Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
handlandets väg och kärlekens väg till en enhet, och
detta försök föreligger i Indiens mest älskade
diktverk, Bhagavad-Gita, den Högstes sång, som utgör
en del av Indiens nationalepos Mahabaratha. Den
innehåller den undervisning, som gudomen, i guden
Krishnas gestalt, ger åt furstesonen Arjuna, då han
skall draga ut i strid mot sina fränder, som blivit
hans fiender. Han är fylld av tvivel och oro 0111
han handlar rätt i att upptaga denna strid. Dikten
är symbolisk, det är själens strid mot dess inre
fiender, passionerna, det gäller, och befrielse från
dessas övervälde, frälsning från lidelserna, »ra/a»
och mörkret »farna» genom »sattva», klarhet eller
insikt.
I denna dikt finnas ock sköna uttryck för
bhakti-fromheten. Dikten finnes tillgänglig i svensk
översättning av Nino Runeberg.
Det mest typiska för Indiens religiösa tänkande
är dock, som förut nämnts, panteismen,
oändlig-hetsmystiken, insikten om Brahman som det enda
sant varande, varigenom skillnaden mellan subjekt
och objekt upphäves och själen »atman» och
gudomen »brahman» bli identiska begrepp. Vi människor
uppresa så många falska skillnader. Vi tala om
sorg och glädje, rikedom och fattigdom, hälsa och
sjukdom, upphöjdhet och ringhet o. s. v. Detta är
allt blott falska åtskillnader, som icke motsvaras av
någon verklighet. En bild kan belysa detta.1
1 Jfr L. P. Larsen: Hindu-Aandsliv og Kristendommen.
Sid. 11 ffs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
