VIVALDI tid stor berömmelse: Petrarca kallar honom i ett brev 1350 för den ende store poeten, oeh även S. Tunstede nämner honom med respekt. Trol. 1320, året efter de Muris’ Ars novae mu-sicae, publ. V. sin skr. Ars nova (tr. i Couss. 3), där han behandlar den nya musiken ooh meddelar ex., komp, av honom själv. År 1351 blev han biskop av Meaux (nära Paris) ooh tycks ha stannat där till sin död. Av musikforskningen länge betraktad som i främsta rummet teoretiker, har V. trots sin av endast nio (f. n. kända) opus bestående produktion alltmer kommit att framstå som en av medeltidens viktigaste tonsättare. Redan i motetterna från 1316 återfinnas några av de kännetecken vilka gälla som typiska för Ars nova-stilen. Sålunda har den tvåtidiga rytmen blivit likaberättigad med den tretidiga, fakturen organiserats i 2 relativt rörliga överstämmor, triplum och motetus, mot 2 trol. instr. fundamentstämmor, contratenor och tenor. Som V:s viktigaste skapelse måste man dock bet. den isoperiodiska organiseringen (->Isorytmik) av motettsatsen. Litt.: H. Besseler, Studien zur Musik des Mittelalters 2 (i AMW 1926); G. Zwick, Deux mötets inédits de P. de V. et Guillaume de Machaut (i RdM 1948). N. L. W. Witt, Edwin, violinist (1878—1952), konsertm. i Gävleborgs läns orkester-fören. 1913—23 och 2. violinist i Sthlms konsertfören. 1923—40. W., som stud, vid MH i Berlin, var 1910—13 lärare vid Sternsches Kons. där. Han verkade ivrigt för att göra sv. musik känd i Tyskland och skrev även själv en rad mindre ork.-verk, bl. a. Ransäter sbröllop, Visingsborg och En riddarsaga. G. M. Witt, Franz Xaver, tysk präst (1834 —88), en av tillskyndarna till Der all-gemeine deutsche Caecilienverein (->Ce-cilia, Cecilianism). Elev till Proske, utgav W. tidskr. Fliegende Blätter für katholische Kirchenmusik och Musica sacra (båda 1866—88), skrev kyrkomusik (mässor, rekviem, offertorier o. a.) m. m. — Litt.: Biogr. av K. Walter (21906; m. verkfört.). Vittadfni, F r a n c o, italiensk tonsättare (1884—1948), utbildad vid MK i Milano och dir. för Istituto Musicale i Pavia. Verk: Operor bl. a. Anima allegro (Rom 1921) och Nazareth (efter Selma Lagerlöf; Pavia 1925), baletter bl. a. Vecchia Milano (Milano 1928) o. a. scenmusik; ork.- ooh körverk; 16 mässor (1911—48) o. a. kyrkomusik; piano-och orgelstycken samt sånger m. m. G. M. WFttelsbach, Rudolf, schweizisk tonsättare (f. 1902 30/4), dir. för MA i Zürich. Elev vid nämnda kons, och vid univ. där, till Casadesus i Paris samt till Schnabel och Hindemith vid MH i Berlin blev W. 1931 lärare i piano vid MA i Zürich. Bland hans verk märkas balettmusiken Welle im Strom (1933), pianokons. (1938), Musik für Orchester (1952), Concerto (1932—33) och Musik Nr 2 (1936) för kammarork., kör- och kammarmusik, pianostycken och sånger. G. M. Wfttgenstein Jta^J, Paul, [-österrikisk pianist och pianopedagog (f. 1887 5/n), förlorade sin högra arm under 1. världskriget. R. Strauss, Ravel, Prokofjev, Korngold m. fl. ha skrivit verk spec. avsedda för honom. W., som utbildades av bl. a. Labor och Le-schetizky, deb. i Wien 1913 och har turnerat i Europa och USA (ffg. 1934), där han bosatte sig 1938 och undervisar vid Ralph Wolfe Cons. i New Rochelle. Vitto'ri, L o r e t o, italiensk kastrat-sångare, sopran, och tonsättare (1604— 70), från 1622 medl. av påvliga kapellet i Rom. V., som var elev till bl. a. G. B. Nanino och Soriano, skrev under pseud. 01 e r t o R o v i 11 i operor, kantater och soloarior. — Litt.: C. A. Rau, L. V.... (diss. 1916). G.P. da Vittoria ->de Victoria. Wittrisch, M a r c e 1, tysk operasångare, tenor (f. 1903 Vio), var 1929—44 eng. vid Staatsoper i Berlin i det lyriska facket. W., som stud, i Tyskland och Italien, har gästspelat på Covent Garden i London och Teatro Colon i Buenos Aires, konserterat i Tyskland och utlandet samt gjort grammofon-och filminspelningar. Vivace [viva't/e], it., livligt. Tempo-bet.: mycket hastigt, dvs. ännu snabbare än allegro; vanlig i barockens och framför allt i klassicismens instr.-musik. Ett ännu snabbare tempo än v. bet. med vi va c i s s im o. Någon gång uppträder bet. vivamente el. vivo som varianter till v. VIVALDI, ANTONIO. Den italienske tonsättaren och violinisten Antonio Viva'ldi, trol. f. 1680 el. 81 i Venedig, d. i Wien, begravd 1741 28/7, var en av sin tids ryktbaraste musiker, vars verk uppmärksammades långt utanför Italiens gränser. Historiskt mest betydelsefulla och konstnärligt tyngst vägande voro hans violinkonserter, vilka han i anknytning till Torelli, Albinoni o. a. byggde ut i rik omväxling. Genom dessa kompositioner framstår Vivaldi som en av de främsta representanterna för övergångsstilen mellan barock och rokoko. 1521 1522