VOGLER blandning av rationalist och romantiker och blev i denna egenskap hårt bedömd, kanske också missförstådd, av samtiden. Tack vare sina mångsidiga intressen och uppslag har han av en senare tid kommit att i viss mån betraktas som en väg-röjare för romantiken. Han tillbringade mycken tid på konsertresor men hann det oaktat utöva ett synnerligen stimulerande inflytande på musiklivet i Sthlm, där han uppehöll sig mer än ett decennium. — LM A 1786. V. fick sin uppfostran i Würzburg och kom som organist till Mannheim 1771 för att 1773 fortsätta sin utbildning i Italien; han stud, teori för Martini och Vallotti samt teologi i Padua, där han prästvigdes. Som högt uppskattad klavervirtuos återvände V. till Mannheim 1775. Utnämnd till hovkapellm. och hov-kaplan inrättade han där en sångskola och utgav läroböcker. I Paris konserterade V. 1781— 83 och i London 1784. Sistn. år blev han kapellm. i München; konserterade 1785 bl. a. i Amsterdam, där han nåddes av Gustaf III:s kallelse att komma till Sthlm som kapellm. och lärare för kronprinsen. V. var kontrak-terad vid hovkapellet 1786—91 och 1793—99 och hade under denna tid tillstånd att företa resor; gästade sålunda 1788 Ryssland, 1790—93 England, Tyskland och, för att studera folkmusik, även Nordafrika och Grekland. Efter avslutad vistelse i Sverige (han konserterade även bl. a. i Gbg och Norrköping) återvände V. till Tyskland över Khmn, där han uppehöll sig 1800— 01, verkade 1803—04 i Wien och kom 1807 till Darmstadt som kapellm. och öppnade där en musikskola. Bland hans elever voro Weber och Meyerbeer. Det var som konserterande orgelspelare V. gjorde sig ryktbar. Hans program upptog i brokig omväxling »musikaliska målningar» vid sidan av t. ex. variationsverk över folkmelodier. Till repertoaren hörde bl. a. »Rubens’ ‘Yttersta domen’ föreställd i musik» och »Jerikos belägring». Liksom i utlandet delade sig åhörarna i Sthlm i två läger. Medan en del entusiaster beundrade hans glänsande teknik och fantasifulla improvisation, förfasade sig andra, kanske ej utan skäl, över stilblandningen och reklamen, som man ansåg för braskande. V. tog flera initiativ av värde i Sthlm: öppnade 1786 en »nationell musikskola» och lade 1794 grunden till hovkapellets änke- och pupillkassa (-»-Kungl. hovkapellets pensionsin-rättning). Vid offentliga konserter, »concerts spirituels», utfördes verk av Haydn, Mozart, ävensom äldre mästare ss. Allegri och Pale-strina. Är 1795 inbjöd han till föreläsningar med musikanalyser. De sista åren i Sthlm utgav han läroböcker för klaver och orgel samt en koralbok. V:s harmonisering av kyrkotonema föranledde Haeffner att skriva en kritisk anmälan (i Stockholmsposten 179 9 23/4), på vilken V. 1529 Georg Joseph Vogler. replikerade med pamfletter. Som ett försvar för sina åsikter, icke minst betr. greg. sång, utgav V. kort därefter Choral-System, även av värde som självbiogr. aktstycke. Det är belysande för V. som konstnär och teoretiker att han sökte överföra mannheim-orkestems klangliga och dynamiska resurser på orgeln, varigenom han kom att inleda en ny epok (-»-Orgel, sp. 17). Hans snillrika s. k. simplifikationssystem, som i korthet kan sägas gå ut på att rensa bort överflödiga pipor och samtidigt låta orgeln vinna i klanglig differentiering och styrka, kom till användning på omkr. 15 verk och prövades bl. a. av svenskarna O. Schwan och P. Schiörlin. V. utgick från det akustiska fenomenet differentialtoner (-»-Kom-binationstoner 2) och lyckades praktiskt utnyttja dessa till att få t. ex. en 32-fotsstämma av pipmaterialet från en 16-fotsstämma och en kvintbas (102/3'); han avlägsnade vidare pipor kortare än V4' och dupletterande stämmor. Med ex. visade han hur en orgel om 1539 pipor kunde reduceras till 745, vilket innebar en väsentlig besparing av material och utrymme. Till stor nytta kom systemet icke minst i den transportabla orgel, -»-orkestrion, som V. medförde på sina resor. En god föreställning om hans tonmålningar får man av förspelet till »Eremiten»; hans arr. av folkvisor, som ofta förekommo på programmen, kan studeras i den stora cykeln Polyme-los, ein nationalcharakteristisches Orgel-Concert i 16 satser (1806). Som tonsättare var V. mycket produktiv. Hans ambitiöse men ovederhäftige biograf Schafhäutl har förtecknat 314 nr. Kvalitativt äro komp, emellertid mycket ojämna. De instrumentala verken visa hans förankring i mannheimskolan, medan de vokala placera honom mellan klassicism och romantik. 1530