Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Wassner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WASSNER
sikkår, tillhörde olika sv. och utländska ork.
och har framträtt som solist i sv. radio samt
i London 1931. W. tog 1946 initiativet till gr.
1948 av International Federation
of Musicians (FIM), vars v. president
han blev s. å., och är sedan 1949 president i
Nord, musikerunionen (NMU); av regeringen
utsedd delegat vid Internat. arbetsbyrån i
Geneve 1949 och 52. Sedan 1949 red. för Musikern.
Wassner (-Flory), Inez Adèle,
operasångerska, sopran (f. 1896 13/n), knuten
till K. teatern i Sthlm 1926—47.
Efter stud, för von Delwig, Mme Skilondz
och J. Forsell samt vid operaskolan deb. W.
1926 som Elisabeth i Tännhäuser och sjöng
senare bl. a. Senta i Holländaren, Venus i
Tannhäuser, Sieglinde i Valkyrian, Brynhilde i
Sieg-fried, Gutrune i Ragnarök och titelr. i Aida.
W. uppskattades för sin mjuka, varma stämma
och sin omedelbart mänskliga
framställningskonst. G. P.
Water music [°å:'to mjo/zik],
eng.,»vattenmusik», benämning på en komp, av G.
F. Händel, en svitartad sammanställning
av 25 mindre stycken av skiftande
karaktär. Namnet härledes från
uppförandet vid ett kungl. party på Themsen.
Den tidigare anekdotiska uppgiften att
verket tillkommit 1715 för att försona Händel med
konung Georg I av England, tidigare hertig
av Hannover, har numera vederlagts. Allt
tyder på att verket framfördes först 1717. Å. L-y
Vatie'lli, Francesco, conte,
italiensk musikforskare (1877—1946),
verksam i Bologna och en av den it.
musikvetenskapens föregångsmän.
Bibliotekarie och föreläsare i musikhistoria
vid Liceo Musicale i Bologna 1906—45, samlade
V. en rad forskningar om stadens äldre
musikhistoria i Arte e vita musicale a Bologna
(1927) samt publ. Antiche cantate d’amore (3
d., 1916—20) och vokalverk av A. Banchieri,
C. Gesualdo m. fl. V. utgav 1922—23 tidskr.
La cultura musicale. Har även framträtt som
tonsättare.
Skrifter (u. n.): I ragionamenti... di
Petro-nio Isaurico (anon. utg. satir, 1913; 21924), La
biblioteca del Liceo Musicale di Bologna (1917),
Materia e forme della musica (2 bd, 1923—28),
Il principe di Venosa e Leonora d’Este (1941,
om C. Gesualdo), Primizie del sinfonismo (i
RMI 1943; ty. övers, i SchwM 1951) m. m. —
Litt.: F. Ghisi, F. V. (i MF 1949). M. T.
Vatn, M o r t e n, norsk sångare,
basbaryton (f. 190 8 27/«), har stud, vid MK i
Oslo, för van Erpekum Sem samt i
Berlin, deb. i Oslo 1932 och har en
omfattande ped. verksamhet.
V. har konserterat och medv. vid
oratorie-framföranden över hela Norge och givit kons,
i Sthlm och Khmn 1937—-38, i Gbg och Hfors
1379
1938. Sånglärare vid Holtet skole 1939—49,
Nordstrand högre almenskole sedan 1939, MK i Oslo
sedan 1949 och vid Statens laererskole från
1950. Har dirig. Trönderkoret (från 1939) och
Nordstrand musikkselskaps kor (från 1941);
sedan 1947 kurslärare för kördirigenter och
sångare. ö. G.
Vattenorgel ->Hydraulis.
Watzke, Rudolf, tysk sångare,
baryton, av böhmisk börd (f. 1892 5/4), under
1920- och 30-t. en av sitt lands främsta
oratorie- och romanssångare.
W., som stud, för Armin i Berlin, framträdde
först som operasångare vid Bayreuth-festspelen
1924—27 och tillhörde 1924—28 Staatsoper i
Berlin. Därefter uteslutande konsertsångare med
turnéer i Europa. I Sverige, där W. sjungit
bl. a. i Sthlm (1929^32) och Gbg (1928—32),
tolkade han med lysande röstprakt och djup
inlevelse bl. a. A. Södermans ballader med
ork. — G. m. den bulgariska pianisten
Lilian a D o b r i-C h r i s t o v a (f. 1904 29/7).
Vaude ville ->Vådevill.
Vaughan [vå:n], Sarah, amerikansk
jazzsångerska av negerhärkomst (f. 1924
27/3), började i Earl Hines’ ork. 1942 men
blev först känd 1948, då hon gjorde
gram-mofoninsp. med en ork., ledd av hennes
make; anses nu som den främsta. O. H.
VAUGHAN WILLIAMS, RALPH.
Den engelske tonsättaren Ralph
Vaughan Williams [vå:n °i'ljomz], f. 1872 12/i0
i Down Ampney, Gloucestershire, är den
nutida eng. tonkonstens »grand old man»,
till vars in i hög ålder bibehållna
vitalitet och skaparkraft musikhistorien kan
uppvisa ytterst få motsvarigheter. Under
1952 fullb. han sin 7. symf. — Hdr vid
univ. i Oxford 1919. LMA 1947.
Vaughan Williams stud. komp, för Parry och
orgel för W. Parratt vid Royal Coll. of
Music i London, dit han återkom som komp.-elev
till Stanford, sedan han undervisats i samma
ämne av C. Wood vid Trinity Coll. i
Cambridge; var 1895—99 org. i South Lambeth
Church i London. Med Wagners tonkonst
stiftade han bekantskap vid besök i München och
Bayreuth 1890 resp. 96, stud, även för Bruch
i Berlin, blev 1901 Mus. D. vid univ. i
Cambridge samt 1908 för en kortare tid elev av
Ravel i Paris. Vaughan Williams började 1903
delta i folkvisesaml.-arb., inträdde 1904 i
Folk-Song Society och blev senare chefsmusikred.
vid English Folk Dance and Song Society; är
president i Internat. Folk Music Council. Han
har sedan 1905 dirig. vid de av honom gr.
Leith Hill Musical Festivals,
utsågs efter 1. världskriget till lärare vid Royal
Coll. of Music i London och ledde 1920—28
1380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon May 4 21:07:31 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-4/0716.html