W El MAR lyriska huvudverk är Die Schweizerfamilie (Wien 1809; Den schweitziska familjen, Sthlm 1815), som blev omåttligt populär och höll sig kvar på ty. scener under större delen av 1800-t. W. är hemtrevnadens kompositör, och det romantiska draget i melodiken går i idyllens tecken. Han skrev även balettmusik, oratorier, mässor, kammarmusik m. m. W:s bror Thaddäus W. (omkr. 1774— 1844) komp. 5 komiska sångspel och 15 baletter. Han förestod musikavd. i Hofbibliothek i Wien och innehade en musikaliehandel. Litt.: A. de Eisner-Eisenhof, Giuseppe W., una biografia (i RMI 1904). E. S-m Weigl [vaigl], Karl, österrikisk tonsättare (1881—1949), dr phil. vid univ. i Wien 1903, kom 1938 till USA, där han bl. a. var chef för den teor. avd. vid Boston Cons. of Music. — Prof. 1928. W., som utbildades i komp, av R. Fuchs (vid MK i Wien) och von Zemlinsky, var bitr, solistrepetitör vid Hofoper där 1904—06 och blev 1918 lärare vid Neues Wiener Kons., 1930 lektor vid univ. — G. m. pianisten Valerie W. Verk: Sex symf. (nr 4 f, 1945, 5 Apocalyptic c, s. å., och 6, 1949), kons, för piano v. hand och ork., vl.-kons. o. a. ork.-musik; kör- och kammarmusik (bl. a. 8 stråkkvart.); orgel- och pianostycken; över 200 sånger m. m. Å. B. Weill [väl], J a n i n e, fransk pianist (f. 1903 13/i), har efter stud, vid MK i Paris turnerat inom och utom Europa (Sverige ffg. 1938) och framför allt specialiserat sig på Debussy och Ravel. Weill [vad], Kurt, amerikansk tonsättare av tysk börd (1900—50), vann världsrykte främst genom Die Dreigro-schenoper (B. Brecht; Berlin 1928; Tolvskilling soper an, Sthlm 1929), en modern version av The ->beggar’s opera. — Amer. medb. 1943. Efter stud, i Berlin för bl. a. Humperdinck och Busoni väckte W. snart uppmärksamhet där för avancerat moderna scenverk av påtaglig revolutionär tendens (delvis i samarb. med förf. B. Brecht). Vid regimskiftet 1933 lämnade han landet, och efter en kort vistelse i Frankrike bosatte han sig i USA. I sin musik upptog han element såväl från schlagern och jazzen som från den dåtida symbolismen, vilket dock icke uteslöt att han stundom även närmade sig romantiken (operan Die Bürg-schaft, Berlin 1932); överhuvudtaget upprepade W. sig mycket sällan. För eur. publik är han numera främst känd för Die Dreigroschenoper och skoloperan Der Jasager (B. Brecht; Berlin 1930). Verk (u. n.): Operorna Der Protagonist (Dresden 1926), Na und? (Berlin 1926), Royal Palace (Berlin 1927), Aufstieg und Fall der Stadt Ma-hagonny (B. Brecht; Baden-Baden 1927; omarb. Berlin 1930), Der Zar lässt sich photographieren Charles Weidman. Kurt Weill. (Leipzig 1928), Der Silbersee (1934), Marie Galante (Paris 1934), Street scene (New York 1947), Down in the valley (1948) samt Lost in the stars (1949); operetter ss. A kingdom for a cow (London 1935), Knickerbocker holiday (New York 1939; Gbg 1949), Lady in the dark (New York 1942), One touch of Venus (New York 1943; Venus, Norrköping 1947; Gäckande Venus, Gbg 1947) samt The firebrand of Florence (New York 1948) o. a.; baletterna Zaubermacht (Berlin 19'22) och The seven deadly sins (Paris 1933) samt skådespels- och filmmusik, bl. a. till The eternal road, Johnny Johnson (båda New York 1936) samt till M. Andersons bearb. av Huckleberry Finn; ork.-, kör- och sångkomp. m. m. Litt.: P. Bekker, Briefe an zeitgenössische Musiker (1932); art. av H. W. Heimsheimer (i Tomorrow 1948); K. H. Wörner, K. W. (i M 1950); D. Mitchell, K. W:s »Dreigroschenoper...» (i Chesterian 1950/51); R. Sabin, K. W.... (i Musical America 1950); H. Strobel, Erinnerung an K. W. (i Melos s. å.). G. P. Weimar [va1-], huvudstad i ty. provinsen Thüringen (omkr. 56 000 inv. 1938), under 1700- och 1800-t. en medelpunkt i den ty. andliga odlingen. Sedan Liszt 1848 bosatt sig där fick den även internat. betydelse som musikstad. W. var 1572—1918 residens för hertigarna av Sachsen-Weimar, och dess musikliv har framför allt blomstrat i hägn av hovet. Bland bemärkta hovkapellm. märkas J. H. Schein (1615 —16), J. S. Bach (1708—17), som var hovorg. och från 1713 uppehöll kapellm.-posten, J. G. Walther (1720—48), J. N. Hummel (1819—37), Liszt (1848—58), då W. blev centrum för de nya musiksträvandena i Tyskland, E. Lassen (1858—95), B. Stavenhagen (1890—98) och P. Raabe (1907—20). På hertig Karl Augusts initiativ invigdes 1791 en hovteater, vilken 1907 ersattes av den nuv. Deutsches Nationalthea-ter, som står under ledning av H. Abendroth. Den sistn. leder även symf.-kons, med Wei-marische Staatskapelle, som övertagit det gamla hovkapellets (reorg. 1855) funktioner. Övriga konsertgivande inst. äro Deutsche Volksbühne, gr. 1946, och Kulturbund zur Demokratischen Erneuerung Deutschlands, som svarar för de årl. s. k. Bach-Tage. 1401 1402