WOEHL Detta sker genom direkt elektrisk efterbild-ning av frekvens, styrka, övertonshalt, längd, ansats och avklingning hos den sammansatta ton som utgör talljudet. Hos vodern varieras ljudet med hjälp av ett tangentbord, hos vo-codern genom en mänsklig stämma. — Jämförande art.: Klangsyntes, Människorösten. — Litt.: Art. av H. Dudley i Bell Laboratories Re-cord 1939: 6 och Journal of the Acoustical So-ciety of America 1939: 2. U. Å. Woehl [vö:l], Waldemar, tysk musikpedagog (f. 1902 31/8), vars verksamhet varit av betydelse för det folkliga musikutbildningsarbetet i Tyskland. W., som stud, vid Akad. für Kirchen- und Schulmusik i Berlin (Seiffert, Jöde o. a.), var 1927—32 lärare vid Folkwangschule Essen och 1942—45 i Villach (Kärnten); därefter verksam i Soyen (Oberbayern). Han har utg. pianoped. arbeten, blockflöjtskola (1930) och verk av bl. a. Abel, J. S. Bach, Corelli, de Fesch, J. Fi-scher och J. Haydn. Bygger även blockflöjter. van de Woestyn [-vo/-], David, belgisk tonsättare (f. 1915 ls/2), elev av Gilson och Esplå, anställd vid belg. radion. Verk: Ballade för piano och ork., en ork.-kons., Sérénades för blåsinstr., kb., slagverk och piano, kons, för vl. och 12 instr., Epitaphes för blåsinstr. av mässing, Trois sonnets de la belle cordière för sångst. och liten ork. m. m. Vogel [få/gal], Emil, tysk musikhistoriker (1859—1908), dr phil. i Berlin 1887, den förste organisatören och chef 1893—1901 för Musikbibi. Peters i Leipzig. V. stud, i Berlin (P. Spitta) och reste 1883 som F. X. Haberls assistent till Italien. Utgav 1894—1900 PJ, där han bl. a. införde årl. bibliografier över böcker om musik. Skrifter: Claudio Monteverdi (i VJ 1887), Marco da Gagliano. Zur Geschichte des floren-tiner Musiklebens von 1570—1650 (i VJ 1889), Die Handschriften nebst den älteren Druck-werken der Musikabtheilung der herzogl. Bib-liothek zu Wolfenbüttel (1890), Bibliothek der gedruckten weltlichen Vocalmusik Italiens aus den Jahren 1500—1700 (bibliogr.; 2 bd, 1892; 2. uppl., rev. av A. Einstein, i Notes 1945—48, dock endast tr. samlingsverk), Musikbibliotheken (utförlig fört.; i PJ 1894), ikonografiska studier över J. S. Bach, G. F. Händel, W. A. Mozart m. fl. (i PJ 1896—99). M. T. Vogel [få/gal], Friedrich Wilhelm Ferdinand, norsk tonsättare av tysk börd (1807—92), från 1852 organist vid Nykirken i Bergen, där han även upprättade en org.-skola. Efter konsertresor i Europa var V. 1838—41 musiklärare i Hamburg och 1845—52 org. vid Reformert Kirke i Khmn. Skrev operetterna Kloster und Hanö och Aus dem Tunnel, 2 symf., ork.-svit, uvertyrer, orgelkons., 2 stråkkvart., 60 koralförspel samt körsånger. ö. G. 1527 Vogel [få:'gal], Vladimir Rudolo-vitj, tonsättare av rysk-tysk börd (f. 189 6 29/2), bosatte sig 1918 i Tyskland, 1933 i Schweiz, därefter i Frankrike och 1939 åter i Schweiz. V. stud, först under Skr jabin, därefter för Tiessen och Busoni vid MH i Berlin, medan Scherchen tog sig an framförandet av hans verk. I sina komp, är V. starkt influerad av Schönberg utan att dock strängt anknyta till dennes tolvtonsteknik. Sina verk bygger han ofta upp på en enda inledande rytmisk figur, en kompositionsform kallad »ritmica». Verk: Symphonischer Vorgang (1922), Sin-fonia fugata (1925; till Busonis minne), Ritmica ostinata (1932), Tripartita (1933—34), vl.-kons. (1937) o. a. ork.-verk; oratorierna Wagadu för soli, kör och 5 sax. (1930—31) och Thyl Claes för recitation, sopran, talkör och ork. (1943— 47) o. a. körverk (bl. a. madrigaler); kammarmusik ss. Ticinella för biåskvint. (1941) och stråkkvart. (1924); pianostycken (Epitaffio per Alban Berg, 1936; m. fl.) och sånger. — Litt.: Art. av L. van Delden i Mens en melodie 1949 och A. Skulsky i Musical America s. å. G. M. Voghera [våge'ra], T ull i o, italiensk dirigent (1879—1943), verksam vid K. teatern i Sthlm som kapellm. i olika perioder 1910—22 samt som kormästare 1927—33 och solistrepetitör från 1933. Elev av bl. a. MK i Bologna (Bossi och Martucci) och dr phil. 1902 vid univ. i Padua på en avh. om Wagners estetik tjänstgjorde V. som bitr, kapellm. vid Metropolitan 1904—09, där han bl. a. var assistent åt Toscanini, o. turnerade samtidigt som ackompanjatör åt bl. a. Huberman och Caruso. I Sverige var V. 1924 —26 dessutom kapellm. vid Stora teatern i Gbg och senare ledare för K. teaterns operaskola samt dess oratoriekonserter. Som dirigent gjorde han sig särsk. uppskattad för sina tolkningar av Puccinis operor. — G. 1926 m. sångerskan Iwa Aulin. G. P. Vogl [få/gal], Johann Michael, österrikisk sångare, tenor (1768—1840), anställd vid Hofoper i Wien 1794—1822 och tillhörde från 1816 kretsen kring F. Schubert, vars sånger han framgångsrikt introducerade för den stora publiken. Vogler [få/g-], Georg Joseph, abbé, tysk tonsättare, orgelvirtuos, musikteoretiker och pedagog (1749 15/0—1814°/5).V. var som utövande konstnär en egenartad 1528