ÅN MAN Choralbok i öfverensstämmelse med svenska församlingens vanliga sång. Å. utgav vidare 1818 Svenska Mässan ..., en bearb. av Haeffners arbete 1799 med hänsyn till 1811 års handbok. Verk (u. n.): Trois sonates pour le clave-cin... op. 1 (1783), Quatre sonates... op. 2 (1784), Trois sonates... op. 3 (1786), Tre sonater ... op. 4 (s. å.); klaversonater i Musikaliskt Tidsfördrif 1793, 1815, 1817; Helena, Elegie; Arier ur Tand-doctorn; ca 210 sånger tr. i tidskrifterna; J. Elers’ Glada qväden m. m. — Operan Frigga (C. G. af Leopold; Sthlm 1787, ms. i K. teatern), musik till Den bedragne Bachan (Gustaf III; Sthlm 1789), bidrag till Eremiten (A. von Kotzebue; Sthlm 1798; ms. i KB och K. teatern) och Tand-doctorn (Sthlm 1800; ms. i MA:s bibi.), Kantat vid avtäckningen av Gustaf III:s staty (1808; ms. i MA:s bibi.). — Mel. i SvK 1939 nr 189 och 541. Litt.: A. A. Afzelius, Ton-siaren O. Å:s minne (1867); T. Norlind, O. Å. och sällskapsvisan på Anna Maria Lenngrens tid (i STM 1926); N. Afzelius, Bellmans melodier (1947); A. Wiberg, O. Å:s musiktryckeri (i STM 1949); dens., Striden om O. Å:s musiktryckeriprivilegium (i STM 1952). Å. V. Åhs, Lars, fiolspelman från Blyberg, Älvdalens s:n (1872—1930), till yrket folkskollärare. Å. var en god kännare av dalamusiken, särsk. älvdalsspelet, vars dialekt han till fullo behärskade. Han var en intresserad samlare av folklåtar och upptecknade själv ett hundratal från skilda delar av landskapet, publ. i Svenska låtar. — Å:s son, fiolspelmannen Evert Å. (f. 1908 27A), fullföljer traditionen efter fadern. Sedan 1952 v. ordf, i Dalarnas spelmansförbund. — Litt.: N. Andersson, Svenska låtar. Dalarna 2 (1923). O. A. Äkerberg, Carl Erik Emanuel, tonsättare (1860—1938), tillhörde de fåtaliga sv. kompositörer kring sekelskiftet, vars musik visar tydlig fransk orientering. — Litt. et art. 1894. LMA 1900. Utbildad vid MK i Sthlm och för C. Franck i Paris var Å. verksam i Sthlm bl. a. som org. i Mosaiska församl. 1890—1928 och som musiklärare vid Högre allm. lärov. å Norrmalm 1895 —1923; dessutom lärare vid R. Anderssons musikskola 1897—1909. Han var även en anlitad kördirigent, bl. a. som ledare för Filharm, sällskapet 1900—03 samt inom Par Bricole från 1907. Ä:s komp., som präglas av gedigen form och fantasifull harmonik, omfatta operan Turandot (1907), ork.-verk, körverk ss. Foran Sydens kloster (1883), Prinsessan och svennen (1888) och Till aftonstjernan (1889), kammarmusik, däribl. en pianokvint., piano- och orgelstycken, kör-och solosånger, manskvartetter m. m. Ms. i MA:s bibi. — Skrev Musiklifvet inom Par Bricole 1779—1890 (1910) samt utgav skolsångböcker. — Uppbar Statens tonsättarstip. 1894—95. G. P. 1593 Åkerberg, Herman Konrad Birger, kyrkomusiker (f. 1875 23/7), far till Or-trud Å., bemärkt orgelspelare, org. och kantor i Malmö Caroli församl. 1920—48. Efter stud, vid MK i Sthlm blev Å. 1899 org. i Burlöv, Malmöhus län. Han var lärare i orgel vid MK i Malmö 1912—18 samt 1. dirig. för Skånska sångarförb. 1915—40. Å. har skrivit verk för orgel, manskvartetter m. m. Åkerberg, Ortrud, ->Mann. Åkerman, Per Larsson, orgelbyggare (1826—77), gr. av den under namnet Åkerman & Lunds Nya Orgelfabriks A.-B. fortfarande bestående firman i Solna. — LMA 1864. Elev till J. S. Strand avlade Å. orgelbyggar-ex. 1850 och fortsatte efter några års praktik sina stud, på statsstip. utomlands, främst i Bryssel och Paris. Han tillgodogjorde sig därvid fr. mensureringsprincipér och använde som den förste i landet bl. a. överblåsande stämmor, rörverk med genomslående tungor, stämslitsar och den pneumatiska maskinen. Å. var 1857—60 kompanjon med E. A. Setterquist i Strängnäs, flyttade därefter till Sthlm och ingick 1866 kompanjonskap med C. J. Lund under firma-bet. Åkerman & Lund; firman ombildades till ab. 1893 och rekonstruerades 1917 med John Johansson som ledare och med nuv. namn. Ur dess stora produktion, som omfattat de flesta dominerande arbetsuppgifterna inom den senromantiska, franskbetonade orgelbyggnads-epoken i vårt land, må nämnas följ, verk: domkyrkorna i Strängnäs (1860), Uppsala (1871), Västerås (1898) o. Kalmar (1929), Kristine kyrka i Falun (1861—66), Maria i Hälsingborg (1932), Östersunds nya (1940) samt i Sthlm: Storkyrkan (1878), Oscars (1903), Gustav Vasa (1906), Högalid (1923), Konserthuset (1926), Engelbrekt (1929) och S:t Jacob (1930). — Litt.: B. Wester, Stora Kopparbergs kyrkas orgel (1943); dens., Kristine kyrkas orgel... (1946). B. K. Åland, finländskt landskap, som består av en ögrupp mellan Bottniska viken i n. och Östersjön i s. (22 787 inv. 1947). På Å. har folkmusik och amatörmusik odlats i form av körsång och stråkmusik närmast i anslutning till motsv. verksamhet inom Svensk-Finland. Den första sångfesten ägde rum i Mariehamn 1908; av stor betydelse var den stora allsvenska sång- och musikfesten där 1922, då ej blott finlandssvenska utan även rikssvenska sångare deltogo. — Ålands sång- och musikförbund konstituerades 1926, närmast på initiativ av stadsfiskalen P. Fredriksson, och anslöt 1929 till -^Finlands svenska sång- och mpsikför-bund. — Ålänningarna äro musikbegåvade, och från Å. ha utgått många framstående musiker, bland vilka Otto Andersson främst må nämnas ss. en av förgrundsgestalterna inom finl. musikliv. — Jfr art. Finland. A. F. Änman, G u n n a Salome Arnevi, kyr- 1594