Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF II ADOLFS INRE STYRELSE.
239
i krigstjenst eller redan förlorat en sådan mot fienden; egare af en
mindre hemmansdel gick före den, som egde en större; nybyggaren
och enkans ende son borde sparas; alla lösdrifvare, så vida de ej
vore uppenbara brottslingar, instuckos utan vidare omständigheter i
hären. Var nämnden ej tillstädes, betraktades förrättningen som
olaglig. Vid utskrifningarna föreföllo imellertid åtskilliga missbruk
och underslef, som till och med framkallade mindre upprorsrörelser.
Då sålunda ett mera regelbundet knektehåll var af behofvet
påkalladt, blef det äldre indelningsverket, redan grundlagdt i den
föregående tiden, närmare utveckladt under Gustaf Adolf: några
landskap ingingo frivilligt knektekontrakt med kronan, och åt befälet
anslogos flere kronohemman som boställen; från äure tider tillbaka
fans indelt rytteri. En stor del krigsfolk, synnerligen ryttare,
uppsattes genom värfningar i utlandet.
I afseende på beväpningen skilde sig fotfolket i »pikenerare»
och »musketerare»; de förre buro långa pikar eller spjut, de senare
förde eldvapen, båda hade i början en tung rustning, hvilken dock
efter band minskades eller bortlades. Man använde stora, klumpiga
gevär, kallade »musköter» eller »muskedunder», hvilka vid sigtandet
och afskjutandet stöddes på en gaffel. Snabbskjutning befordrades
genom införande af färdiggjorda patroner. För öfrigt omtalas
bågskyttar ännu i Gustaf Adolfs här. Rytteriet utgjordes dels af
tungrustade »kyrassierer», klädda i jern från hufvud till fot, dels af mera
lättrustadt folk, dels af »dragoner», hvilka saknade rustning; det var
väpnadt med pistoler, musköter och värjor. Artilleriet bestod i
.
början mest af tunga, gjutna metallkanoner, men Gustaf Adolf
införde dessutom ett lättare »regementsartilleri» af små jernkanoner,
ej tyngre, än att de beqvämt kunde dragas af en eller två hästar
och under fältslag lätt kunde flyttas till den plats, der de behöfdes.
I det följande polska kriget började man bruka »läderkanoner»,
hvilka utgjordes af stora, tunna kopparrör, omlindade med starka
tåg och öfverdragna med läder; de voro så lätta,, att de kunde
flyttas af två karlar, men vid dem var den olägenheten fäst, att de
snart upphettades och blefvo för tillfället obrukbara.
I atseende på slagordning och krigföringssätt gjorde Gustaf
Adolf så stora förändringar, att han i sjelfva verket är skapare af en
ny krigskonst. Hav införde en större lättrörlighet och en närmare
samverkan mellan de olika vapenslagen. Hären, indelad i »brigader»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
