VON W E B E R, C. M. bakom sig, då han 1785 i Wien för 2. ggn ingick äktenskap med sångerskan Genovefa Brenner (1764—98). Vid Carl Marias födelse var han sedan 1785 stadsmusikdir. i Eutin och kapellm. vid teatern. Sedan fadern övergått att leda ambulerande operasällskap, fick We-ber vänja sig vid de resande artisternas kringflackande liv. Fadern ville av sonen göra en ny Mozart, men han saknade alla förutsättningar att leda ett ungt geni. Webers mus. skolning kom sålunda att bli ganska oregelbunden och anförtrodd flera lärare. Han stud, för bl. a. M. Haydn (kontrapunkt), då ledare för det furst-biskopliga kapellet i Salzburg, där Carl Maria vann inträde som korist, J. N. Kalcher i München och framför allt hos abbé Vogler i Wien, som tidigast uppmärksammade Webers ovanliga begåvning och som skaffade honom hans första tjänst som kapellm. vid operan i Breslau (1804—06). Redan nu hade Weber flera verk bakom sig: i München utg. år 1800 pianovar. op. 2, och s. å. spelades i Freiberg i. Sa. hans första opera, Das stumme Waldmädchen. I Salzburg tillkom under en andra lärotid för M. Haydn den första mässan, Ess-dur (1801), och 2 år senare uppf. i Augsburg operan Peter Schmoll und seine Nach-bam, där tonsättaren ffg. visade vart han syftade. År 1806 blev Weber »musikintendent» hos den musikälskande hertig Friedrich Eugen av Württemberg i Karlsruhe, för vilken han bl. a. skrev de båda symf. i C-dur (1807). Då Na-poleon-krigen s. å. drogo fram över landet, erhöll tonsättaren genom hertigens förmedling anställning som sekr. och musiklärare hos dennes broder, hertig Ludwig i Stuttgart. Här till-kommo bl. a. operan Silvana, musiken till Schillers Turandot (1809) och kantaten Der erste Ton, op. 14 (1808). Tjänstgöringen i Stuttgart tog emellertid i början av 1810 ett brått slut, då fadern, som dittills följt sonen på dennes resor, beslogs med ekonomiska oegent-ligheter, och Weber fick, ehuru fullständigt oskyldig, dela ansvaret. Efter en kort tids fängsligt förvar utvisades både far och son från Württemberg. En period av resor tog nu vid: bl. a. besöktes Darmstadt, där operan Abu Hassan och 1. pianokons. C-dur, op. 11 (1810) komponerades, samt Frankfurt a. M., där Silvana uruppf. med Webers blivande maka, Caroline Brandt, i titelr. Under ständigt växande framgångar som pianist gästade han stora delar av Schweiz och Tyskland med München och Berlin som viktigaste uppehållsorter. I förstn. stad Carl Maria von Weber. Oljemålning av Caroline Bardua. inspirerades tonsättaren av den utmärkte klarinettisten H. J. Baermann till Concertino op. 26 samt de båda kons, f-moll op. 73 och Ess-dur op. 74 för klar, och ork. (alla 1811). En ytterligare framgång var Abu Hassans urpremiär s. å. I Berlin, där Weber bland sina vänner bl. a. räknade Meyerbeer, framfördes en om-arb. av Silvana, likaledes med bifall. Som ledare för den ty. operan i Prag från 1813 skapade Weber med okuvlig energi på några få år en konstnärligt förebildlig operarepertoar. Prag tillfredsställde dock icke i längden hans målsättning, och med glädje accepterade han därför 1816 posten som hovkapellm. i Dresden med uppgift att vid sidan av den tidigare allenahärskande it. grunda en ty. opera. I Dresden mognade Weber som konstnär och det var här han i praktiken omsatte sina idéer som teaterreformator. Hans tjänstgöring omfattade även kompositionsuppdrag för hovet och slottskyrkan. Caroline Brandt (1792—1852), som blivit hans maka 1817, skänkte honom även vad han hittills mest saknat — ett hem. Sagan om Friskytten, som han tidigare lärt känna, fångade åter hans intresse och omarb. till operalibretto av J. F. Kind. Medveten om 1385 1386