Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 FöÖRSTA TALET.
om I bringen mig om livet, skolen I icke lätteligen finna en
annan likadan, en som, rent ut sagt, om det också låter en
smula löjligt, blivit satt av guden att hålla efter staden liksom
en stor och ädel häst, som i följd av sin storlek är en smula
trög och behöver väckas av någon, som sticker; alldeles så har
nu guden, menar jag, satt mig själv att vara en sådan där
efterhållare åt staden, som oupphörligt väcker och övertalar och
förebrår en var av er, där jag hela dagen överallt sitter bredvid
er. En annan likadan som jag skolen I nu icke lätteligen få,
atenare, utan därför, om I viljen lyda mig, så skolen I skona
mig; men I skolen nog kanhända i förargelsen slå till liksom
de, som bli väckta under sömnen, och så på Anytos’ ord helt
lättvindigt ta död på mig och sedan tillbringa ert återstående
liv i sömn, om inte guden av omsorg om er skulle skicka
någon annan på er i mitt ställe. Men att jag just är en man,
som måste vara en skänk åt staden av guden, kunnen I förstå
av följande: Det ser inte ut som människoverk, att jag
försummat alla mina egna angelägenheter och finner mig i att mina
husliga förhållanden vanvårdats sedan så många år tillbaka
och i stället alltid arbetar i er tjänst, i det jag enskilt går till
var och en alldeles som en fader eller äldre broder och
söker förmå honom att vinnlägga sig om dygden. Och om jag
hade någon fördel härav och uppmanade härtill för betalning,
så kunde jag ha något skäl; men nu sen I ju äfven själva, att
mina åklagare, som så fräckt framkommit med alla sina övriga
anklagelser, dock inte trott sig om att gå därhän i fräckhet att
åberopa ett vittne på att jag någonsin utkrävt betalning av
någon eller bett om sådan. Och det vittne jag själv kan
åberopa på att jag talar sant — min fattigdom — är, skulle jag tro,
till fyllest.
19. Kanske kan det nu förefalla egendomligt, att jag
enskilt vandrar omkring och råder härtill och gör mig stort
besvär men ej dristar mig att offentligt uppträda inför eder
folkförsamling och råda staden. Men orsaken härtill är det,
som I redan haven hört mig säga vid många tillfällen, att jag
erfar något gudomligt och demoniskt, vilket ju även Meletos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
