 1933); G. Wolters, J. V. als Sinfoniker (diss. 1933). Wanne, Kerttu, finländsk violinist (f. 190 5 26 / 7), har företagit flera konsertturnéer i Europa (Sthlm ffg. 1938) och USA. W., som stud, i Hfors, Berlin och Paris och 1927—28 var konsertm. i Åbo stadsork., har även framträtt som skriftställare samt komp, sånger, vl.- och pianostycken. J. R-s Wa'nnenmacher (Vannius), Johann (Johannes), tysk tonsättare (d. 1551), kantor i Freiburg i. Br., efter 1530 tvungen bosätta sig i Schweiz på gr. av sympatier för reformationen. W. skrev på sin tid högt skattade motetter 1368