Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA TALET. 25
på ett förlöjligande sätt anfört i sin anklagelseskrift.1 Detta
är något, som börjat hos mig från barndomen, ett slags röst,
som jag förnimmer, och som då alltid avråder mig från något,
som jag ämnar göra, men aldrig tillråder mig att göra något.
Det är denna röst, som hindrar mig att deltaga i
medborgerliga värv. Och kanske är det lyckligt nog, att den gör så,
ty veten väl, atenare, om jag förr i tiden hade försökt deltaga
i de medborgerliga angelägenheterna, hade jag också redan
förr i tiden varit berövad livet och ej kunnat vara till något
gagn för eder eller för mig själv. Och bliven icke förargade,
då jag nu säger sanningen, ty ingen enda människa skall få
behålla livet, som på allvar sätter sig emot er eller någon
annan folkförsamling och söker hindra, att mycket orättrådigt
och lagstridigt händer i staden, utan det är oundgängligt, att
den, som verkligen vill kämpa för det rätta, lever som enskild
man och ej deltar i det allmänna, till och med om han blott en
kort tid skall få behålla livet.
20. Kraftiga bevis härpå kan jag lämna er, icke ord, utan
det, som I sätten värde på, verkliga händelser. Hören nu, vad
som hänt mig själv, så kunnen I inse, att jag icke mot det rätta
ger vika för någon av fruktan för döden, men att jag genom att
icke vika på samma gång äventyrar livet. Vad jag kommer att
säga, låter kanske skrävlande och mångordigt, men sant är det.
Jag har, atenare, aldrig förvaltat något ämbete i staden, blott
varit medlem av rådet, och den avdelning jag tillhörde var just den
tjänstgörande“44, när I villen döma de tio fältherrarna, som icke
upptagit de fallna och skeppsbrutna efter det där sjöslaget45,
allesamman i en omröstning, i strid mot lagen, såsom I
senare alla medgåven. Då var jag den enda inom avdelningen,
som motsatte mig att handla lagstridigt och röstade däremot,
och ehuru talarna voro färdiga att anklaga mig och anhålla
mig och I manaden på dem och ropaden, trodde jag mig hellre
böra utsätta mig för fara med lagen och det rätta på min sida än
av fruktan för fängelse eller dödsstraff gå med eder, då I
tillstyrkten det, som ej var rätt. Och detta inträffade, medan vår
stad ännu hade demokratisk författning. När sedan fåväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
