WITH W. Witkowsky. Gioconda de Vito. Den klaraste avgränsningen av begreppet v. återfinnes i S. Borr is, Beiträge zu einer neuen Musikkunde 2 (1948), där det dock huvudsaki. tillämpas på den ty. produktionen. Borris urskiljer 3 faser inom den nyare musikens utveckling (från ca 1911): den radikala expressionismen, den avklarnade (»geklärte») expressionismen och vitalismen. Den sistn. avgränsas schematiskt av årtalen 1934—45. Med v. avser Borris den livsbejakande, musikan tiska, ung-domligt-optimistiska attityd som under denna tid på vissa håll trängde tillbaka den häftigt extatiska, problemladdade expressionismen och därmed bl. a. också tolvtonsmusiken. Till v:s karakteristika höra en enklare, ibland folkligt influerad, mindre kromatisk melodik, kon-sertanta drag (»Spielmusik») och icke minst en ny, mindre individualistisk-artistisk hållning gentemot publiken, vilken bl. a. tog sig uttryck i strävan efter nya kontaktvägar, t. ex. genom produktion av musik för ama-törmusikkretsar o. d. (»Gemeinschaftsmusik»). Som en av dess ledande företrädare nämner Borris P. Hindemith. Huruvida Borris’ stilindelningsförsök kan betraktas som riktigt och hållbart torde ännu vara för tidigt att avgöra. V. får icke sammanblandas med begreppet ->neoklassicism, oaktat de uppenbarligen ha vissa beröringspunkter. I. B-n With, Nanna Bergitte Caroline, norsk pianist och röstpedagog (f. 1874 30/5), journalist, verksam i Oslo sedan 1896. W. tog 1905 initiativet till Oslo musikklaerer-foren. och 1924 till Foren. for stemmedannelse. — Utg. Illustrert biografisk leksikon (1916—18) m. m. Ö. G. Witko'wski, Georges Martin, fransk tonsättare (1867—1943), på mödernet av polsk börd, elev av bl. a. dTndy vid Schola Cantorum i Paris och från sekelskiftet verksam i Lyon, där han gr. So-ciété des Grands Concerts 1905 och var dir. vid MK 1924—41. Verk: Operan La princesse lointaine (Paris 1934); 2 symf. (1898, 1910), Mon lac för piano och ork. (1921), Introduction et danses för vl. och ork. (1936); vokalverk m. ork.; stråkkvart. (1902), pianokvint. (1898) o. a. kammarmusik; sånger m. m. — Litt.: M. Boucher, G. M. W. (i RM 1926; m. verkfört, och bibliogr.). W:s son, dirigenten och violoncellisten Jean W. (f. 1895 23/s), utbildades av sin far, dTndy och Caplet, turnerade som cellist i Crinière-kvart. och blev 1929 lärare vid MK i Lyon, där han leder den av fadern gr. konsertföreningen. K. R-n Witko'wsky, Wiatcheslaw Sergej Paul, svensk pianist av rysk börd (1902 —46), från 1923 bosatt i Sverige, till vars högst ansedda klaverspelare han hörde. — Sv. medb. 1930. W. avlade 1920 slutex. vid MK i Leningrad, deb. där 1922, uppträdde i Sthlm 1. ggn 1923 och konserterade därefter synnerligen flitigt i Sverige, grannländerna och på kontinenten; framträdde ofta även som kammarmusiker och ackompanjatör. — W., som var en briljant och mångsidig pianist, ägde en stor repertoar, som även omfattade många sv. verk. Genom att utsträcka sina turnéer till i mus. hänseende isolerade trakter i Norrland gjorde han en pionjärinsats för den seriösa musiken. Å. B. de Vito, Gioconda, italiensk violinist (f. 190 7 27/7), ansedd som en av Italiens nu främsta. Elev av Liceo Musicale i Pesaro är V. sedan 1935 lärare vid Accad. di S:ta Cecilia i Rom, från 1949 ledare för mästarklassen. Hon har på turnéer i Europa gjort sig särsk. känd som ypperlig tolkare av Beethovens och Brahms’ konserter. Gästade 1946 Konsertfören. i Sthlm och uppträdde vid festspelen i Edinburgh 1948. Vitols (Wihtol), J a z e p s, lettisk tonsättare (1863—1948), sitt lands främste med internat. anseende. Gr. 1919 MK i Riga; dess dir. till 1944. — LMA 1938. V. var elev till Rim-skij-Korsakov vid MK i Petersburg, där han själv var lärare 1886— 1918. Han skrev ork.-och kammarmusik, körer a cap. och m. ork., pianostycken, sånger. J. M. de Vitry (Vitri) f-trf], Philipp(e) (Philippus de Vitriaco), fransk tonsättare, diktare och musikteoretiker (1291 —1361), jämte G. de Machault och J. de Muris den viktigaste gestalten i 1300-t:s fr. -> Ars nova. Son till en ämbetsman vid det fr. hovet, präglades V. ganska starkt av denna miljö, och redan i hdskr. Roman de Fauvel från omkr. 1316 finner man 2 motetter av diktar -musikem V. Han nådde redan under sin livs 1519 1520