WILL AN Heitor Villa-Lobos. positioner, mestadels byggda på brasiliansk folklore, nått ett internat. befäst rykte och har genom vidsträckta turnéer som dirigent främjat förståelsen för sin egen och sitt lands tonkonst. Besökte Sverige 1951. V. är, frånsett några lektioner för F. Bra-ga, som tonsättare autodidakt och framträdde först som instrumentalist (vlc. och olika blås-instr.). Hans komp, framväxte ur ett ingående stud, av de bras. infödingarnas folkmusik (särsk. stammarnas i Amazonflodens djungler), något som tagit sig direkta uttryck i både tillämpade och stiliserade formschemata, melodibildning, rytm och instrumentations-effekter. Instr. el. vokala stämmor (kör) behandlas ofta mycket originellt, t. ex. i vissa av de s. k. Chöros, hans kanske mest betydande verk; här liksom i andra av V:s komp, ha genuint bras. folkinstr. (framför allt slagverk) assimilerats med vanliga eur. ork.-instr. Tonspråket är starkt särpräglat, även om det stundom influerats av klassisk västerl. musik, t. ex. Bach, Beethoven och fr. impressionism. I V:s enorma produktion (f. n. omfattande ca 1 400 nr) märkas 5 operor, 2 oratorier, Man-dü-Carårå, profant oratorium för kör, två pianon o. 15 slaginstr., 8 symf., Amazonas o. a. symf. dikter, 2 pianokons., Momoprecoce, fantasi för piano och ork., vl.-kons. (Fantasia dos movimentos mistos), vlc.-kons., 6 ork.-sviter, 14 Chöros och 9 Bachianas Brasileiras för varierande besättningar; 12 stråkkvart., non. för fl., oboe, klar., fag., sax., celesta, harpa, slagverk o. bl. kör, okt. (Dansa Negra) för strå 1487 kar, träblåsare o. piano, Sexteto mistico för fl., klar., sax., harpa, celesta o. gitarr samt kvint, för träblåsare. Litt.: C. Lange, V.-L., pedagogo criador (i Boletin Latino-Americano de müsica 1935); V. Mariz, H. V.-L., (1949; m. bibliogr.); C. Paula Barros, O romance de V.-L. (1951; m. verkfört. t. o. m. 1950). B. Hbs Willan [oflan], Healy, kanadensisk tonsättare av engelsk börd (f. 1880 12/io), Mus. D. 1921, en av sin generations märkligaste kanad. kompositörer. W. kom 1913 till Canada som lärare vid MK i Toronto, dess v. dir. 1920, dessutom lärare vid univ. 1914—28 och org. och körledare vid olika kyrkor. Verk: 2 radio operor och musik till skådespel av Euripides, Shakespeare o. a.; 2 symf. (nr 1, d, 1936), pianokons. (1944) o. a. ork.-verk; Co-ronation Te Deum o. a. kyrkomusik; piano- och orgelstycken; sånger m. m. G. M. VillancFco (av sp. villano, bondsk, rustik), eg. folklig (jul-)visa, en av de viktigaste och mest mångskiftande formerna av vokalmusik i Spanien alltifrån 1200-t. med delvis andligt, delvis profant innehåll. V., som urspr. hörde hemma i bondemiljö under medeltiden, upptogs fr. o. m. renässansen även inom hövisk musikkultur. I sin mest primitiva utformning är v. en enkel (en-el. flerst.) körvisa, med homofon el. skenpoly-fon faktur, bestående av refräng (estribillo) — stundom koriskt utförd —- och en 4-radig strof (vuelta). En mer konstmässig form, som något erinrar om fr. virelai, odlades under 1500-t. och består av en inledande och avslutande estri-billa (med 2—4 versrader), följd av en el. flera coplas (kupletter; vanl. med 4 å 6 versrader), ordnade i 2 grupper (mudanza och vuelta); det mus. materialet kan stundom vara dets. i både refräng och kupletter. Formschemat är normalt A B B A el. utvidgat A B B A B B A. Ur denna typ framväxte under 1600-t. en konstmässig, kyrkomus. form av växlande omfång, vilken närmast motsvarar ->anthem el. ->kyrkokonsert. Besättningen i denna v. utgjordes vanl. av soli, kör och ork. Formschemat från den äldre v. bibehölls på det hela taget; den inledande och avslutande korsatsen omramade ett antal solonummer (arior etc.). Bland tonsättare kunna nämnas C. Palatiho, F. J. Romero och J. Cererols. Under 1500-t. odlades v. även som solosång m. lut- el. vihuela-ackomp. (det tidigaste västerl. ex. på denna form i modern mening) av L. Milan, M. de Fuenllana, A. Mudarra o. a. Litt.: D. Pujol, Mestres de 1’escolania de Montserrat 3 (1930); G. Chase, The music of Spain (1941); Isabel Pope, El v. polifönico (i Cancionero de Upsala, utg. av R. Mitjana och J. Bal y Gay, 1944). B. Hbs Villane'lla, it., eg. canzona a la villa- 1488