Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förklaringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 FÖRKLARINGAR.
11 Ironiskt yttrat, då Sokrates för sin del ansåg dylika
spekulationer lika omöjliga som värdelösa.
12 D. v. s. därav, att ingen kan säga något dylikt.
13 Således särskilt, att han 2»gör svart till vitt», vilket han
anser onödigt att gå in på, sedan den första anklagelsen visat sig
vara lögn.
14 Detta är egentligen ej någon »anklagelse» och upptages
därför för sig.
15 De förnämsta bland de då ännu levande sofisterna.
Framställningen är, såsom fortsättningen visar, ironisk.
16 En rik atenare, som särskilt höll sitt hus öppet för sofister.
— Den följande berättelsen ger ett exempel på huru Sokrates
brukade inleda sina samtal.
17 Denne sofist var tydligen en av de mindre, ty de
förutnämnda togo ända till 100 minor för en undervisningskurs. En mina
(silver) — omkring 70 kr.
18 Aténs demokrati störtades vid peloponnesiska krigets slut,
och en fåmannastyrelse, »de trettio tyrannerna», för vilka Kritias var
ledare, insattes. De fördrivna demokraterna störtade emellertid i sin
tur de trettio tyrannerna efter blott åtta månaders regering, 403. —
Det bör tala till Sokrates’ fördel, att han varit god vän med en av
demokraterna. Sokrates var annars ej känd som någon beundrare av
den demokratiska författningen i Atén.
19 Det förefaller ej troligt, att Sokrates börjat sin dialektiska
verksamhet på grund av orakelsvaret; detta var väl snarare föranlett
av hans föregående verksamhet. Men naturligtvis kunde det sporra
honom och liksom giva honom gudomlig hemul för densamma. Å
andra sidan är det tydligt, att Sokrates alltjämt fortsatte att uppträda,
som han gjorde, ej för att få ett orakelsvar bekräftat, utan av inre
kallelse och böjelse. Detta antyder han ock både i det andra och
tredje talet, då han talar om denna människoprövning som »den största
förmån för en människa» (kap. 28) och som »höjden av lycksalighet»
(kap. 32). Att Sokrates emellertid därmed avsåg sina medborgares
upplysning och förbättring, är lika tydligt, och han utvecklar det
själv på flera ställen i talen (t. ex. kap. 17—18, kap. 26).
20 Med »insikt» eller »visdom» förstår Sokrates den klara
kunskapen om tingens och särskilt dygdens väsen eller begrepp, vilken
kunskap enligt hans övertygelse ensam möjliggör och på samma
gång ovillkorligt framkallar ett verkligt sedligt handlande. Jfr
inledn.
21 Liksom enligt sägnen Rhadamantys och andra forntida
greker undviker Sokrates att missbruka en guds namn genom att vid
sitt bedyrande i stället nämna ett djurnamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
