WILLNERS 1881 5/3), vice dir. och lärare vid Stern-sches Kons, i Berlin 1904—24. W. var elev av bl. a. C. Reinecke (vid MK i Leipzig) och Rheinberger (vid MA i München), undervisade 1924—37 vid Neues Wiener Kons, och var lektor vid folkhögsk. och konsulent vid Universal-Edition i Wien; bosatt i London från 1937, i Australien sedan 1940. W. har skrivit en symf., vidare Bagpipes (1941), The instruments present themselves, piano- och vlc.-kons. o. a. ork.-verk, körverk, 6 stråkkvart., 12 fugor för stråkkvart, o. a. kammarmusik, orgel- och pianomusik, sånger m. m. Willners, Ernst Emanuel Nilsson, militärmusiker (1869—1947), lärare i blås-instr. av mässing vid MK i Sthlm 1911— 34 (ord. 1913). — AssMA 1919. W. avlade där musikdir.-ex. 1895 och musik-lärarex. 1906; var 1900—11 musikdir. vid Kungl. Värmlands reg. och 1911—22 vid Kungl. Svea ingenjörkår samt 1902—12 trumpetare i K. hovkapellet. Verkst. dir. i Ahlberg & Ohlssons Instrument AB. 1907—24, gr. W. 1924 musikvaruhuset Euterpe i Sthlm. I. S. Villot(t)a ->Villanella. Villoteau [vilåtå'], Gu illaume André, fransk musikskriftställare (1759 —1839), vars fyra, i samlingsverket De-scription de 1’Égypte (1809—29) ingående avh. utgöra det första beaktansvärda försöket att beskriva den egyptiska musiken. V. började som korgosse i Le Mans’ domkyrka och tillhörde från 1792 Stora Operans kör i Paris. Meriterad genom stud, vid Sor-bonne blev han medl. av den vetensk. kommission, som åtföljde Napoleon på dennes expedition till Egypten 1798. Förutom ovann. avh. publ. V. ytterligare 2 arbeten (1807) av musik-teor. innehåll. E. E. Willumsen, O 1 e, dansk pianist (f. 1908 7/o), har efter stud, för Stoffregen, Schna-bel och Petri haft en vidsträckt och framgångsrik konsertverksamhet inom och utom Skandinavien. Musikanmälare i tidn. Land og Folk. H. G. Wilskowf-Sand), Gerda, norsk sångerska, dramatisk sopran (f. 1883 15/n), elev till Borghild Langaard, von Zur Mühlen o. a. W., som deb. i Oslo 1912 som Elsa i Lohen-grin, har även framträtt som konsertsångerska. Wilson [°ilsn], John, engelsk musiker (1595—1673), sångare och lutspelare vid kungl. hovet, 1656—61 prof, i musik i Oxford. Möjl. identisk med »Jacke Wilson» i några av Shakespeares skådespel, skrev han musik till sånger av denne. — Litt.: E. F. Rimbault, Who was Jack W.... (1846). Wilson, Sven Teofil, administratör (f. 1907 ®/2), verkst. dir. i STIM 1945 och ordf, i Sthlms musikbildningskommitté 1952. W., som blev fil. lic. i Uppsala 1932, var med-arb. i Upsala Nya Tidn. 1928—31, amanuens i ab. Radiotjänst 1932—37 och chef för dess ut-landssektion 1937—45; sv. repr. i Internat. rundradiounionen 1937—45 och i CISAC sedan 1946, vars styrelse och exekutivkommitté han tillhör sedan 1947. W. blev ordf, i styrelsen för Nord. Copyright Bureau 1947 och i Stock-holms-O. D. s. å. Å. B. Wilson [°ilsn], Theodore (Teddy), amerikansk jazzpianist av negerhärkomst (f. 1912 24/n) med en raffinerat enkel och mycket elegant stil. Först uppmärksammad i Chicago omkr. 1930, då han spelade med Jimmie Noon o. a., har W. senare tillhört flera kända ork., bl. a. Benny Carters, och 1936—39 Benny Goodmans kvartett; blev internat. berömd tack vare sistn. engagemang och som ledare för små välspelan-de grammofonensembler. Besökte Sverige 1952. Wilton, Ebba Anna Elisabeth, f. Pe-tersen, dansk operasångerska, koloratursopran (1896—1951), knuten till Det kgl. teater i Khmn 1924—49. Kgl. kammer-sangerinde 1941. W. stud, för sin make, operasångaren Ei-ner W. (1888—1932), samt vid operaskolan i Khmn. — Roller: Susarma i Figaros bröllop, Nattens drottning i Trollflöjten, Marie i Regementets dotter, Gilda i Rigoletto, Wilhelmine i Ungdom og galskab o. a. Er-l Vinä, i Indien allm. bet. för sträng-instr.; i trängre bemärkelse bet. ordet i Nordindien en rundstavcittra med en stor klangkurbits i vardera änden, 4—5 melodi- och 2—3 bordunsträngar samt 20 el. flera rörliga band över greppbrädet, i Sydindien däremot ett med 7 metallsträngar och 16 mässingsband försett, mera lutartat instr., som i nyare tid framgått ur den nordind. v. Till följd av den komplicerade spel tekniken med irrationella tonhöj dsförändringar (Bebung, glissando osv.) begagnas bägge instr. uteslutande av mus. högtstående solister. Redan i det gammalind. Pantheon intog den nordind. v. en privilegierad ställning. Dess uppfinnande tillskrives musikens gud, Brahmäs son Närada, som till förnöjelse för himlens invånare spelade på v. — Jfr Indien—Indonesien. E. E. Vinare (eng. bull~roarer, fr. planchette ronflante, ty. Schwirrholz), primitiv aerofon i form av ett smalt, tunt stycke trä (ibland ben el. järn), som i ett snöre svängs runt över huvudet och avger en 1491 1492